Hoztic
Alltid på väg mot nya mål
Tja!
Jag skulle förra veckan åka till Värmland och träffa tjejens farsa, syskon mm, men min hoj stog i molekyler i garaget, så jag fick låna hennes VTR. Jag har även kört den på bana ett halvt pass. Hon har ju pratat rena missionspastorharangerna om den, så nu var det upp till bevis! Allt eftersom mina fyra hjärnceller skakade runt så kom jag på tanken att skriva en liten jämförelse mellan min GSX-R750 -99 och hennes VTR1000F Firestorm -97.
Motor
Min gixxer (när den inte äter kamaxlar å annat lösgodis) spinner som en klocka, vaknar vid 9k varv och blir hysterisk vid 10k ungefär. Visst känner man att motorn är igång, men inga vibrationer som egentligen märks.
Det gör dom på en VTR! Plomberna lossnade 300m från garaget och strax före Karlskoga var stressfrakturen i det mesta faktiskt ett faktum. Men gott vrid från låga varv, och trots ett Yoshi-avgassystem som förlorade dom sista fragmenten av dämpull för 4k mil sen så hade den ju en viss charm, och väckte nog iaf 10-15 döda tor Stockholm-Värmland
Jag körde om Polka en gång där hon satt i Golfen, hon hörde inget på 1,5h efter det...
Min hoj är väldigt ryckig när man börjar gasa, eller gasar lite, i synnerhet på låga varv, men annars är det väldigt lätt att finlira, och motorbroms finns knappt, i vart fall blir den aldrig störande. Går det för fort finns det ju skivor fram...
VTRen har ju fuggar, dvs hur mjuk och fin som helst, men gränslandet mellan knuffa-bort-asfalten-varje-gång-det-tänder när man gasar och låsa-lite-grann-varje-ödp när man motorbromsar går inte att hitta med mikroskop! SLÄPP INTE GASEN OM DET KAN VARA HALT INOM NÄRMSTA VECKORNA! Gasa inte heller... Jag svängde över ett nymålat övergångsställe, varje gång det tände hoppade bakhjulet 
Min växellåda är lite småklonkig, den trivs bäst när man våldar i växlarna runt varvstoppet, det den är byggd för. Att växla en VTR var som att smeka en varm smörklump med en glödande smörkniv
Chassi
Min är schizofren, svänger NU när man drar i styret, å sen ligger den i svängen EXAKT som man vill, å rätar upp sig NU när jag vill det, aldrig någon tvekan, aldrig något annat än det jag vill. Dvs, väldigt lydig, snabb men samtidigt trygg å stabil. Men samtidigt gör det ganska ont att göra fel, för den förlåter aldrig, någonsin! Samma sak med bromsarna, inga problem att låsa upp Pilot Power om man vill!
VTRen är lite annorlunda, den tippar omkull ungefär när man vill, men kråmar sig lite, och ligger inte helt stadigt i kurvorna, man måste vara med och passa lite, inte jobba med den, men vara med. Och tar man i, då sätter den sig lite på tvärn och blir alldeles för mjuk.
Min är lika komfortabel på svenska stdvägar som att sitta på en stenkross, den är HÅRD. Där vann VTRen, den sväljer allt, men tappar lite i kurvorna tack vare/pga den mjukheten. Jag inbillar mig dessutom att dämparn sjönk ihop mer å mer å mer om det var knöligt en bit, för ibland var det stumt ibak.
Men samtidigt, kör man på en sten eller knöl i kurvan med min gixxer så hoppar den undan lite, å sen fortsätter den som om inget hade hänt, alldeles av sig själv. En VTR blir livrädd, så pass att den blir alldeles svag å dallrig i en kvart efteråt... Trots de skilda nischerna så klarar min knöliga kurvor bättre!
Jag tyckte VTR'ens fjädring gjorde att den passar bäst på bana, just för att den inte trivdes med knöligheter. Men snackar vi rakt framfjädring så var dom inte i samma division, då vann VTRen överlägset!
Grusväg ska vi inte prata om, min är (med tanke på typ av hoj) klockren på grus, det går väldigt lätt att styra hur mycket man gasar, dvs sladdar, och chassit är snällt. Jag hade dock väldigt svårt att komma överens med VTR'en, den klarade sig inge bra alls, mycket beroende på den dåliga känslan i gasen.
Komfort
Som sagt så är min ganska trevlig att sitta på, jag trivs på den trots att jag är 193 så passar den som gjuten. Bra kåpa som styr undan vinden och backspeglar som tydligt visar allt bakom mig.
Jag hade lite svårare att komma överrens med Hondan, det blev lätt stelt rakt fram, men den är lätt att flytta sig på i sidled. Dock har jag en bättre tank, som låser fast knäna vid hårda inbromsningar.
Jag har aldrig åkt bakpå min egen hoj, så jag vet inte hur det känns, men att skjutsa med den är rätt jobbigt, den är inte gjord för det, punkt! Att sitta bakpå en VTR var ungefär som att hasa efter nattåget från Stockholm till Jukkasjärvi Föraren har breda, stora gummerade fotpinnar, passageraren har nå smala fanstyg i alu, dom sväljer INTE vibrationer! 
Dessutom sitter dom så högt upp att jag ibland kom åt sadeln när jag satt där 
Lätt att hålla emot sig mot tanken dock. Att skjutsa med den tyckte jag var helt ok, även om bakfjädringen inte riktigt gillade det.
Lyse
En nog så viktig detalj! Min har dubbla reflektorer, en för halv och en för helljus. Det ger ett bra flöde, både nära och långt bort när båda är på.
VTRen har en stor reflektor med en H4-lampa i, dvs motorbroms med halvljus ger 2m upplyst väg framför, gasar man på så blir det som helljus, och kör man normalt så pendlar det. Helljus ger vid motorbroms 10m upplyst väg och vid pådrag bländar man flygplan. Polka undrade varför jag satt å helljusblinkade i 2 mil när jag åkte bakom henne... Tacka mjukt chassi och vibrerande twin för det
Teknik
Min är byggd för att vara praktisk, kanske inte snygg, men praktisk. Du kan byta kolvar med lite eltejp å ståltråd
En VTR är tvärs om, snygg, men riktigt jobbig att skruva med, just för att det praktiska har inte varit i fokus. Men snygg är den ju.
Totalt
Min är inte en bra nybörjarhoj, just för att den inte förlåter, man måste känna den för att få ut max. Och den är väldigt allround! Gott om plats för packning, man kommer lätt 20-23 mil på en tank och den kan bita ifrån på bana med en duktig förare. Om man tittar på konceptet så är det en fullträff, men den klarar så mycket mer!
En VTR, ja, vilken jävla flopp! Sporttourer? Nja, liten tank, törstig motor, för mycket vibrationer i längden, jobbig att åka som passagerare på, och knölig att lasta på. Men, det är en snäll hoj, som är ganska allround för en person som vill ha kul, är ute efter twincharmen och mullret och inte har några större banåkarambitioner.
Som en liten sista detalj, försök inte springa igång en VTR som dör. Den dog i Åkers styckebruk halv ett på natten på vägen hem. Det väckte viss ångest! Den orkade inte på startmotorn och vi orkade inte springa i 70 med den Den startade dock på treans växel när vi både knuffade å körde startmotor.
Jag skulle förra veckan åka till Värmland och träffa tjejens farsa, syskon mm, men min hoj stog i molekyler i garaget, så jag fick låna hennes VTR. Jag har även kört den på bana ett halvt pass. Hon har ju pratat rena missionspastorharangerna om den, så nu var det upp till bevis! Allt eftersom mina fyra hjärnceller skakade runt så kom jag på tanken att skriva en liten jämförelse mellan min GSX-R750 -99 och hennes VTR1000F Firestorm -97.
Motor
Min gixxer (när den inte äter kamaxlar å annat lösgodis) spinner som en klocka, vaknar vid 9k varv och blir hysterisk vid 10k ungefär. Visst känner man att motorn är igång, men inga vibrationer som egentligen märks.
Det gör dom på en VTR! Plomberna lossnade 300m från garaget och strax före Karlskoga var stressfrakturen i det mesta faktiskt ett faktum. Men gott vrid från låga varv, och trots ett Yoshi-avgassystem som förlorade dom sista fragmenten av dämpull för 4k mil sen så hade den ju en viss charm, och väckte nog iaf 10-15 döda tor Stockholm-Värmland
Jag körde om Polka en gång där hon satt i Golfen, hon hörde inget på 1,5h efter det...Min hoj är väldigt ryckig när man börjar gasa, eller gasar lite, i synnerhet på låga varv, men annars är det väldigt lätt att finlira, och motorbroms finns knappt, i vart fall blir den aldrig störande. Går det för fort finns det ju skivor fram...
VTRen har ju fuggar, dvs hur mjuk och fin som helst, men gränslandet mellan knuffa-bort-asfalten-varje-gång-det-tänder när man gasar och låsa-lite-grann-varje-ödp när man motorbromsar går inte att hitta med mikroskop! SLÄPP INTE GASEN OM DET KAN VARA HALT INOM NÄRMSTA VECKORNA! Gasa inte heller...
Jag svängde över ett nymålat övergångsställe, varje gång det tände hoppade bakhjulet Min växellåda är lite småklonkig, den trivs bäst när man våldar i växlarna runt varvstoppet, det den är byggd för. Att växla en VTR var som att smeka en varm smörklump med en glödande smörkniv
Chassi
Min är schizofren, svänger NU när man drar i styret, å sen ligger den i svängen EXAKT som man vill, å rätar upp sig NU när jag vill det, aldrig någon tvekan, aldrig något annat än det jag vill. Dvs, väldigt lydig, snabb men samtidigt trygg å stabil. Men samtidigt gör det ganska ont att göra fel, för den förlåter aldrig, någonsin! Samma sak med bromsarna, inga problem att låsa upp Pilot Power om man vill!
