Som en del av er redan vet så var det blandade framgångar för teampyamas på gotland ring... här kommer en liten historia för er som missat det 
Torsdag morgon. Jag tar bordell-berit (transiten alltså) och åker till dawan och vi lastar allt vi ska ha med oss. Hojar, däck, verktyg, kläder, bensin och allt annat tjaffs man vill ha med sig. Vi lämnar Uppsala runt 8-tiden och konstaterar glatt att vi har gott om tid på oss tills vi ska vara i nynäshamn klockan 11. Jag slänger ur mig en nöjd kommentar om att bussen bara går bättre och bättre ju mer vi kör med den...
Strax efter rondellen ut på E4-an börjar vi höra ett svagt knackande från motorn som ganska snabbt växer sig starkare och starkare. Oroväckande starkt. Vi stannar och gör som så många andra; öppnar motorhuven och gör en okulärbesiktning av motorn (hur ofta hittar man något fel?). Petar lite här och där och försöker lokalisera missljudet. David konstaterar att det inte är ett ytligt ljud utan det verkar vara något fel djupt inne i metallklumpen. Vi enas i varje fall om att berit inte kommer att ta oss till gotland.
Jag ringer destination gotland och försöker boka om biljetterna men dom är tydligen så o-ombokningsbara som det bara går. Vi ringer och väcker Mats Finér med familj och säger att om bussen tar oss till Knivsta så dyker vi upp där om en stund. Berit bestämmer sig för att koka i en minimal uppförsbacke och vi blir ståendes en stund. Missljudet från motorn har övergått i något som kan liknas vid ljudet om man tar en hammare och slår det mot ett skruvstäd. Kan vara så att en kolv eller så träffar topplocket varje varv... Vi gissar att ett vevstakslager inte längre är i nyskick.
Berit kämpar på och till slut kommer vi fram till Mats. När jag ska svänga in på deras så kallade tomt så råkar jag köra ner ena bakhjulet i dikeskanten så bussen kränger till så man nästan tror att den ska tippa. Hoppsan. Dawan säger åt mig upprepade gånger att ta det lugnt fastän vi nästan står stilla. Vi öppnar bakdörrarna och förväntar oss att hojarna ligger upp-och-ner blandat med allt annat skrot som finns där men efter en snabb besiktning så verkar allt vara ok. Så fel man kan ha.
Plötsligt har vi inte lika gott om tid längre. Vi försöker komma fram till vilka alternativ vi har men kommer nog bara på ett. Vi kastar ut hojarna ur bussen, Mats hämtar alla väskor han har och jag väljer snabbt den största vandringsryggsäcken. Vi tar med oss det vi kan vilket i princip blir sovsäcken och lite kläder, resten får lämnas kvar. Vi lämnar Knivsta med lagom med tid kvar så vi inte behöver överskrida lagstadgad hastighet allt för mycket. Upptäcker efter några mil att mer kläder hade inte skadat för sommarvärmen strålade med sin frånvaro.
Frusna men med några minuter tillgodo anländer vi till Nynäshamn. Fram med biljetten och ombord. Icke. Vi hade ju bokad plats för en bil och inte två hojar och det är inte så enkelt att man bara kan byta hur som helst. Vi förklarar vad som har hänt och efter några telefonsamtal så får vi komma med på båten Nu börjar det likna nåt, äntligen lite medvind! Båtfärden går helt problemfritt trots att jag kan bli sjukligt sjösjuk av minimala vågor. Framme på Gotland siktar vi mot Kapellshamn där vi ska bo. Det börjar regna. Typiskt. Vi ser några lyckliga själar som har en fungerade buss med hojar i och åker vidare. Kommer till slut fram till våra stugor som är kanon och vi grillar och dricker lite öl. Perfekt. Vi fryser och slår på elementet på max. Snart fryser vi inte längre. Inte alls faktiskt.
Fredag. Mot Gotland Ring. Det har regnat på natten för den så kallade vägen sista biten till ringen var blöt. Hojarna blev inte direkt rena efter den lilla färden. Smutsiga men på plats börjar vi köra. Jag konstaterar att Gotland Ring inte är den lättaste banan men ruskigt rolig. Tyvärr så upptäcker jag att något har hänt med mina bromsar som gör att dom vibrerar kraftigt när jag försöker minska farten. Suck. Försöker anpassa farten så att jag inte ska behöva bromsa så mycket. Byter till nya belägg (som jag faktiskt lyckades få med mig) men det hjälper inte. Kanske fick sig en eller båda skivorna en snyting när jag körde ner i dikeskanten med bussen... Resten av dagen avlöper utan bekymmer. Vi bosätter oss i/på/runt/utanför Affes buss mellan passen Hoppar över sista körpasset för regnet hotar en bit bort och vi vill hem till stugan innan syndafloden kommer. Kommer hem till stugan som har blivit varm som en bastu för vi slog på elementet igen på morgonen innan vi åkte. Kvällen avlöper problemfritt med grillat och öl och tidig träff med john blund.
Lördag. Hojen är konstig och vill inte starta. Blä. Jagar runt två minuter efter en batteriladdare men hittar ingen, testar igen och hojen startar. Konstigt men eftersom den funkar så åker jag iväg till banan. Körningen går lite bättre varefter man lär sig banan men broms-vibrationerna stör. Det är bara att ignorera så gott man kan eftersom det inte går att göra något åt, extra-fälgarna blev kvar i transiten. Börjar få problem med slitaget på bakdäcket mitt på dagen. Däcken som satt på hojen hade redan gått sex dagar på kinnekulle, visserligen med varierande väder så dom var inte helt slut men inte heller nya. Planen var egentligen att byta däck på torsdagen men dom låg som sagt kvar i bussen. Vänder på däcket med Affes fantastiska däckmaskin och fortsätter köra restan av dagen. Nästan. På eftermiddagen ger hojen upp och vill inte starta. Batteriet närmar sig döden. Får köpa bensin av några grannar för vi fick ju inte med oss bensindunkarna heller. Rullar igång hojen resten av körpassen och försöker ladda batteriet genom att låna ström av Max eller sandstream (tror jag). Vi åker till en pizzeria och beställer pizza, lättöl och ett strömuttag till hojen så jag kan ladda batteriet medans vi äter. Hem till stugan och sätter hojen på laddning hela natten.
Söndag, sista dagen. Packar ihop väskan (som nu väger ca 3 ton), den får lifta med Petters buss. Körningen funkar bättre och bättre och Gotland Ring börjar bli riktigt rolig! Jag får beröm av Mårten för min mjuka körning Han anar inte anledningen till att jag kör så mjukt (jag har inget val) och jag säger inget. Trots att det är svårt att bromsa hårt så är det ändå sjukt roligt att köra. Bakdäcket börjar se riktigt fult ut. Hojen startar hela dagen och funkar perfekt (förutom bromsarna då) och jag tänker att det var väl bara nåt tillfälligt fel med att den inte startade igår. Fel. Ringer till destination gotland och försöker boka om biljetten (ni vet, två hojar istället för bil) men det går inte. Vi får rådet att chansa på att åka dit och hoppas att dom kan lösa det på plats. Jag får köpa ett nytt bakdäck av Max så jag kan köra resten av dagen. Vi kör fram till klockan 18 och såsar lite i depån innan vi åker vidare mot Visby. Efter några mil så blinkar hela instrumenteringen till och hojen börjar bluddra. Jag stänger snabbt av lyset och då går hojen bra igen. Ajdå, laddningsproblemet var visst inte borta. Vi käkar i Visby och när vi ska iväg till båten så startar inte hojen igen. Det blir springstart. Åker och tankar. Springstart. Kommer fram till hamnen och jag pratar med en mycket hjälpsam kvinna som låter mig låna lite ström medans vi väntar på att få komma ombord. Får förklara vid incheckningen återigen att vi har två hojar istället för bil och återigen efter mycket ringande fram och tillbaka så får vi åka med 23.30-färjan som planerat.
På båten får jag låna ström igen och hojen står på laddning några timmar innan vi är framme i nynäshamn runt 03-tiden på morgonen. Vi klär på oss alla kläder vi har och sätter av mot uppsala. Kör med endast parkeringsljuset påslaget och efter en stund stänger jag av även det för att spara ström. Det är sydpolskallt och vi håller ut till stockholm innan vi måste stanna och värma oss (fick höra efteråt att det bara var ett fåtal plusgrader den natten). Strax innan knivsta börjar instrumenteringen beté sig som ett flipperspel och strax därefter dör hojen totalt. Klockan är runt 04.30 och vi blir ståendes längs E4:an. Vi hade en utarbetat plan att om det skulle bli så här så byter jag och dawan batteri med varandra. Bra plan, men. Mitt batteri passar inte i dawans hoj. Dessutom är det svårskruvat med fingrar stela som vevstakar. Så jag tar dawans batteri och han blir utan. Men hans hoj laddar ju så efter att ha springstartat hans hoj (som omväxling) så stoppar jag mitt batteri innanför jackan och åker vidare till statoil där petter har lämnat av våra väskor. Hemma strax efter 05 på morgonen. Somnar.
Tack till alla som har hjälpt till! Utan er hade helgen blivit betydligt jobbigare men nu blev det trots lite strul ändå väldigt lyckat! Vi kommer gärna tillbaka!
