Nu när det fortfarande är lite kallt och mörkt på kvällen är det ju en hel del grejer att se upp med: grus på vägen, djur, bilar o annan skit. Man tror att man är hyfsat uppmärksam och har koll, men så plötsligt händer det där som bara inte får hända...
Jag var med om en halvläskig grej härom kvällen som visserligen redde ut sig, (jag är okej, bara lite skakis...) men tänkte dela med mig ändå - kanske kan det hjälpa någon att undvika samma misstag, alla kanske inte kan ha sån tur som jag hade.
Nåväl: Är ute och tar en kvällssrunda, "postar brev"
och allt är frid och fröjd, håller på att lära känna nyskaffade kawan så smått, fröjdas över kraften i såväl motor som bromsar, den älskade gammelhondan (till salu, 9 lock med def startmotor) känns som en sparkcykel i jämförelse.
Tung som den är, går den inte gärna till väders med framhjulet, men dom ystra pållarna låter ändå enstaka släppvarsel göra sig gällande emellanåt. 17 år gammal cykel, men tillräckligt med prestanda för en rookie som mig. Och just där har vi problemet: Otillräcklig rutin, men börjar känna sig aningens styv i korken, nästan utan att det märks, trots alla föresatser om försiktighet och ödmjukhet har jag plötsligt mer gemensamt med Rossi än med fotpaddlarna dag 1 på körskolan.
Då händer det.
Jag är på väg in i en rondell, har fått bromsa halvhårt innan, har liiite för hög fart in, inget som verkar allvarligt, men jag är rätt fokuserad på att försäkra mig om att vägbanan är ren, vilket inte är så lätt, för gatubelysningen är helt släckt där jag befinner mig.
Plötsligt ser jag ett par dubbellysen i rondellen liksom i periferiseendet, hinner bara tänka att "se där, verkar vara en gixxer" och hinner precis slänga ut vänsterhanden till hälsning innan jag lägger över in i rondellen...
Och i SAMMA ögonblick som detta händer, inser jag att jag missbedömt det mesta; storlek, avstånd och form och kan bara konstatera under ett isande ögonblick som känns som en evighet, samtidigt som jag skriker i hjälmen - att jag... precis har.... HÄLSAT PÅ EN FAKKING EU-MOPPE!!!!!!!!1!!...
hördu
Till 90% tror jag, att jag hade tillräckligt mörkt på min sida, så att det inte syntes. Men jag kommer aldrig att få veta säkert. Detta får jag lära mig leva med.
Enda anledningen att jag samlar mod till att berätta, är att jag hoppas någon kan lära sig något av detta: Gör inte samma misstag som jag - utan ta det försiktigt därute, så att ni kommer hem med såväl kropp, hoj och heder i behåll!
Jag var med om en halvläskig grej härom kvällen som visserligen redde ut sig, (jag är okej, bara lite skakis...) men tänkte dela med mig ändå - kanske kan det hjälpa någon att undvika samma misstag, alla kanske inte kan ha sån tur som jag hade.
Nåväl: Är ute och tar en kvällssrunda, "postar brev"
och allt är frid och fröjd, håller på att lära känna nyskaffade kawan så smått, fröjdas över kraften i såväl motor som bromsar, den älskade gammelhondan (till salu, 9 lock med def startmotor) känns som en sparkcykel i jämförelse. Tung som den är, går den inte gärna till väders med framhjulet, men dom ystra pållarna låter ändå enstaka släppvarsel göra sig gällande emellanåt. 17 år gammal cykel, men tillräckligt med prestanda för en rookie som mig. Och just där har vi problemet: Otillräcklig rutin, men börjar känna sig aningens styv i korken, nästan utan att det märks, trots alla föresatser om försiktighet och ödmjukhet har jag plötsligt mer gemensamt med Rossi än med fotpaddlarna dag 1 på körskolan.
Då händer det.
Jag är på väg in i en rondell, har fått bromsa halvhårt innan, har liiite för hög fart in, inget som verkar allvarligt, men jag är rätt fokuserad på att försäkra mig om att vägbanan är ren, vilket inte är så lätt, för gatubelysningen är helt släckt där jag befinner mig.
Plötsligt ser jag ett par dubbellysen i rondellen liksom i periferiseendet, hinner bara tänka att "se där, verkar vara en gixxer" och hinner precis slänga ut vänsterhanden till hälsning innan jag lägger över in i rondellen...
Och i SAMMA ögonblick som detta händer, inser jag att jag missbedömt det mesta; storlek, avstånd och form och kan bara konstatera under ett isande ögonblick som känns som en evighet, samtidigt som jag skriker i hjälmen - att jag... precis har.... HÄLSAT PÅ EN FAKKING EU-MOPPE!!!!!!!!1!!...
hörduTill 90% tror jag, att jag hade tillräckligt mörkt på min sida, så att det inte syntes. Men jag kommer aldrig att få veta säkert. Detta får jag lära mig leva med.
Enda anledningen att jag samlar mod till att berätta, är att jag hoppas någon kan lära sig något av detta: Gör inte samma misstag som jag - utan ta det försiktigt därute, så att ni kommer hem med såväl kropp, hoj och heder i behåll!