VTRen är lite annorlunda, den tippar omkull ungefär när man vill, men kråmar sig lite, och ligger inte helt stadigt i kurvorna, man måste vara med och passa lite, inte jobba med den, men vara med. Och tar man i, då sätter den sig lite på tvärn och blir alldeles för mjuk.
Min är lika komfortabel på svenska stdvägar som att sitta på en stenkross, den är HÅRD. Där vann VTRen, den sväljer allt, men tappar lite i kurvorna tack vare/pga den mjukheten. Jag inbillar mig dessutom att dämparn sjönk ihop mer å mer å mer om det var knöligt en bit, för ibland var det stumt ibak.
Men samtidigt, kör man på en sten eller knöl i kurvan med min gixxer så hoppar den undan lite, å sen fortsätter den som om inget hade hänt, alldeles av sig själv. En VTR blir livrädd, så pass att den blir alldeles svag å dallrig i en kvart efteråt... Trots de skilda nischerna så klarar min knöliga kurvor bättre!
Jag tyckte VTR'ens fjädring gjorde att den passar bäst på bana, just för att den inte trivdes med knöligheter. Men snackar vi rakt framfjädring så var dom inte i samma division, då vann VTRen överlägset!Grusväg ska vi inte prata om, min är (med tanke på typ av hoj) klockren på grus, det går väldigt lätt att styra hur mycket man gasar, dvs sladdar, och chassit är snällt. Jag hade dock väldigt svårt att komma överens med VTR'en, den klarade sig inge bra alls, mycket beroende på den dåliga känslan i gasen.
Komfort
Som sagt så är min ganska trevlig att sitta på, jag trivs på den trots att jag är 193 så passar den som gjuten. Bra kåpa som styr undan vinden och backspeglar som tydligt visar allt bakom mig.
Jag hade lite svårare att komma överrens med Hondan, det blev lätt stelt rakt fram, men den är lätt att flytta sig på i sidled. Dock har jag en bättre tank, som låser fast knäna vid hårda inbromsningar.
Jag har aldrig åkt bakpå min egen hoj, så jag vet inte hur det känns, men att skjutsa med den är rätt jobbigt, den är inte gjord för det, punkt! Att sitta bakpå en VTR var ungefär som att hasa efter nattåget från Stockholm till Jukkasjärvi
Föraren har breda, stora gummerade fotpinnar, passageraren har nå smala fanstyg i alu, dom sväljer INTE vibrationer! Dessutom sitter dom så högt upp att jag ibland kom åt sadeln när jag satt där Lätt att hålla emot sig mot tanken dock. Att skjutsa med den tyckte jag var helt ok, även om bakfjädringen inte riktigt gillade det.Lyse
En nog så viktig detalj! Min har dubbla reflektorer, en för halv och en för helljus. Det ger ett bra flöde, både nära och långt bort när båda är på.
VTRen har en stor reflektor med en H4-lampa i, dvs motorbroms med halvljus ger 2m upplyst väg framför, gasar man på så blir det som helljus, och kör man normalt så pendlar det. Helljus ger vid motorbroms 10m upplyst väg och vid pådrag bländar man flygplan. Polka undrade varför jag satt å helljusblinkade i 2 mil när jag åkte bakom henne... Tacka mjukt chassi och vibrerande twin för det
Teknik
Min är byggd för att vara praktisk, kanske inte snygg, men praktisk. Du kan byta kolvar med lite eltejp å ståltråd
En VTR är tvärs om, snygg, men riktigt jobbig att skruva med, just för att det praktiska har inte varit i fokus. Men snygg är den ju.
Totalt
Min är inte en bra nybörjarhoj, just för att den inte förlåter, man måste känna den för att få ut max. Och den är väldigt allround! Gott om plats för packning, man kommer lätt 20-23 mil på en tank och den kan bita ifrån på bana med en duktig förare. Om man tittar på konceptet så är det en fullträff, men den klarar så mycket mer!
En VTR, ja, vilken jävla flopp! Sporttourer? Nja, liten tank, törstig motor, för mycket vibrationer i längden, jobbig att åka som passagerare på, och knölig att lasta på. Men, det är en snäll hoj, som är ganska allround för en person som vill ha kul, är ute efter twincharmen och mullret och inte har några större banåkarambitioner.
Som en liten sista detalj, försök inte springa igång en VTR som dör. Den dog i Åkers styckebruk halv ett på natten på vägen hem. Det väckte viss ångest! Den orkade inte på startmotorn och vi orkade inte springa i 70 med den
Den startade dock på treans växel när vi både knuffade å körde startmotor.
Last edited:
