R2
På två hjul sen -89
- Gick med
- 6 Mar 2003
- Ort
- skvde
- Hoj
- ett bygge, + en 954 + YZF750R -95 som R7 stylats men också skrotats + Aprilia RS250, + RGV 250 + två RD350 + en kinamoto med egendesignade kåpor, en Stomp MiniGP och en Anaconda mingp-motard och en egenbyggd GP70racer.
ja, race och race...
17 varv kom jag i år, kan komma tillbaka senare i sommar men det återstår att se när.
Nåväl, jag highsidade ut ur södra kurvan på mitt första pass.
Det skumma va att jag inte hade minsta varning ellr feedback från däcken om att jag va nära gränsen, vilket pirelli brukar vara mkt bra på att ge.
passerade inre apex, rullade på gas, kände att det sladdade ut, brett, hann tänka "att det här ska vi rädda"
jo tjena, nästa tiondel slits hojen ur händerna och jag ser inte vad som upp eller ner, PANG där gjorde det ont nånnstans i kroppen.
Hittar fokus och hinner parrera lite när jag kanar över den där lilla snibben av kurb/gräs, ser hojen kana framför mig med gnistorna sprutande..
Rullar runt ett varv och stannar, två djupa andetag, konstaterar att jag ligger utanför spår iaf.
Upp och få in hojen till depån va min första tanke, hade inte riktigt uppfattat vart smärtan kom ifrån ännu.
upp med höger fot, ska precis putta ifrån med vänster när jag ser stöveln,, ajdå, det ska vi nog ge fan i..
Kommer upp på ett ben, linkar mot hojen tio meter bort men hinner bara 4-5 innan ambulansen rullar upp bakom ryggen och en kille hoppar ut och frågar vart jag tror jag ska, "perfekt du hjälper mig att resa upp hojen och hämtar mig i depån sen" säger jag men han svarar "att så funkar det inte, det ska du inte alls, lägg dig ner på båren här" den andra killen rullar upp båren bakom mig och sen trycker kille 1 ner mig på båren med en stadig hand på min axel.
Det va det racet de, faan..
Nåväl, sjukstugan med snälla Eva och lite piller, hon säger att jag nog kan ha brutit nått i foten och föreslår transport till Värnamo, Kim, Hägerström och teamet sticker in näsan i ambulansen i depån och kastar till mig plånbok mm, inga sura miner iaf, skönt de.
I Värnamo träffar jag Skalman som highsidade tidigare på racet har duktigt ont i ryggen, men vi kan iaf skämta om det.
Jag får en alvedon och röntgen efter några timmar och dom tycker sig se 2-3 frakturer och erbjuder mig OP där eller hemtransport och OP på KSS i Skövde.
Transport till sjukhuset i skövde på kvällen
, jag får tidsstyrt morfindropp och har det inte allt för kul med smärtor som börjar bli riktigt tråkiga.
Dom i stort sett kastar värnamo plåtarna och på söndagen blir det skickt-röntgen som visar på betydligt fler frakturer, sen följer en natt i helvetet med överdoserade morfinsprutor och lite sömnmedel som inte hjälper ett skit, på måndag morgon lyckas jag slockna lite av total utmattning.
Sen på måndagen va det dags för 2½H operation, dom hittar 10 frakturer varav ett ben är helt krossat, 5 leder ur led.
mkt ont och
nu
Hemma på permis över helgen för att kolla om jag fixar det utan morfin.
Rehab tid är egentligen 4månader men det ska jag korta till 3.
Först 8 veckor med ställningen på foten, sen gips.
övriga skador är höger lillfinger ur led, högerarmbåge svullen och blå, höger axel ajaj så den knappt bär mig på kryckor.
som synes på bilden så slets stöveln isär i vurpan, Alpinestars med kolfiberskenor från 2001, kolfibern bröts i småbitar.
Om nånn såg vurpen eller har bilder så hör gärna av er.
EDIT
har funderat och konstaterat att hojen måste ha landat på foten.
eftersom fotleden är hel men massa trasigt inuti,,
stygnen borta idag, snart bara 6veckor kvar med ställningen..
Edit 2, 2009
Jag ser att jag trodde att hojen landade på foten, det tror jag inte alls längre och spår på stöveln och röntgen visar på annat.
Troligen har stöveln träffat marken med sulans vänsterkant först, i en riktning i sidled och på väg neråt, lilltån och trampdynan bakom ungefär.
I väderstrecktermer så blir det västnordväst och neråt om foten pekar mot norr.
Friktionen mot asfalten och min fallande rörelse gjorde stöveln "fastnade" och resten av foten vreds runt den punkten och benen i mellanfoten bröts av allt eftersom som foten knäcktes och veks ihop, fotleden med stöd av stövelns kolfiberskenor höll emot och fotleden fick endast en mkt grov stukning.
17 varv kom jag i år, kan komma tillbaka senare i sommar men det återstår att se när.
Nåväl, jag highsidade ut ur södra kurvan på mitt första pass.
Det skumma va att jag inte hade minsta varning ellr feedback från däcken om att jag va nära gränsen, vilket pirelli brukar vara mkt bra på att ge.
passerade inre apex, rullade på gas, kände att det sladdade ut, brett, hann tänka "att det här ska vi rädda"
jo tjena, nästa tiondel slits hojen ur händerna och jag ser inte vad som upp eller ner, PANG där gjorde det ont nånnstans i kroppen.
Hittar fokus och hinner parrera lite när jag kanar över den där lilla snibben av kurb/gräs, ser hojen kana framför mig med gnistorna sprutande..
Rullar runt ett varv och stannar, två djupa andetag, konstaterar att jag ligger utanför spår iaf.
Upp och få in hojen till depån va min första tanke, hade inte riktigt uppfattat vart smärtan kom ifrån ännu.
upp med höger fot, ska precis putta ifrån med vänster när jag ser stöveln,, ajdå, det ska vi nog ge fan i..
Kommer upp på ett ben, linkar mot hojen tio meter bort men hinner bara 4-5 innan ambulansen rullar upp bakom ryggen och en kille hoppar ut och frågar vart jag tror jag ska, "perfekt du hjälper mig att resa upp hojen och hämtar mig i depån sen" säger jag men han svarar "att så funkar det inte, det ska du inte alls, lägg dig ner på båren här" den andra killen rullar upp båren bakom mig och sen trycker kille 1 ner mig på båren med en stadig hand på min axel.
Det va det racet de, faan..
Nåväl, sjukstugan med snälla Eva och lite piller, hon säger att jag nog kan ha brutit nått i foten och föreslår transport till Värnamo, Kim, Hägerström och teamet sticker in näsan i ambulansen i depån och kastar till mig plånbok mm, inga sura miner iaf, skönt de.
I Värnamo träffar jag Skalman som highsidade tidigare på racet har duktigt ont i ryggen, men vi kan iaf skämta om det.
Jag får en alvedon och röntgen efter några timmar och dom tycker sig se 2-3 frakturer och erbjuder mig OP där eller hemtransport och OP på KSS i Skövde.
Transport till sjukhuset i skövde på kvällen
, jag får tidsstyrt morfindropp och har det inte allt för kul med smärtor som börjar bli riktigt tråkiga.Dom i stort sett kastar värnamo plåtarna och på söndagen blir det skickt-röntgen som visar på betydligt fler frakturer, sen följer en natt i helvetet med överdoserade morfinsprutor och lite sömnmedel som inte hjälper ett skit, på måndag morgon lyckas jag slockna lite av total utmattning.
Sen på måndagen va det dags för 2½H operation, dom hittar 10 frakturer varav ett ben är helt krossat, 5 leder ur led.
mkt ont och
nuHemma på permis över helgen för att kolla om jag fixar det utan morfin.
Rehab tid är egentligen 4månader men det ska jag korta till 3.
Först 8 veckor med ställningen på foten, sen gips.
övriga skador är höger lillfinger ur led, högerarmbåge svullen och blå, höger axel ajaj så den knappt bär mig på kryckor.
som synes på bilden så slets stöveln isär i vurpan, Alpinestars med kolfiberskenor från 2001, kolfibern bröts i småbitar.
Om nånn såg vurpen eller har bilder så hör gärna av er.
EDIT
har funderat och konstaterat att hojen måste ha landat på foten.
eftersom fotleden är hel men massa trasigt inuti,,
stygnen borta idag, snart bara 6veckor kvar med ställningen..
Edit 2, 2009
Jag ser att jag trodde att hojen landade på foten, det tror jag inte alls längre och spår på stöveln och röntgen visar på annat.
Troligen har stöveln träffat marken med sulans vänsterkant först, i en riktning i sidled och på väg neråt, lilltån och trampdynan bakom ungefär.
I väderstrecktermer så blir det västnordväst och neråt om foten pekar mot norr.
Friktionen mot asfalten och min fallande rörelse gjorde stöveln "fastnade" och resten av foten vreds runt den punkten och benen i mellanfoten bröts av allt eftersom som foten knäcktes och veks ihop, fotleden med stöd av stövelns kolfiberskenor höll emot och fotleden fick endast en mkt grov stukning.
Bifogat
Last edited:
