Lucius
Light?!
Jahapp, då sitter man här hemma! 3 bira i kroppen och livet börjar åter titta fram igen!
Ni som läst mina små inlägg här tidigare vet att min motorcykel, Yamaha R1, är på verkstaden. Motorn på den är inte som den borde – den vibrerar likt svansen på en skallerorm. Sådär lagom kul när armarna domnar bort efter 5 minuters körning.
Självklart har inte verkstaden ens hunnit titta på den – den har ju endast varit inlämnad en månad drygt. Innan dess inlåst i en kontainer eftersom det skulle ta 1.5 månader till att få en servicetid. Summa = 2.5 månader utan hoj och felet är inte ens konstaterat.
Jahapp…
Livet suger?? I hellvette heller, jag hade gett en slant för att bli avsugen av livet just nu! ;-)
Men en banracemotorcykel skall ju inte tåla vardaglig fiskörning… Japanska motorcyklar skall inte kunna åkas så! Eller??? Min gamla Ducati gick 3 år prickfritt utan en hostning, men det är ju en Italiensk ”mekka-mekka-hojj” det! Right!
Abstinenesen är hög… Ett fordon borta! Tur man har bilen i alla fall!
För ett litet tag skrev jag då om min bil… En Ford Mondeo… Kombi… V6, automat av 2003 års modell!
Eller som jag brukar kalla henne: Finlandsfärjan!
För bilen har alltid känts som en sådan. Den accelererar som en finlandsfärja, 0-100 på 3 liter och 35 sekunder. 1,3 liter/milen på landsväg – måste väga 3 ton.
I juni upptäckte jag att bilens samtliga 4 dörrar samt bagagelucka rostat igenom så dörrarna kexar sönder. Larmet är ju en bra sak men 3 hårda knackningar på rutan och plåten kexar ihpå till en rökpuff! :-/
Men hon har varit min! MIN! Hon har alltid startat, inte gnällt på varken varmt eller kallt!
Tills idag… FAN!
Skall fira en i släktens födelsedag och åtar mig att hämta min bror och hans sambo ett par mil bort. Jag har ju ändå inget att göra så vafan! Det är inte ofta man träffar brorsan heller!
Sätter mig i bilen och glider iväg. Automaten envisas fortfarande att tro att den sitter i en Ferrari och inte en Ford – den envisas således med att lägga sig på ca 1500 rpm där den har typ 4 Ncm vrid. Jaja, upp på motorvägen som vanligt – bilen har precis gått ca 12100 mil.
Sätter på farthållaren och stereon pumpar Papa Roach – Last Resort!
AYEAH!!! Motha fukah!!!
Fordar fram i stadiga 120 enligt GPS:en och myser i skinnsätet. Mycket kan man säga om denna anti-snabb-bil men den är fanemig bekväm när man väl kommit upp i marchhastighet.
Det regnar lite ute, torkarna går på! Man sitter o retar sig på de insekter som består av superlim – du vet där gröna jävla skvättarna som sitter på rutan likt karlsons klister på balsa trä! Det finns inte en torkare som biter på de - det blir alltid en sån därna jefla "linje" efter den.
Regnet slutar och det är helt klart runt dig… Ahhh… Eumm… Utom bakom dig… Vafan??
Är det vattendimma från vägen som Fården drar upp??? Nej! Vägbanan är torr som fnöske!
BILJÄVELN BRINNER!!!
Nu är goda råd dyra och kärringen har precis övertrasserat VISA:t!
Stänger av stereon och släpper gasen! Låter ingen speciellt, litet metaliskt ljud som viner…
Gasar till lite och det känns som om lådan är i friläge – motorn varvar, slött, och det låter som om Oskar 7 år slängt ned 4 nävar singelgrus i motorn – RASSEL-KLONK-KLONK-RAZZEL!
DAMN! FUCK!
Släpper gasen och rattar mot höger – 300 meter längre fram finns en ficka för utryckningsfordon som jag svänger in på. Bilfan dör precis innan den slutar rulla. Allt blir svårt att göra; styrningen blir aströg, bromstarna får jag stå på.
Röken bolmar ur framluckan – rena Lützen-dimman!!
Tankarna rusar runt i skallen – HOPPA UR SKITEN INNAN DEN SMÄLLER!!!
