Den här blir något kortare, för jag har inte sovit så mycket den här veckan.
Tisdagen började i vanlig ordning med arbete. Jag hann eventuellt kanske med lite sporthojsurfande också, men det var ingen upplyftande läsning för det stod att det inte fanns någon träningsansvarig. Större delen av förmiddagen gick alltså åt till att F5-a LMS-sajten för att se om det dök upp någon som kunde hålla i't.
Sege dök upp, men jag märkte det knappt i mitt ivriga tryckande på F5. Jag fräste åt honom att börja lasta så länge. Plötsligt dök Pälle upp i listan så mitt finger äntligen fick vila litet. Jag släppte allt arbetsrelaterat och lastade allt inte sege hade lastat, vilket väl var ungefär det mesta.
Jag var tvungen att dyka upp på LMS kansli före kvart i fyra, så det blev något högre marschfart i räserbussen den här veckan. Inga bananstopp hanns med till seges förtret. Strax före Nyköping mötte vi poliser, så jag omvärderade marschfarten en smula för att inte göra en sege, dvs bli av med körkortet. Några arbetare drog ner snittet ytterligare då de asfalterade E4-an. Hur i HELVETET tänkte dom när dom asfalterar på en tisdag? Jag måste förbi och fram. 30 på E4 är inte det minsta acceptabelt.
15.44 sladdade jag in framför LMS kansli. Jag stegade in och där var hela styrkan uppradad inför min ankomst. Alla en. Som tur var hade han full koll på mitt ärende och löste mitt medlemskap snabbt och elegant. Han höll nästan på att blåsa sig själv på femti spänn, men jag påpekade det för LMS är världens bästa klubb och värda alla femtilappar de kan få.
Med medlemskapet löst korsade vi banan och åkte in i depån. Föreställ er besvikelsen när MagnusK och Jocke K (no relation) dök upp precis efteråt. Där rök alla chanser att framstå som ens nånting i närheten av snabb. Det kan väl hända att chanserna rök redan när jag föddes, men det låtsas jag inte om. Mah-tin gjorde ett uppträdande på Sviestad även denna dag, men han kör som sagt diesel med jättemotor (600, alltså) så han är inget hot. Han föraktar oss tvåtaktianer innerst inne men döljer det ganska bra. Hans däckvärmare pajade också. Vad är det för fel på alla andra utom mig?
Allt blev lite fördröjt, men däcken blir sjukt varma och fina av långvarigt däckvärmande. Idag skulle det åkas FORT. Eller nåt i stil med ganska så fort iaf. När det var dags för pass ett fick sege inte igång sin hoj. Igen. Han sprang runt med diverse gästartister ivrigt puttande, men det hjälpte inte. Jag fejkade medkänsla och hjälpsamhet igen och puttade på och se då startade den direkt. Att man ska behöva göra allt.
Sen åkte vi ut. Jag dominerade sege totalt och körde faktiskt nästan två sekunder fortare än vad det gick förra veckan. Hurra, jag är fan bäst!
Sege såg jag inte till, men jag antar att han var där bakom nånstans.
I pass två skulle vi köra ikapp. Jag åkte ut bakom sege och fyyy faaan vad sakta hans hoj gick. Jag minns inte var och när jag körde om, förmodligen för att jag förblindades av lycka och känsla av fullkomlighet. Efter ett par varv såg jag en bekant ryggtavla. Jag var på väg att VARVA sege. Av nån anledning (oförmåga, antagligen) valde han escapen istället för nya sektionen. Jag ville ju gärna köra ifrån honom igen, så jag tog också till escapen. Jag stannade bredvid för att direkt mötas av ursäkter som haglade vilt. "Jag tror inte mina portar öppnar" skrek han. Jag tror väl iofs att det är trottlarna som inte öppnar och felet sitter i sadeln. "Äh, nu kör vi" skrek jag tillbaka och gjorde en start som inte var av denna värld. Jag hörde att han också startade, men jag såg inget för han hamnade så in i helvete långt bakom.
Efter passet stod sege i depån redan när jag kom in. Han hade rivit halva hojen och stirrade på voltmeter, avgasportvajerhjul och lite annat smått och gott. Jag erbjöd honom ett batteri jag hade i min låda. Lådan märkt "miljöfarligt avfall. batteri", men jag tror inte att han hann läsa den texten. Eftersom vi blev så ivriga att testa så åkte vi nu ut i den allra långsammaste gruppen. Vi brukar åka i den som heter "mellan". Inte för att det beskriver den hisnande fart med vilken vi far fram, men för att det skulle sticka i ögonen om vi dominerade totalt i snabba gruppen. Jorå, så är det.
Seges hoj funkade fortfarande inte. Han mekade lite till och blev mer arg. I ett anfall av medkänsla erbjöd jag honom min hoj. Jag tänkte att han skulle få känna på vilken välpreparerad raket det ändå är. Imponerad blev han, minst sagt! När han kom in så kunde han inte sluta prata om hur bra den gick. Som om jag inte redan visste det. Att jag inte kör fortare beror på att jag mörkar storformen såhär innan rejset.
Eftersom jag gillar att höra hur bra mina saker är så fick han låna den ett pass till. Jag är lite osäker på om det var ett bra val, för han körde nästan lika fort som jag på den. Det skiljde 0,18 sekunder på våra bästa varvtider. Som tur är är jag något jämnare, men det kompenserar den jäveln med att helt sakna spärrar när det verkligen gäller. Jag darrar lite, men visar det inte.
Nu ska vi meka isär hans hoj fullkomligt och försöka locka fram likartad prestanda ur den. Inte jättekul, men nödvändigt för att han inte ska bli deppig och emo-skära sig.
Det blir hårt i helgen. Fo' damn sho'. Var där eller var fyrkantig.
