Kawasaki/Nils
Gammal nybörjare
När jag av ren nyfikenhet blev medlem på SH visste jag inte att det fanns en speciell tråd för presentationer. Så bättre sent än aldrig här kommer sanningen. 
Är en äldre gentleman på närmare 60 än 55 år som under åren alltid har haft ett gott öga till allt vad tvåhjulingar heter. Körde Vespa i många år under studietiden, året om, utan några större incidenter. Ett sexkantigt sår på skenbenet och ett knäck skulderblad var allt. Tack och lov!
Att köra med så små hjul på vintern var spännande och många gånger var det lättare att springa vid sida om…. men man fick ju bra motion på köpet…. Och kul var det!
Är infödd och uppvuxen i Stockholm men är sedan ett 30 tal år västkustbo.
Efter min entré här har jag huvudstupa och glatt hoppat in med en massa frågor och fått mängder med bra och användbara råd. Stort tack!
Frågorna har gällt min sedan i våras inköpta Kawasaki 650 SR –81.
Tidigare har jag aldrig vågat mig på att ”mecka” eftersom min kunskapsnivå inte överstiger en flugas.
Friskt vågat hälften vunnet.
Tänkte att nu när jag har blivit förtidspensionerad skulle det vara roligt att lära mig att ta hand om en egen motorcykel. Med familjens samtycke inköptes den i Malmö.
Med fagra löften från säljaren om cykelns förträfflighet och pålitlighet, började jag pusta av den värsta rosten. Ju mer rost som försvann ju mer intresserad blev jag.
Tyvärr var säljaren en mycket ”bra” säljare, han glömde att nämna en hel del saker som jag borde sett om jag kunnat mer, redan när jag hämtade den.
Vad jag inte såg var bland annat att ett stift var sneddraget, att en burk var full med sand, barr och med massor med rost. Att förgasaren var till en HD sa han inte heller…. Det blev många fler överraskningar under resan.
Snabbt införskaffades massor av nya, kul grejer både till cykeln och till garaget.
Instruktionsböcker till ett helt bibliotek blev det också.
Varenda skruv, mutter och metallbit har rengjorts, polerats, vaxats efter konstens alla regler och återsatts på sin plats. Allt har varit nerplockat.
Nu står jag här med en, i mina ögon, ganska hyfsad cykel som enligt mina förhoppningar skulle brumma igång på första försöket. :kocko
Men ack så fel man kan ha….
Efter en veckas frågande, läsande och pillande lyckades jag skrämma den så mycket att den startade men bara för att visa sin egen själ, startade den bara på tre cylindrar.
Allt annat fungerar, trots att jag av misstag rev ut hela elsystemet för att byta en del kontakter. Det var en mycket nöjd innehavare som vred på nyckeln första gången och konstaterad att alla lampor lös och att det blinkade både till höger och vänster.
Nu är frågan hur framtiden ska te sig.
Vågar jag ställa fler frågor? Kan jag lösa problemet på egen hand även om jag får Din hjälp?
Eller ska jag redan nu inse min begränsning och lämna in den till någon som kan oavsett vad det kommer att kosta får den att gå ordentligt?
Snart ( ) är det ju vår.
Ge mig DITT råd.
God jul på dig som orkade läsa allt detta!
Nils
Är en äldre gentleman på närmare 60 än 55 år som under åren alltid har haft ett gott öga till allt vad tvåhjulingar heter. Körde Vespa i många år under studietiden, året om, utan några större incidenter. Ett sexkantigt sår på skenbenet och ett knäck skulderblad var allt. Tack och lov!
Att köra med så små hjul på vintern var spännande och många gånger var det lättare att springa vid sida om…. men man fick ju bra motion på köpet…. Och kul var det!
Är infödd och uppvuxen i Stockholm men är sedan ett 30 tal år västkustbo.
Efter min entré här har jag huvudstupa och glatt hoppat in med en massa frågor och fått mängder med bra och användbara råd. Stort tack!
Frågorna har gällt min sedan i våras inköpta Kawasaki 650 SR –81.
Tidigare har jag aldrig vågat mig på att ”mecka” eftersom min kunskapsnivå inte överstiger en flugas.
Friskt vågat hälften vunnet.
Tänkte att nu när jag har blivit förtidspensionerad skulle det vara roligt att lära mig att ta hand om en egen motorcykel. Med familjens samtycke inköptes den i Malmö.
Med fagra löften från säljaren om cykelns förträfflighet och pålitlighet, började jag pusta av den värsta rosten. Ju mer rost som försvann ju mer intresserad blev jag.
Tyvärr var säljaren en mycket ”bra” säljare, han glömde att nämna en hel del saker som jag borde sett om jag kunnat mer, redan när jag hämtade den.
Vad jag inte såg var bland annat att ett stift var sneddraget, att en burk var full med sand, barr och med massor med rost. Att förgasaren var till en HD sa han inte heller…. Det blev många fler överraskningar under resan.
Snabbt införskaffades massor av nya, kul grejer både till cykeln och till garaget.
Instruktionsböcker till ett helt bibliotek blev det också.
Varenda skruv, mutter och metallbit har rengjorts, polerats, vaxats efter konstens alla regler och återsatts på sin plats. Allt har varit nerplockat.
Nu står jag här med en, i mina ögon, ganska hyfsad cykel som enligt mina förhoppningar skulle brumma igång på första försöket. :kocko
Men ack så fel man kan ha….
Efter en veckas frågande, läsande och pillande lyckades jag skrämma den så mycket att den startade men bara för att visa sin egen själ, startade den bara på tre cylindrar.
Allt annat fungerar, trots att jag av misstag rev ut hela elsystemet för att byta en del kontakter. Det var en mycket nöjd innehavare som vred på nyckeln första gången och konstaterad att alla lampor lös och att det blinkade både till höger och vänster.
Nu är frågan hur framtiden ska te sig.
Vågar jag ställa fler frågor? Kan jag lösa problemet på egen hand även om jag får Din hjälp?
Eller ska jag redan nu inse min begränsning och lämna in den till någon som kan oavsett vad det kommer att kosta får den att gå ordentligt?
Snart (
) är det ju vår.Ge mig DITT råd.
God jul på dig som orkade läsa allt detta!
Nils