Kul att höra hur den ena halva skallen skriker - och den andra delen lugnt och metodiskt tänker; parkera fint i kanten, stoppa mobilen i fickan du kommer behöva den, GPS:en kostar apa – ta med dig den, du har precis köpt lite DVD-r skivor – ta med dessa så du kan bränna den där p0rrfilmen sedan…. Ja du vet… Praktiska tankar helt enkelt! :-/
Går ut bilen, röken bolmar runt hela bilen nu – du börjar bli riktigt jefla orolig!! Skall skiten smälla??
Upp med luren och ringer Vägassistans du talar med killen i växeln som frågar var du är och sedan frågar ”Kan du starta bilen?”… Jag sa, ordagrant, ”Jag tror ingen lyckas starta denna bil någonsin igen!” – Killen säger torrt, ”Jag ber bärgaren i Enköping ringa dig och tala om när hankan komma!”
- Fint! Tack! – säger jag.
Röken börjar avta och jag öppnar huven och låter regnet kyla skiten (det droppar bara lite). Det luktar apa men inga lågor ur motorutrymmet i alla fall! Alltid något!
20 minuter senare kommer bärgaren. En ljushårig kille som talar osammanhängade om BMW, lackering, norrländska städer och krokar i baggageutrymmet.
Jag försöker hålla god min. Varje försök av mig att ställa en fråga totalt negligeras då killen inte hör vad jag säger utan fortsätter att tala om helt andra saker och fnittrar ibland till hysteriskt för sig själv.
Jag börjar seriöst undra om jag är med i dolda kameran men bestämmer mig för att livet är kort nog och den stackars bärgaren (trevlig snubbe ändå - ler o snackar) inte hör riktigt bara.
Vi kör aset (bilen alltså) till verkstaden i Enköping och där står den nu!
Själv fick jag till slut skjuts av min brors nya hämtservice och sitter nu hemma igen! 3 glas vin (stora manliga glas) senare och nu med en bira i handen, hemma i sköna Sthlm igen!
Jag räknar inte med att ha en bil på några veckor… Motorn skar nog med tanke på ljudet, röken och lukten!
Nu har jag 1 bil och en MC på verkstaden!! Jag slår fanemig vad om att jag kan sänka SL-buss-jefeln om jag bara fick köra den 10 minuter!! Jag har nu en vanlig jefla cykel kvar! Jag tror den skär inom 1 vecka – VEM VÅGAR SÄTTA IMOT?????
Ohhh… VILKEN JEFFLA SOMMAR!!!!!
/Fordonslösa Lusse
Ni som läst mina små inlägg här tidigare vet att min motorcykel, Yamaha R1, är på verkstaden. Motorn på den är inte som den borde – den vibrerar likt svansen på en skallerorm. Sådär lagom kul när armarna domnar bort efter 5 minuters körning.
Självklart har inte verkstaden ens hunnit titta på den – den har ju endast varit inlämnad en månad drygt. Innan dess inlåst i en kontainer eftersom det skulle ta 1.5 månader till att få en servicetid. Summa = 2.5 månader utan hoj och felet är inte ens konstaterat.
Jahapp…
Livet suger?? I hellvette heller, jag hade gett en slant för att bli avsugen av livet just nu! ;-)
Men en banracemotorcykel skall ju inte tåla vardaglig fiskörning… Japanska motorcyklar skall inte kunna åkas så! Eller??? Min gamla Ducati gick 3 år prickfritt utan en hostning, men det är ju en Italiensk ”mekka-mekka-hojj” det! Right!
Abstinenesen är hög… Ett fordon borta! Tur man har bilen i alla fall!
För ett litet tag skrev jag då om min bil… En Ford Mondeo… Kombi… V6, automat av 2003 års modell!
Eller som jag brukar kalla henne: Finlandsfärjan!
För bilen har alltid känts som en sådan. Den accelererar som en finlandsfärja, 0-100 på 3 liter och 35 sekunder. 1,3 liter/milen på landsväg – måste väga 3 ton.
I juni upptäckte jag att bilens samtliga 4 dörrar samt bagagelucka rostat igenom så dörrarna kexar sönder. Larmet är ju en bra sak men 3 hårda knackningar på rutan och plåten kexar ihpå till en rökpuff! :-/
Men hon har varit min! MIN! Hon har alltid startat, inte gnällt på varken varmt eller kallt!
Tills idag… FAN!
Skall fira en i släktens födelsedag och åtar mig att hämta min bror och hans sambo ett par mil bort. Jag har ju ändå inget att göra så vafan! Det är inte ofta man träffar brorsan heller!
Sätter mig i bilen och glider iväg. Automaten envisas fortfarande att tro att den sitter i en Ferrari och inte en Ford – den envisas således med att lägga sig på ca 1500 rpm där den har typ 4 Ncm vrid. Jaja, upp på motorvägen som vanligt – bilen har precis gått ca 12100 mil.
Sätter på farthållaren och stereon pumpar Papa Roach – Last Resort!
AYEAH!!! Motha fukah!!!
Fordar fram i stadiga 120 enligt GPS:en och myser i skinnsätet. Mycket kan man säga om denna anti-snabb-bil men den är fanemig bekväm när man väl kommit upp i marchhastighet.
Det regnar lite ute, torkarna går på! Man sitter o retar sig på de insekter som består av superlim – du vet där gröna jävla skvättarna som sitter på rutan likt karlsons klister på balsa trä! Det finns inte en torkare som biter på de - det blir alltid en sån därna jefla "linje" efter den.
Regnet slutar och det är helt klart runt dig… Ahhh… Eumm… Utom bakom dig… Vafan??
Är det vattendimma från vägen som Fården drar upp??? Nej! Vägbanan är torr som fnöske!
BILJÄVELN BRINNER!!!
Nu är goda råd dyra och kärringen har precis övertrasserat VISA:t!
Stänger av stereon och släpper gasen! Låter ingen speciellt, litet metaliskt ljud som viner…
Gasar till lite och det känns som om lådan är i friläge – motorn varvar, slött, och det låter som om Oskar 7 år slängt ned 4 nävar singelgrus i motorn – RASSEL-KLONK-KLONK-RAZZEL!
DAMN! FUCK!
Släpper gasen och rattar mot höger – 300 meter längre fram finns en ficka för utryckningsfordon som jag svänger in på. Bilfan dör precis innan den slutar rulla. Allt blir svårt att göra; styrningen blir aströg, bromstarna får jag stå på.
Röken bolmar ur framluckan – rena Lützen-dimman!!
Tankarna rusar runt i skallen – HOPPA UR SKITEN INNAN DEN SMÄLLER!!!
Kul att höra hur den ena halva skallen skriker - och den andra delen lugnt och metodiskt tänker; parkera fint i kanten, stoppa mobilen i fickan du kommer behöva den, GPS:en kostar apa – ta med dig den, du har precis köpt lite DVD-r skivor – ta med dessa så du kan bränna den där p0rrfilmen sedan…. Ja du vet… Praktiska tankar helt enkelt! :-/
Går ut bilen, röken bolmar runt hela bilen nu – du börjar bli riktigt jefla orolig!! Skall skiten smälla??
Upp med luren och ringer Vägassistans du talar med killen i växeln som frågar var du är och sedan frågar ”Kan du starta bilen?”… Jag sa, ordagrant, ”Jag tror ingen lyckas starta denna bil någonsin igen!” – Killen säger torrt, ”Jag ber bärgaren i Enköping ringa dig och tala om när hankan komma!”
- Fint! Tack! – säger jag.
Röken börjar avta och jag öppnar huven och låter regnet kyla skiten (det droppar bara lite). Det luktar apa men inga lågor ur motorutrymmet i alla fall! Alltid något!
20 minuter senare kommer bärgaren. En ljushårig kille som talar osammanhängade om BMW, lackering, norrländska städer och krokar i baggageutrymmet.
Jag försöker hålla god min. Varje försök av mig att ställa en fråga totalt negligeras då killen inte hör vad jag säger utan fortsätter att tala om helt andra saker och fnittrar ibland till hysteriskt för sig själv.
Jag börjar seriöst undra om jag är med i dolda kameran men bestämmer mig för att livet är kort nog och den stackars bärgaren (trevlig snubbe ändå - ler o snackar) inte hör riktigt bara.
Vi kör aset (bilen alltså) till verkstaden i Enköping och där står den nu!
Själv fick jag till slut skjuts av min brors nya hämtservice och sitter nu hemma igen! 3 glas vin (stora manliga glas) senare och nu med en bira i handen, hemma i sköna Sthlm igen!
Jag räknar inte med att ha en bil på några veckor… Motorn skar nog med tanke på ljudet, röken och lukten!
Nu har jag 1 bil och en MC på verkstaden!! Jag slår fanemig vad om att jag kan sänka SL-buss-jefeln om jag bara fick köra den 10 minuter!! Jag har nu en vanlig jefla cykel kvar! Jag tror den skär inom 1 vecka – VEM VÅGAR SÄTTA IMOT?????
Ohhh… VILKEN JEFFLA SOMMAR!!!!!
/Fordonslösa Lusse
