WestW
.
Handlar inte om mig och känner inga inblandade
Hittade den här http://www.crossboyzzen.com/knatte/stolden.html
Själv hade orden betalde bytts ut mot bankade skiten ur om detta hade hänt mig. Betala en tjuv för att få tillbaka sina egna grejer.
Hittade den här http://www.crossboyzzen.com/knatte/stolden.html
Själv hade orden betalde bytts ut mot bankade skiten ur om detta hade hänt mig. Betala en tjuv för att få tillbaka sina egna grejer.
Stölden av våra motorcyklar, en liten berättelse.
Vi fick tillbaka dem till slut
Det här är berättelsen om hur familjen Björkmans crossar vart stulna och hur vi med hjälp av vänner , polisen och hårt arbete till slut fick tillbaka dem. Det är en rätt lång historia men jag hoppas ni läser den för det är både läsvärt, nyttigt och underhållande. Tack för alla som ringt och tipsat.
Natten mellan den 26 och 27 augusti 2001 slog de till. På morgonen den 27 kom jag ut till min bil för att åka till arbetet. På vindrutan låg en lapp från en granne med ett dystert budskap, du har haft inbrott i garaget. Full fart upp till garaget bara för att konstatera att de farhågor som infunnit sig besannas. Barnens båda Husqvarnor och min egen KTM borta tillsammans med all crossutrustning och dessutom landsvägsutrustningarna. Saker för 80 000 kronor borta. Tjuvarna hade dock inte stulit några verktyg eller maskiner som fanns i garaget. De var bara ute efter motorcyklar och utrustningar till dessa.
Under dagen, tog ledigt från jobbet, gjorde jag polisanmälan och upptecknade det jag kunde se var stulet. Kontaktade försäkringbolaget där vi har vår hemförsäkring och fick information om att inget med motor skyddas av försäkringen. Däremot utrustningarna kunde vi få tillbaka. Det finns ett tak på 30 000 kronor när stölden har utförts i ett utrymme skilt från hemmet. Motorcyklarna, värda ca: 35-40´, var däremot helt oförsäkrade. Nu växte hornen ut på vederbörande. F-n ta mig om de ska få ta ungarnas hojjar ostraffat. Jag kontaktade Gula tidningen och satte ut den största annons de kunde sälja med en efterlysning på motorcyklarna och utfäste en belöning på 10 000 kronor till den som kunde lämna sådana upplysningar att motorcyklarna återfanns. Därefter satte jag mig vid datorn och skrev en efterlysning med bilder på hojjarna och samma löfte om belöning som i annonsen. Dessa kopierades sedan upp i A4 och A3 format, laminerades, och tejpades upp i Sköndal, Farsta, Gullmarsplan, Hökarängen och Skarpnäck.
Kontaktade sedan polisen igen som skickade ut två konstaplar från områdets gatulangningsgrupp som inspekterade brottsplatsen. De fick några efterlysningslappar och lovade tejpa upp dessa på stationen. Redan samma kväll började tipsen att strömma in. De första handlade om lokala förmågor sköndal, kända tjuvar och knarkare, och vi höll den kvällen uppsikt över sköndal och närområdet med hjälp av bilen. Dagen efter kom tips in från flera håll att det förkom mycket stulna motorcyklar i Haninge området och att de körde runt i Vendelsömalm och nere i Vallaområdet. Nu kom alla mina kamrater, både hojdito och andra, till undsättning och den kvällen var vi 5-6 stycken som på motorcyklar och bilar spanade av Haninge samtidigt som vi tapetserade området med nya efterlysningar. Herr Lindroth utnyttjade det faktum att han arbetar på tidningstryckeri och tryckte ut 500 löpsedlar med bilder på hojjarna och löftet om belöning på 10 000 kronor. Inget dök upp denna kväll. Det var helt dött i området.
På onsdagen kom ett mycket viktigt tips in som sa att knattecrossarna blivit sedda i Tyresö, vid Tyresö gymnasium. Tro det eller ej, men busarna kom körande till skolan på stulna motorcyklar och visade upp dem för sina kamrater där. Ett stort antal tips kommer nu in på telefon om Tyresö och vi förstår att det är här vi ska koncentrera våra ansträngningar. Hela Bollmora tapetseras med löpsedlar och vi håller den kvällen utkik där. Vi får denna kväll in tips med namn och adress till misstänkta busar. Vi kör upp till området, Granängsringen i Bollmora, och spanar. När vi står där så kommer det ut en kille i 20-års åldern från den adress vi håller utkik mot, iklädd mina stulna crosskläder. Han hoppar in i en vit Ford Sierra och kör därifrån med en annan kille. Vi står som fastgjutna en liten stund men rusar sedan mot vår motorcyklar och följer efter. Vi tänker först följa efter på avstånd för att se vart de tar vägen men buset känner på sig att vi förföljer dem och tar till flykten. Vi följer efter men tappar bort dem ganska omgående. Vi får in ett tips om att motorcyklarna ska finnas i ett cykelrum på Granängsringen. Vi lokaliserar rummet och ringer polisen som gör en kontroll men utan resultat. Polisen kontrollerar flera utrymmen men inget hittas.
Dagen efter detta ringer en kille upp som påstår sig veta vart en av knattecrossarna finns. Den ska vara såld till en man i Bollmora och finnas i hans garage. Vi plockar upp killen som inte vill ha något med polisen att göra. Vi har redan kontaktat polisen som cirkulerar i området men håller sig på avstånd. Vi åker till garaget som enligt uppgift ska vara olåst. Detta visar sig stämma men i garaget finns ingen knattecross men däremot en skoter med brutet tändningslås. Killen som fortfarande sitter i bilen säger då att mannen måste tagit in hojjen i lägenheten. Vi ringer på i den lägenhet som pekas ut men ingen öppnar. Vi ser dock att det rör sig personer därinne. Vi hotar med att ta dit polis men utan reaktion. Tipsaren ger då oss mobiltelefonnummret till mannen och vi ringer upp. Han svarar och berättar att han inte befinner sig i hemmet utan det är hans barn som är där ensamma. Vi meddelar honom vårt ärende och upplyser honom om att barnen säkert är mycket oroliga hemma efter vårt besök där. Han kommer till bostaden inom ett par minuter, ganska onykter. Han visar sig ha motorcykeln hemma och begär genast att få belöningen som är utlyst. Vi upplyser honom om att han köpt stöldgods med vetskap om detta och att en anmälan om häleribrott kommer att lämnas till polisen om han inte frivilligt lämnar ifrån sig motorcykeln. Under osande eder och förbannelser går han med på detta och motorcykel nummer 1 är återfunnen. Vi informerar polisen om detta som anser att allt genomförts väl. Polisen åker därefter från platsen och vi far hem med Tobias hoj i bilen.
Killen som tipsade om motorcykeln får sin del av belöningen, 3500 kronor, trots att vi förstår att han måste vara inblandad på något vis. Det viktigaste är trots allt att få tag i hojjarna. Killen ger oss dessutom namnen på fyra personer som han påstår sig veta har utfört inbrottet och lovar återkomma med mer information. Dagen efter tar jag reda på pojkarnas personnummer. Ringer till skattemyndigheten och begär utdrag ur folkbokföringen och taxeringsregistret. Ringer sedan till polisens passenhet och beställer fotografier från deras senaste passansökningar. Nu vet vi vart de bor och jag bestämmer mig därför att ensam under dagtid på torsdagen att besöka dem hemma. Jag får tag en den ena killens föräldrar på telefon och åker även dit. Han bekräftar att sonen har problem och hamnat i "fel" sällskap. Han är straffad tidigare. Pappan har även sett motorcyklar i garaget under veckan. Polisen gör ett besök efter det att pappan ringt dem och meddelat om att en motorcykel står i garaget. Den var tyvärr borta när de kommer fram men det visar sig senare i denna historia ändå vara fel motorcykel.
Vid ett besök på Granängsringen träffar jag en av pojkarnas lillebror på en knattecross. Tyvärr fel modell men han berättar glatt, som småkillar i 8-9 års åldern gör, att hans storbror minsann har över 10 motorcyklar i källaren. Vi ringer polisen som skickar ut en patrull. Tyvärr har de ingen möjlighet att gå ner i källarna utan en husransakan och för att få en sådan krävs ett vittne. Vi vill inte blanda in lillgrabben så vi beslutar oss för att be en granne att öppna källaren åt oss. Vi möter då busen i trappen och vi får en pratstund med honom tillsammans med polisen. Han vet förstås inte något alls.... Han visar oss runt i källaren och inga motorcyklar återfinns där. Vi och polisen har inget val annat än att åka därifrån i ogjort ärende. Tio minuter senare ringer den tidigare tipsaren och meddelar att busen på Granängsringen visste att vi var på väg med polisen och gjort sig av med en del utrustning genom att slänga ner den i sopnedkastet. Polisen kontaktas igen men de tycker vi ska vänta till morgonen och då be Tyresöbostäder att tömma soprummet. På morgonen kontaktar jag TYBO som kontrollerar soprummet och där ligger mycket riktigt en del av utrustningen. Nu råder det i våra ögon inget tvivel att den utpekade busen är skyldig. Polisen kan fortfarande inget göra eftersom det saknas vittnen. Dagen efter ringer det en person som vågar ställa upp som vittne och möjliggör därmed att polisen kan göra en husrannsakan hos busen men den resulterar vad jag vet inte i något matnyttigt.
