Inget att göra på jobbet idag så jag tänkte 'Nu eller aldrig! Inte denna säsong iallafall.' om en tripp till väg 134 mellan Kisa och Åtvidaberg. Jag körde sträckan med bil i juli och kände mig tvungen att återvända på hoj.
Har bara kört runt 200 mil hoj i sommar så en ordentlig tur i slutet av säsongen var verkligen på sin plats.
11.30 brände jag iväg mot Eksjö där 134'an börjar som en hyfsat svepande väg mot Österbymo och Kisa och går bland annat över sjön med det smärtsamma namnet Nästången:
Efter Kisa blev vägen knixigare och bitvis lite tjälskadad men inte värre än att man stod ut på en halvhårt inställd Gixxer. Här började jag misstänka att Östergötlands vägkontor hyrt in den spanska vägingenjör som är lika allergisk mot raka, tråkiga vägar som jag.
Efter några kilometer knix så blev beläggningen jämnare och bitvis helt nyasfalterad. Närmare Åtvidaberg bytte vägen karaktär till snabb och svepande. Perfekt väg för en literklubba. Ett par riktigt långa kurvor, i stort sett 180', avlöste varann och skapade gigantiska esspartier men ett ställe jag mindes från när jag åkte bil var rakan förbi bondgården med ett krön i norra änden och en oskyltad högerkurva direkt efter. Kan tänka mig att den skördat några offer genom åren.
Eftersom jag inte kört sträckan på hoj tidigare så kändes den riktigt lång och go. Emellanåt förundrades och gladdes jag åt den spanska vägsträckarmentaliteten som måste rått när den anlades - 'Det går att dra en rak väg här men hur kul är det?'
Efter tankning i Åtvidaberg så vände jag tillbaks mot Kisa och nu visste man lite bättre hur sträckningen såg ut, var det var tajta kurvor och var det var skräp på vägbanan...
För lite omväxling på hemvägen vek jag mot Malexander på hemvägen och fick ännu en glad överaskning. Ny asfalt! Svepande och fin i början men sen tvärt tokknixig. Här fick man inte vara fartblind och trean var plötsligt mitt weapon of choice. Den spanska inspirationen fortsatte i serpentinvägen ner mot nordöstra Sommen och Malexander:
Trean hela vägen till Boxholm klagar inte jag på!
Allt som allt 35-40 mil mc-väg på en dag. Inom räckhåll. I Sverige. Fantastiskt roligt! Man behöver tydligen inte åka till Spanien för att få mer än en snutt roliga kurvor. Det räcker med att åka till Östergötland! Do it! Årets näst bästa hojtripp!
rutten: http://goo.gl/maps/fvE6z
Har bara kört runt 200 mil hoj i sommar så en ordentlig tur i slutet av säsongen var verkligen på sin plats.
11.30 brände jag iväg mot Eksjö där 134'an börjar som en hyfsat svepande väg mot Österbymo och Kisa och går bland annat över sjön med det smärtsamma namnet Nästången:
Efter Kisa blev vägen knixigare och bitvis lite tjälskadad men inte värre än att man stod ut på en halvhårt inställd Gixxer. Här började jag misstänka att Östergötlands vägkontor hyrt in den spanska vägingenjör som är lika allergisk mot raka, tråkiga vägar som jag.
Efter några kilometer knix så blev beläggningen jämnare och bitvis helt nyasfalterad. Närmare Åtvidaberg bytte vägen karaktär till snabb och svepande. Perfekt väg för en literklubba. Ett par riktigt långa kurvor, i stort sett 180', avlöste varann och skapade gigantiska esspartier men ett ställe jag mindes från när jag åkte bil var rakan förbi bondgården med ett krön i norra änden och en oskyltad högerkurva direkt efter. Kan tänka mig att den skördat några offer genom åren.
Eftersom jag inte kört sträckan på hoj tidigare så kändes den riktigt lång och go. Emellanåt förundrades och gladdes jag åt den spanska vägsträckarmentaliteten som måste rått när den anlades - 'Det går att dra en rak väg här men hur kul är det?'
Efter tankning i Åtvidaberg så vände jag tillbaks mot Kisa och nu visste man lite bättre hur sträckningen såg ut, var det var tajta kurvor och var det var skräp på vägbanan...
För lite omväxling på hemvägen vek jag mot Malexander på hemvägen och fick ännu en glad överaskning. Ny asfalt! Svepande och fin i början men sen tvärt tokknixig. Här fick man inte vara fartblind och trean var plötsligt mitt weapon of choice. Den spanska inspirationen fortsatte i serpentinvägen ner mot nordöstra Sommen och Malexander:
Trean hela vägen till Boxholm klagar inte jag på!
Allt som allt 35-40 mil mc-väg på en dag. Inom räckhåll. I Sverige. Fantastiskt roligt! Man behöver tydligen inte åka till Spanien för att få mer än en snutt roliga kurvor. Det räcker med att åka till Östergötland! Do it! Årets näst bästa hojtripp!
rutten: http://goo.gl/maps/fvE6z