/b1
Torsdag morgon. Jag tar bordell-berit (transiten alltså) och åker till dawan och vi lastar allt vi ska ha med oss. Hojar, däck, verktyg, kläder, bensin och allt annat tjaffs man vill ha med sig. Vi lämnar Uppsala runt 8-tiden och konstaterar glatt att vi har gott om tid på oss tills vi ska vara i nynäshamn klockan 11. Jag slänger ur mig en nöjd kommentar om att bussen bara går bättre och bättre ju mer vi kör med den...
Strax efter rondellen ut på E4-an börjar vi höra ett svagt knackande från motorn som ganska snabbt växer sig starkare och starkare. Oroväckande starkt. Vi stannar och gör som så många andra; öppnar motorhuven och gör en okulärbesiktning av motorn (hur ofta hittar man något fel?). Petar lite här och där och försöker lokalisera missljudet. David konstaterar att det inte är ett ytligt ljud utan det verkar vara något fel djupt inne i metallklumpen. Vi enas i varje fall om att berit inte kommer att ta oss till gotland.
Jag ringer destination gotland och försöker boka om biljetterna men dom är tydligen så o-ombokningsbara som det bara går. Vi ringer och väcker Mats Finér med familj och säger att om bussen tar oss till Knivsta så dyker vi upp där om en stund. Berit bestämmer sig för att koka i en minimal uppförsbacke och vi blir ståendes en stund. Missljudet från motorn har övergått i något som kan liknas vid ljudet om man tar en hammare och slår det mot ett skruvstäd. Kan vara så att en kolv eller så träffar topplocket varje varv... Vi gissar att ett vevstakslager inte längre är i nyskick.
Berit kämpar på och till slut kommer vi fram till Mats. När jag ska svänga in på deras så kallade tomt så råkar jag köra ner ena bakhjulet i dikeskanten så bussen kränger till så man nästan tror att den ska tippa. Hoppsan. Dawan säger åt mig upprepade gånger att ta det lugnt fastän vi nästan står stilla. Vi öppnar bakdörrarna och förväntar oss att hojarna ligger upp-och-ner blandat med allt annat skrot som finns där men efter en snabb besiktning så verkar allt vara ok. Så fel man kan ha.
Plötsligt har vi inte lika gott om tid längre. Vi försöker komma fram till vilka alternativ vi har men kommer nog bara på ett. Vi kastar ut hojarna ur bussen, Mats hämtar alla väskor han har och jag väljer snabbt den största vandringsryggsäcken. Vi tar med oss det vi kan vilket i princip blir sovsäcken och lite kläder, resten får lämnas kvar. Vi lämnar Knivsta med lagom med tid kvar så vi inte behöver överskrida lagstadgad hastighet allt för mycket. Upptäcker efter några mil att mer kläder hade inte skadat för sommarvärmen strålade med sin frånvaro.
Frusna men med några minuter tillgodo anländer vi till Nynäshamn. Fram med biljetten och ombord. Icke. Vi hade ju bokad plats för en bil och inte två hojar och det är inte så enkelt att man bara kan byta hur som helst. Vi förklarar vad som har hänt och efter några telefonsamtal så får vi komma med på båten
Nu börjar det likna nåt, äntligen lite medvind! Båtfärden går helt problemfritt trots att jag kan bli sjukligt sjösjuk av minimala vågor. Framme på Gotland siktar vi mot Kapellshamn där vi ska bo. Det börjar regna. Typiskt. Vi ser några lyckliga själar som har en fungerade buss med hojar i och åker vidare. Kommer till slut fram till våra stugor som är kanon och vi grillar och dricker lite öl. Perfekt. Vi fryser och slår på elementet på max. Snart fryser vi inte längre. Inte alls faktiskt.Fredag. Mot Gotland Ring. Det har regnat på natten för den så kallade vägen sista biten till ringen var blöt. Hojarna blev inte direkt rena efter den lilla färden. Smutsiga men på plats börjar vi köra. Jag konstaterar att Gotland Ring inte är den lättaste banan men ruskigt rolig. Tyvärr så upptäcker jag att något har hänt med mina bromsar som gör att dom vibrerar kraftigt när jag försöker minska farten. Suck. Försöker anpassa farten så att jag inte ska behöva bromsa så mycket. Byter till nya belägg (som jag faktiskt lyckades få med mig) men det hjälper inte. Kanske fick sig en eller båda skivorna en snyting när jag körde ner i dikeskanten med bussen... Resten av dagen avlöper utan bekymmer. Vi bosätter oss i/på/runt/utanför Affes buss mellan passen
