Sista bankörningen för säsongen, 2 dagar på Mantorp Park! Förberedelserna börjar tidigare i veckan. Racepreppar genom att montera bort larmet. Får ångest för att anklagas för fusk, och monterar på originalsystemet som kompensation. Laddar batteriet för att minimera effektförlust från överdriven generatorlast.
Torsdag morgon, klockan ringer 04.45. Morgonstund har guld i mun! Snicksnack, det suger att gå upp så tidigt. Packar enligt den tidigare uppgjorda planen (som iofs skulle genomförts kvällen innan, men nåt kom emellan, kanske pilsnern som inmundigades som belöning för tidigare nämnda raceprepp.) På plats i garaget bara 20 minuter efter plan. Sthlm-Mantorp, hur lång tid kan det egentligen ta... Bara att dra då!
Hmm, laddade jag inte batteriet i förrgår? Märkligt. Nåja, det finns en 3 meter hög och 20 meter lång backe runt hörnet. Motion ska ju vara nyttigt. Rullrullrull, och så ut med kopplingen, kaaas. Justja, raceväxlat så ligger ju 2:an åt andra hållet. Motion ÄR nyttigt! Rullrullrull, host, svordom. Synapserna har visst kopplats bort under den korta men intensviva sömnen, lite snabbare nästa gång med kopplingen. Rullrullrull, kabaraboom, sådärja. Och iväg, tankar gör jag i Södertälje.
Tankar i kortautomat för att vinna tid. Tid är pengar, idag ska jag bli rik. Hmm, borde inte batteriet laddats upp på 45 km? Jag går inte på den enkla, raceväxlat, haha, jag kommer ihåg. Kabaraboom, motion är nyttigt! Tänk glada tankar, tänk glada tankar tänk inte, hur många starter måste jag göra idag, tänk inte... H-lvete. Måste fixas. Feltema, perfekt, de öppnar tidigt. För att spara tid åker jag direkt till Mantorp Park, vill ju inte missa utlottningen av Sveriges sämsta bandäck (äsch, det är nog bara ett rykte), tid är pengar, och nya däck går säkert åt. 08.22 är hojen besiktad och jag inskriven. Ge mig mina däck nu, så jag kan åka till Biltema. Får konstiga blickar, tomgångskörning uppskattas inte. Jag tänker inte nedlåta mig till att motionera en gång till denna morgon. Men vad 17, hallå, nr 91! Nr 91 skulle ju vinna! Får snacka med Marcus och Lillan om det, de fixar säkert när jag kommer tillbaka. 60 minuter för att åka till Linköping, köpa batteri, tillbaka, ta av touringattiraljer, fleece kan bli varmt. Pruttlugnt!
Bertil på Biltema är en snäll karl. Han vet iofs inte vilket batteri jag ska ha, men snäll är han. Han ber mig också att ladda batteriet innan jag sätter i det. "De är bara lätt laddade vid leverans!" Min blick fladdrar lite ostrukturerat mellan nån röd doftgran och en jättefin matta. (Det har uppenbarligen hänt något med sortimentet eller?) Monterar ur det gamla batteriet, våldar fram en tumstock från informationspersonalen, mäter och hittar ett artikelnummer. Hyllan med det artikelnumret påminner om en jordnötsringspåse kl 22.43 en fredagskväll, dvs tom. Letar runt, och nån har ställt undan mitt batteri lite bakom de andra, bara så att det skulle finnas kvar till mig. Snällt. Säkert Bertil.
Rullrullrull, karaboom. Motion är nyttigt. Bertil hade säkert laddat mitt batteri också. Ska skicka en blomma.
9.30. OK, lite sen, men jag köpte en liter olja också, till en kompis. Gud ser sånt. Det gör inget. Jag hinner. Gud såg det. Någon har kört av, tack någon, nu hinner jag i alla fall ta av tankväskan. Sol, banåkning, yadayadayada, omkörning, omkörd, so what? Efter lunch blir det intressantare igen. Vattentempen vägrar gå ned. (Seriös passus, haft lite ågren efter motorrenoveringen, och mätt oljetemp med ugsntermometer under sommaren...) Har hänt tidigare efter gasande, men kureras med lite cruising i 70 km/h, dock ej denna gång. Det läker av sig självt. Efter 10 minuter med avslagen motor har tempen gått ned, easypeasyfixat. Tänker på den digitala ugnstermometern som ligger på garagegolvet, bredvid den plats där tankväskan låg tidigare i morse. Den hade varit bra nu. Konstigt att jag glömde den. Fyller på lite vatten, går nog i någon deciliter. Eller två.
Nytt pass, yadayada, varm igen? Skulle köpt en ugnstermometer på Biltema, de fanns nog bredvid äggklockorna på vägen ut. Törstig, kanske kolla kylarnivån? Hmm, någon deciliter igen (eller två, max tre). Hmm, vad mycket vatten det är i expansionskärlet. Lustigt, ska det se ut som en Jacuzzi där, då motorn är igång? Min analytiska del av hjärnan säger åt den del som bara vill fnissa att vara tyst. Den förstnämnda inser att topplockspackningen förmodligen har pajat. Tji banåka den dagen. Gud fingrade f.ö. till det, så det skulle inte bli något sista pass ändå. Någon fick ont i snabba gruppen, eller om det var licens. Fast vi skulle ju få börja nästa dag med mellangruppen. Tur för er som fick köra nästa dag.
Konsulterade en vänlig själ per telefon. Jag skulle vara glad om jag tog mig hem för egen maskin. Det var inte vänligt sagt, men nog ganska sant. Åt en 130:- pizza och såg Bourne Ultimatum. Drack någon pilsner också. Linköping har inte förändrats sen 1987. Jo, studenterna är mycketmycket yngre. Hur gammal måste man vara nuförtiden?
Fredag morgon, regn. Guds finger börjar kännas lite småkrypande obehagligt. Packar allt och beger mig hemåt mot huvudstaden. Ja inte riktigt allt. Vid Linghem tycker jag det är kallt, och övertygar mig själv snabbt att det är bättre att åka efter fleecen än att ringa och be dem skicka den. Tar motorvägen istället för gamla E4:an den andra gången. Linghem är inte vackert. Och motorväg är tidsbesparande, tid är ju pengar. Just detta faktum gör att jag inte svänger av vid Tornby, vänstersväng, trafikljus och bökigt, jag tankar i Herrbeta istället.
228 km på trippmätaren, nån halvmil kvar till Herrbeta. 24-25 mil innan reserven ska slås på. I'm on the top of the world. Nynnar några takter på King of the Road. Detta väckte den delen av min hjärna som obehagligt meddelade mig igår om topplockspackningen. Nu bråkar han igen, och kommer med småsmå instick. Banåkning, drar den inte mer bensin då? Har du kollat soppakranen? På riktigt? Exakt 14 sekunder efter att min vänsterhand kunnat konstatera att bensinkranen står i reservläge, så hostar motorn till. Som straff för insticken, sätter jag honom i arbete igen. Vad har jag för alternativ? Gå till Herrbeta? Gå tillbaka till Linköping? Lifta till Herrbeta, och sen tillbaka, och dödsföraktande korsa Sveriges pulsåder, med 1,5 liter bensin i en Cola-flaska i handen likt en AFA-aktivist? Sätta mig och hoppas att det fixar sig? Det regnar. Försöker rulla så långt jag kan, Herrbeta kan inte vara så långt bort. Rullar längre än jag trodde var möjligt, men Herrbeta syns inte. Just som jag stannar, hör jag plötsligt en röst: "Soppatorsk?" Gud? Sådär direkt, bara som på beställning liksom. Det blinkar i ögonvrån. Gud har plötsligt iklätt sig båtsmössa. Mörkblå. Harry... Bakdäcksmönster? Check. Nykter? Check. Skatteuggla? Check. Bakreflex? Check. Originalsystem? Check. (Visstnej det hörs ju ändå inte nu...)
-"Jajamensan!" (plus lång ologisk och meningslös förklaring om hur i hela fridens namn jag försatt mig i just den här situationen. Var får man allt ifrån?)
-"Men du, hoppa in så kör vi och hämtar lite soppa då"
Jag lovar, blåljuset var tänt ett tag då vi körde. Det var spännande. Mackpersonalen hade inget mot att låna ut en dunk. Konstigt, det har hänt mig förut, fast såklart, då hade jag ingen kompis med båtmössa med mig.
Tänk vad enkelt det är att vända på en motorväg, bara att slå på de blåa lamporna och byta körbana, funderar på att skaffa såna. 5 liter soppa senare, Harry tar med dunken tillbaka till macken, och vinkar med ett leende "Kör lugnt nu" Undrar vad han menade med det? Vad bra det är med ett friskt batteri, jag har motionerat klart för den här veckan.
Facit, ett batteri, en topplockspackning, lite regn, bra banåka, snälla poliser,
och jo, jag skulle göra om det vilken dag som helst. Supertack till de vänliga poliserna, om de mot förmodan skulle läsa detta.
Polisbilen som gled upp och körde jämsides med mig då jag, för att spara lite tid då, höll något över lagstadgad hastighet strax efter Sillekrog, var säkert bara utskickad av kollegorna från Östergötland för att kolla att allt gick bra. Hon verkade vara nöjd med resultatet, för hon körde vidare. Jackpot i helgen?
Torsdag morgon, klockan ringer 04.45. Morgonstund har guld i mun! Snicksnack, det suger att gå upp så tidigt. Packar enligt den tidigare uppgjorda planen (som iofs skulle genomförts kvällen innan, men nåt kom emellan, kanske pilsnern som inmundigades som belöning för tidigare nämnda raceprepp.) På plats i garaget bara 20 minuter efter plan. Sthlm-Mantorp, hur lång tid kan det egentligen ta... Bara att dra då!
Hmm, laddade jag inte batteriet i förrgår? Märkligt. Nåja, det finns en 3 meter hög och 20 meter lång backe runt hörnet. Motion ska ju vara nyttigt. Rullrullrull, och så ut med kopplingen, kaaas. Justja, raceväxlat så ligger ju 2:an åt andra hållet. Motion ÄR nyttigt! Rullrullrull, host, svordom. Synapserna har visst kopplats bort under den korta men intensviva sömnen, lite snabbare nästa gång med kopplingen. Rullrullrull, kabaraboom, sådärja. Och iväg, tankar gör jag i Södertälje.
Tankar i kortautomat för att vinna tid. Tid är pengar, idag ska jag bli rik. Hmm, borde inte batteriet laddats upp på 45 km? Jag går inte på den enkla, raceväxlat, haha, jag kommer ihåg. Kabaraboom, motion är nyttigt! Tänk glada tankar, tänk glada tankar tänk inte, hur många starter måste jag göra idag, tänk inte... H-lvete. Måste fixas. Feltema, perfekt, de öppnar tidigt. För att spara tid åker jag direkt till Mantorp Park, vill ju inte missa utlottningen av Sveriges sämsta bandäck (äsch, det är nog bara ett rykte), tid är pengar, och nya däck går säkert åt. 08.22 är hojen besiktad och jag inskriven. Ge mig mina däck nu, så jag kan åka till Biltema. Får konstiga blickar, tomgångskörning uppskattas inte. Jag tänker inte nedlåta mig till att motionera en gång till denna morgon. Men vad 17, hallå, nr 91! Nr 91 skulle ju vinna! Får snacka med Marcus och Lillan om det, de fixar säkert när jag kommer tillbaka. 60 minuter för att åka till Linköping, köpa batteri, tillbaka, ta av touringattiraljer, fleece kan bli varmt. Pruttlugnt!
Bertil på Biltema är en snäll karl. Han vet iofs inte vilket batteri jag ska ha, men snäll är han. Han ber mig också att ladda batteriet innan jag sätter i det. "De är bara lätt laddade vid leverans!" Min blick fladdrar lite ostrukturerat mellan nån röd doftgran och en jättefin matta. (Det har uppenbarligen hänt något med sortimentet eller?) Monterar ur det gamla batteriet, våldar fram en tumstock från informationspersonalen, mäter och hittar ett artikelnummer. Hyllan med det artikelnumret påminner om en jordnötsringspåse kl 22.43 en fredagskväll, dvs tom. Letar runt, och nån har ställt undan mitt batteri lite bakom de andra, bara så att det skulle finnas kvar till mig. Snällt. Säkert Bertil.
Rullrullrull, karaboom. Motion är nyttigt. Bertil hade säkert laddat mitt batteri också. Ska skicka en blomma.
9.30. OK, lite sen, men jag köpte en liter olja också, till en kompis. Gud ser sånt. Det gör inget. Jag hinner. Gud såg det. Någon har kört av, tack någon, nu hinner jag i alla fall ta av tankväskan. Sol, banåkning, yadayadayada, omkörning, omkörd, so what? Efter lunch blir det intressantare igen. Vattentempen vägrar gå ned. (Seriös passus, haft lite ågren efter motorrenoveringen, och mätt oljetemp med ugsntermometer under sommaren...) Har hänt tidigare efter gasande, men kureras med lite cruising i 70 km/h, dock ej denna gång. Det läker av sig självt. Efter 10 minuter med avslagen motor har tempen gått ned, easypeasyfixat. Tänker på den digitala ugnstermometern som ligger på garagegolvet, bredvid den plats där tankväskan låg tidigare i morse. Den hade varit bra nu. Konstigt att jag glömde den. Fyller på lite vatten, går nog i någon deciliter. Eller två.
Nytt pass, yadayada, varm igen? Skulle köpt en ugnstermometer på Biltema, de fanns nog bredvid äggklockorna på vägen ut. Törstig, kanske kolla kylarnivån? Hmm, någon deciliter igen (eller två, max tre). Hmm, vad mycket vatten det är i expansionskärlet. Lustigt, ska det se ut som en Jacuzzi där, då motorn är igång? Min analytiska del av hjärnan säger åt den del som bara vill fnissa att vara tyst. Den förstnämnda inser att topplockspackningen förmodligen har pajat. Tji banåka den dagen. Gud fingrade f.ö. till det, så det skulle inte bli något sista pass ändå. Någon fick ont i snabba gruppen, eller om det var licens. Fast vi skulle ju få börja nästa dag med mellangruppen. Tur för er som fick köra nästa dag.
Konsulterade en vänlig själ per telefon. Jag skulle vara glad om jag tog mig hem för egen maskin. Det var inte vänligt sagt, men nog ganska sant. Åt en 130:- pizza och såg Bourne Ultimatum. Drack någon pilsner också. Linköping har inte förändrats sen 1987. Jo, studenterna är mycketmycket yngre. Hur gammal måste man vara nuförtiden?
Fredag morgon, regn. Guds finger börjar kännas lite småkrypande obehagligt. Packar allt och beger mig hemåt mot huvudstaden. Ja inte riktigt allt. Vid Linghem tycker jag det är kallt, och övertygar mig själv snabbt att det är bättre att åka efter fleecen än att ringa och be dem skicka den. Tar motorvägen istället för gamla E4:an den andra gången. Linghem är inte vackert. Och motorväg är tidsbesparande, tid är ju pengar. Just detta faktum gör att jag inte svänger av vid Tornby, vänstersväng, trafikljus och bökigt, jag tankar i Herrbeta istället.
228 km på trippmätaren, nån halvmil kvar till Herrbeta. 24-25 mil innan reserven ska slås på. I'm on the top of the world. Nynnar några takter på King of the Road. Detta väckte den delen av min hjärna som obehagligt meddelade mig igår om topplockspackningen. Nu bråkar han igen, och kommer med småsmå instick. Banåkning, drar den inte mer bensin då? Har du kollat soppakranen? På riktigt? Exakt 14 sekunder efter att min vänsterhand kunnat konstatera att bensinkranen står i reservläge, så hostar motorn till. Som straff för insticken, sätter jag honom i arbete igen. Vad har jag för alternativ? Gå till Herrbeta? Gå tillbaka till Linköping? Lifta till Herrbeta, och sen tillbaka, och dödsföraktande korsa Sveriges pulsåder, med 1,5 liter bensin i en Cola-flaska i handen likt en AFA-aktivist? Sätta mig och hoppas att det fixar sig? Det regnar. Försöker rulla så långt jag kan, Herrbeta kan inte vara så långt bort. Rullar längre än jag trodde var möjligt, men Herrbeta syns inte. Just som jag stannar, hör jag plötsligt en röst: "Soppatorsk?" Gud? Sådär direkt, bara som på beställning liksom. Det blinkar i ögonvrån. Gud har plötsligt iklätt sig båtsmössa. Mörkblå. Harry... Bakdäcksmönster? Check. Nykter? Check. Skatteuggla? Check. Bakreflex? Check. Originalsystem? Check. (Visstnej det hörs ju ändå inte nu...)
-"Jajamensan!" (plus lång ologisk och meningslös förklaring om hur i hela fridens namn jag försatt mig i just den här situationen. Var får man allt ifrån?)
-"Men du, hoppa in så kör vi och hämtar lite soppa då"
Jag lovar, blåljuset var tänt ett tag då vi körde. Det var spännande. Mackpersonalen hade inget mot att låna ut en dunk. Konstigt, det har hänt mig förut, fast såklart, då hade jag ingen kompis med båtmössa med mig.
Tänk vad enkelt det är att vända på en motorväg, bara att slå på de blåa lamporna och byta körbana, funderar på att skaffa såna. 5 liter soppa senare, Harry tar med dunken tillbaka till macken, och vinkar med ett leende "Kör lugnt nu" Undrar vad han menade med det? Vad bra det är med ett friskt batteri, jag har motionerat klart för den här veckan.
Facit, ett batteri, en topplockspackning, lite regn, bra banåka, snälla poliser,
och jo, jag skulle göra om det vilken dag som helst. Supertack till de vänliga poliserna, om de mot förmodan skulle läsa detta.
Polisbilen som gled upp och körde jämsides med mig då jag, för att spara lite tid då, höll något över lagstadgad hastighet strax efter Sillekrog, var säkert bara utskickad av kollegorna från Östergötland för att kolla att allt gick bra. Hon verkade vara nöjd med resultatet, för hon körde vidare. Jackpot i helgen?