Ja, vi ses då.
Tisdagen började i vanlig ordning med arbete. Jag hann eventuellt kanske med lite sporthojsurfande också, men det var ingen upplyftande läsning för det stod att det inte fanns någon träningsansvarig. Större delen av förmiddagen gick alltså åt till att F5-a LMS-sajten för att se om det dök upp någon som kunde hålla i't.
Sege dök upp, men jag märkte det knappt i mitt ivriga tryckande på F5. Jag fräste åt honom att börja lasta så länge. Plötsligt dök Pälle upp i listan så mitt finger äntligen fick vila litet. Jag släppte allt arbetsrelaterat och lastade allt inte sege hade lastat, vilket väl var ungefär det mesta.
Jag var tvungen att dyka upp på LMS kansli före kvart i fyra, så det blev något högre marschfart i räserbussen den här veckan. Inga bananstopp hanns med till seges förtret. Strax före Nyköping mötte vi poliser, så jag omvärderade marschfarten en smula för att inte göra en sege, dvs bli av med körkortet. Några arbetare drog ner snittet ytterligare då de asfalterade E4-an. Hur i HELVETET tänkte dom när dom asfalterar på en tisdag? Jag måste förbi och fram. 30 på E4 är inte det minsta acceptabelt.
15.44 sladdade jag in framför LMS kansli. Jag stegade in och där var hela styrkan uppradad inför min ankomst. Alla en. Som tur var hade han full koll på mitt ärende och löste mitt medlemskap snabbt och elegant. Han höll nästan på att blåsa sig själv på femti spänn, men jag påpekade det för LMS är världens bästa klubb och värda alla femtilappar de kan få.
Med medlemskapet löst korsade vi banan och åkte in i depån. Föreställ er besvikelsen när MagnusK och Jocke K (no relation) dök upp precis efteråt. Där rök alla chanser att framstå som ens nånting i närheten av snabb. Det kan väl hända att chanserna rök redan när jag föddes, men det låtsas jag inte om. Mah-tin gjorde ett uppträdande på Sviestad även denna dag, men han kör som sagt diesel med jättemotor (600, alltså) så han är inget hot. Han föraktar oss tvåtaktianer innerst inne men döljer det ganska bra. Hans däckvärmare pajade också. Vad är det för fel på alla andra utom mig?
Allt blev lite fördröjt, men däcken blir sjukt varma och fina av långvarigt däckvärmande. Idag skulle det åkas FORT. Eller nåt i stil med ganska så fort iaf. När det var dags för pass ett fick sege inte igång sin hoj. Igen. Han sprang runt med diverse gästartister ivrigt puttande, men det hjälpte inte. Jag fejkade medkänsla och hjälpsamhet igen och puttade på och se då startade den direkt. Att man ska behöva göra allt.
Sen åkte vi ut. Jag dominerade sege totalt och körde faktiskt nästan två sekunder fortare än vad det gick förra veckan. Hurra, jag är fan bäst!
Sege såg jag inte till, men jag antar att han var där bakom nånstans.
I pass två skulle vi köra ikapp. Jag åkte ut bakom sege och fyyy faaan vad sakta hans hoj gick. Jag minns inte var och när jag körde om, förmodligen för att jag förblindades av lycka och känsla av fullkomlighet. Efter ett par varv såg jag en bekant ryggtavla. Jag var på väg att VARVA sege. Av nån anledning (oförmåga, antagligen) valde han escapen istället för nya sektionen. Jag ville ju gärna köra ifrån honom igen, så jag tog också till escapen. Jag stannade bredvid för att direkt mötas av ursäkter som haglade vilt. "Jag tror inte mina portar öppnar" skrek han. Jag tror väl iofs att det är trottlarna som inte öppnar och felet sitter i sadeln. "Äh, nu kör vi" skrek jag tillbaka och gjorde en start som inte var av denna värld. Jag hörde att han också startade, men jag såg inget för han hamnade så in i helvete långt bakom.
Efter passet stod sege i depån redan när jag kom in. Han hade rivit halva hojen och stirrade på voltmeter, avgasportvajerhjul och lite annat smått och gott. Jag erbjöd honom ett batteri jag hade i min låda. Lådan märkt "miljöfarligt avfall. batteri", men jag tror inte att han hann läsa den texten. Eftersom vi blev så ivriga att testa så åkte vi nu ut i den allra långsammaste gruppen. Vi brukar åka i den som heter "mellan". Inte för att det beskriver den hisnande fart med vilken vi far fram, men för att det skulle sticka i ögonen om vi dominerade totalt i snabba gruppen. Jorå, så är det.
Seges hoj funkade fortfarande inte. Han mekade lite till och blev mer arg. I ett anfall av medkänsla erbjöd jag honom min hoj. Jag tänkte att han skulle få känna på vilken välpreparerad raket det ändå är. Imponerad blev han, minst sagt! När han kom in så kunde han inte sluta prata om hur bra den gick. Som om jag inte redan visste det. Att jag inte kör fortare beror på att jag mörkar storformen såhär innan rejset.
Eftersom jag gillar att höra hur bra mina saker är så fick han låna den ett pass till. Jag är lite osäker på om det var ett bra val, för han körde nästan lika fort som jag på den. Det skiljde 0,18 sekunder på våra bästa varvtider. Som tur är är jag något jämnare, men det kompenserar den jäveln med att helt sakna spärrar när det verkligen gäller. Jag darrar lite, men visar det inte.
Nu ska vi meka isär hans hoj fullkomligt och försöka locka fram likartad prestanda ur den. Inte jättekul, men nödvändigt för att han inte ska bli deppig och emo-skära sig.
Det blir hårt i helgen. Fo' damn sho'. Var där eller var fyrkantig.
Ja, vi ses då.