Under tiden polisen arbetar med husrannsakan åker vi ner några stycken och besöker namngivna bus. Vi pratar med föräldrar och syskon. Vi åker till sist ner till den siste misstänkte på vår lista. Han är yngst av dem alla, bara 16 år, och vi ville inte ta honom innan vi provat de andra. Han visar sig ha en mycket kaxig attityd som får en av oss att bli lite upprörd. Grabben blir orolig (läs skiträdd) och hämtar fjäderbatong och ringer sin polare. Vi går lugnt ut på parkeringen och inväntar dessa. Under tiden vi väntar så lugnar vi ner den upprörde pojken något och förklara att vi inte menade att skrämma honom så. När förstärkningarna anländer visar det sig bestå i alla de som vi letat efter plus ett par okända ansikten. En av grabbarna kör en cross som visar sig vara den som befann sig i faderns garage. Detta var dock inte våran. Vi samtalar lugnt med grabbarna och förklara att vi vill ha tillbaka resterande hojjarna. Ingen medger något men de är mycket nyfikna på vem som tipsat oss om dem. Vi nämner såklart inget om detta. Vi gör klart för dem att vi kommer att vara de absolut jobbigaste människorna som de någonsin stött på om hojjarna inte kommer fram. Polis och okända mellanålders män kommer att vara på dem som iglar. Detta verkar inte vara en framtid som de önskar sig och till sist lovar de höra av sig.
På kvällen ringer grabbarna upp och berättar då att den som tipsat oss tidigare är den som också är inbrottstjuven. De har fått reda på vem det är och pressar mig med frågor om hur han såg ut och om han hade en liten hund med sig. Jag svarar svävande eftersom jag inte känner mig säker på vem som talar sanning. De påstår att killen, tipsaren, snott hojjarna och sålt dem. Sedan har han tjallat på den av köparna som han ansåg inte skulle våga göra något som hämnd. På detta vis får han både förtjänsten plus tipspengarna. Otroligt fräckt. De har även lokaliserat den som köpt min KTM och berättar att den finns i Skarpnäck. De kan köpa tillbaka den för 2700 kronor och så får det bli. På söndagskvällen får jag tillbaka KTM:en, något modifierad och omlackad, mot en utbetalning av 3500 kronor.
Dagen efter ringer jag dem och jagar på om den sista knattecrossen. Tipsaren ringer som av en händelse upp igen och talar om att den finns i Hässelby på en viss gata. Inget nummer har han. En kort stund senare ringer en av de fyra grabbarna upp och förklara att de köpt en av knattecrossarna, Kims, av en kille, de ger mig inget namn, och som de sedan sålt vidare. Jag säger då att jag vet att de sålt den till en kille i Hässelby. De blir lite stressade av jag vet detta. Han berättar då att han nu ångrar sig och vill hjälpa till att få tag i cykeln. Han visar sig ha skrivit ut ett kvitto till mannnen som köpt hojjen med sitt eget namn, personnummer och adress. Mycket klyftigt ;-)
Han är väldigt orolig att polisen ska få tag i detta kvitto och säger sig vara beredd att betala tillbaka sin del av pengarna de fått vid försäljningen. En kompis till honom har andra hälften men vill inte ge dem tillbaka. Han tycker jag ska gå in med tipspengar för att stödja upp. Motorcykeln är såld för 5900 kronor tillsammans med två par gamla stövlar och ett axelskydd. Jag säger att kommer han inte upp med alla pengarna så går jag till polisen och låter dem ta över. Han vill inte vara med om detta och fixar därför fram resterande pengar genom att mamman lånar ut dessa till honom. Hon ger honom ett frankerat kuvert som de vill att jag ska skicka kvittot i. Vi kontaktar mannen i Hässelby som lämnar tillbaka motorcykeln mot det att han får tillbaka sina pengar. Han säger sig inte förstå att han köpt en stulen motorcykel. Trots att han satt ut annons under köpes i Gula Tidningen, där jag annonserat stort om efterlysningen, och trots att han fått köpa en motorcykel för under halva marknadsvärdet. Vi hämtar hojjen och nu är äntligen alla motorcyklarna tillbaka.
Fortfarande är det mesta av utrustningarna borta. Grabbarna bus, de fyra, påstår att tipsaren har den i sin ägo. Nu lämnar jag över resten till polisen som får ta vid. Det har varit en jobbig vecka full av dramatik, besvikelser, triumfer och en smula oro. Inbrottet har nu kostat mig ca. 8000 kronor i reda pengar. Mitt garage genomgår nu en förvandling till Fort Knox. Jag kommer kanske göra ett försök att få tillbaka utrustningen men eftersom den är försäkrad så känns det inte lika angeläget. I dag fick jag hem ett brev från polisen om att förunderökningen är nedlagd i brist på spaningsuppslag
Last edited:
:kocko