Hoppar över sista körpasset för regnet hotar en bit bort och vi vill hem till stugan innan syndafloden kommer. Kommer hem till stugan som har blivit varm som en bastu för vi slog på elementet igen på morgonen innan vi åkte. Kvällen avlöper problemfritt med grillat och öl och tidig träff med john blund.Lördag. Hojen är konstig och vill inte starta. Blä. Jagar runt två minuter efter en batteriladdare men hittar ingen, testar igen och hojen startar. Konstigt men eftersom den funkar så åker jag iväg till banan. Körningen går lite bättre varefter man lär sig banan men broms-vibrationerna stör. Det är bara att ignorera så gott man kan eftersom det inte går att göra något åt, extra-fälgarna blev kvar i transiten. Börjar få problem med slitaget på bakdäcket mitt på dagen. Däcken som satt på hojen hade redan gått sex dagar på kinnekulle, visserligen med varierande väder så dom var inte helt slut men inte heller nya. Planen var egentligen att byta däck på torsdagen men dom låg som sagt kvar i bussen. Vänder på däcket med Affes fantastiska däckmaskin och fortsätter köra restan av dagen. Nästan. På eftermiddagen ger hojen upp och vill inte starta. Batteriet närmar sig döden. Får köpa bensin av några grannar för vi fick ju inte med oss bensindunkarna heller. Rullar igång hojen resten av körpassen och försöker ladda batteriet genom att låna ström av Max eller sandstream (tror jag). Vi åker till en pizzeria och beställer pizza, lättöl och ett strömuttag till hojen så jag kan ladda batteriet medans vi äter. Hem till stugan och sätter hojen på laddning hela natten.
Söndag, sista dagen. Packar ihop väskan (som nu väger ca 3 ton), den får lifta med Petters buss. Körningen funkar bättre och bättre och Gotland Ring börjar bli riktigt rolig! Jag får beröm av Mårten för min mjuka körning
Han anar inte anledningen till att jag kör så mjukt (jag har inget val) och jag säger inget. Trots att det är svårt att bromsa hårt så är det ändå sjukt roligt att köra. Bakdäcket börjar se riktigt fult ut. Hojen startar hela dagen och funkar perfekt (förutom bromsarna då) och jag tänker att det var väl bara nåt tillfälligt fel med att den inte startade igår. Fel. Ringer till destination gotland och försöker boka om biljetten (ni vet, två hojar istället för bil) men det går inte. Vi får rådet att chansa på att åka dit och hoppas att dom kan lösa det på plats. Jag får köpa ett nytt bakdäck av Max så jag kan köra resten av dagen. Vi kör fram till klockan 18 och såsar lite i depån innan vi åker vidare mot Visby. Efter några mil så blinkar hela instrumenteringen till och hojen börjar bluddra. Jag stänger snabbt av lyset och då går hojen bra igen. Ajdå, laddningsproblemet var visst inte borta. Vi käkar i Visby och när vi ska iväg till båten så startar inte hojen igen. Det blir springstart. Åker och tankar. Springstart. Kommer fram till hamnen och jag pratar med en mycket hjälpsam kvinna som låter mig låna lite ström medans vi väntar på att få komma ombord. Får förklara vid incheckningen återigen att vi har två hojar istället för bil och återigen efter mycket ringande fram och tillbaka så får vi åka med 23.30-färjan som planerat.På båten får jag låna ström igen och hojen står på laddning några timmar innan vi är framme i nynäshamn runt 03-tiden på morgonen. Vi klär på oss alla kläder vi har och sätter av mot uppsala. Kör med endast parkeringsljuset påslaget och efter en stund stänger jag av även det för att spara ström. Det är sydpolskallt och vi håller ut till stockholm innan vi måste stanna och värma oss (fick höra efteråt att det bara var ett fåtal plusgrader den natten). Strax innan knivsta börjar instrumenteringen beté sig som ett flipperspel och strax därefter dör hojen totalt. Klockan är runt 04.30 och vi blir ståendes längs E4:an. Vi hade en utarbetat plan att om det skulle bli så här så byter jag och dawan batteri med varandra. Bra plan, men. Mitt batteri passar inte i dawans hoj. Dessutom är det svårskruvat med fingrar stela som vevstakar. Så jag tar dawans batteri och han blir utan. Men hans hoj laddar ju så efter att ha springstartat hans hoj (som omväxling) så stoppar jag mitt batteri innanför jackan och åker vidare till statoil där petter har lämnat av våra väskor. Hemma strax efter 05 på morgonen. Somnar.
Tack till alla som har hjälpt till! Utan er hade helgen blivit betydligt jobbigare men nu blev det trots lite strul ändå väldigt lyckat! Vi kommer gärna tillbaka!
/b1
Hoppas att du får ordning på hojen!
