Anfallet?Äh, det där var så lite
Anfallet?Äh, det där var så lite
Så går det utan moment nyckel?
Den annonsen har sedan länge passerat gränsen för komedi och övergått till tragikomisk...
Har hållit ett öga på den sedan den först dök upp på blocket. Den läggs ut titt som tätt, senast nu idag, med varierande priser, ibland med annonstexten justerad så att säljaren får påtalat att han minsann har bud på det angivna priset och att hojen säljes till bud däröver och så vidare... Har sett den ligga ute för allt ifrån 60 till 150 papp. Blir av någon outgrundlig anledning inte såld, man kan undra varför...
Min gissning är att säljaren valt att importera den i ett försök att tjäna en hacka just för att hojen är ovanlig, men att det slog bakut då köpare saknas och nu är säljaren såpass investerad i hojen att han/hon måste ha ut en viss summa för att inte gå back.
Här är de senaste tre annonserna på samma hoj:
View attachment 483259
Det tror inte jag heller, men över 10k mil sedan '07, och fortfarande "fin" bevisar ju att det går om man vill.Jag har bara haft min i ett år och inget som gått sönder än. Sen tror jag att italienska inte är lika skottsäkra som japanare men det återstår att se.
Det fanns flera kufiska innovationer som det aldrig blev något av. T ex navstyrning och anti-dive blev inte långvariga på marknaden. Ovala kolvar var heller ingen succe.Ja, det vill till att gå in rätt om man vill komma ut hel.
Att verkligen vilja samla och ha ett mål med det man håller på med kräver att man plockar rätt exemplar just nere i modellens absoluta prisdal. Att ha bara en enda hoj intagen till fel pris stör - för rätt vad det dyker det upp något man hellre vill ha, eller något annat man behöver få loss stålar till
Då måste allt gå att sälja - och för det mentala välbefinnandet även till någon slags förtjänst. Man måste kunna rationalisera att förtjänsten lappar över det faktum att man säljer någon man älskar.
Det stämmer nog som du skriver att säljaren är i någon slags knipa.
Inte nödvändigtvis pekuniär, men annonserandet tyder på att han behöver sälja.
Som en parentes kan sägas att ingen av de fyra japanska turbohojarna blev någon succé varken som körmaskiner då, eller samlarobjekt nu.
Tillverkarna byggde in för mycket futurism i dem, utvecklingen tog en annan väg och turbohojarns plastinklädnad stelnade, sprack och vittrade sönder på ungefär samma tid som "wow-faktorn" blev en fnissfaktor.
Idag står dom som monument över så mycket. Framförallt som statiska statyer över en epok när den japanska motorcykelindustrin med närmast manisk frenesi kunde ackordsuppfinna nya tekniska lösningar - och ha en kader av copywriters brevid som fick jobba dubbla skift med att komma upp med snärtigs fyrbokstavsförkortningar på allt nytt som dök upp.
Det var en tid när en och samma MC-tillverkare kunde ha fyra hheelltt olika motorkonfigurationer i produktion samtidigt - i samma kubikklass!
"Plattform" var fortfarande en byggnadsteknisk term, och alla verkade nöjda med att artikelnumren ökade i hyperexponentiell hastighet.
Men, framförallt är turboeran ett monument över något som inte blev.
Ingen av de fyra stora byggde vidare på sina förstfödda. Dom hakade på ett tåg dom inte visste vart det gick någonstans.
Andra bygger, då skall vi också.
Till vilken nytta? Teknikonani som konstform kan man kanske säga i efterhand - men så gick inte tonerna då.
Hade TURBO på MC verkligen blivit framtidens melodi - då, i det förgångna, så hade en first issue av vilken turbohoj som helst varit värd en förmögenhet idag.
Nu står dom inkörda på ett stickspår och duger inte mer till än att vara originella - på ett inte alldeles smickrande sätt.
Dom är dessutom egentligen mer värda som exponent över sin industris historia än som egna föremål.
Märkligt utveckling.
Någon är säkert beredd att betala för en av dessa nutida anakronismer. Inte jag, och tydligen heller inte så många som just denna säljare trodde.
Nåja, Bimota flaggar fortfarande!Det fanns flera kufiska innovationer som det aldrig blev något av. T ex navstyrning och anti-dive blev inte långvariga på marknaden. Ovala kolvar var heller ingen succe.
Ja det där med 4 bokstäver i kombination det var grejer det.Ja, det vill till att gå in rätt om man vill komma ut hel.
Att verkligen vilja samla och ha ett mål med det man håller på med kräver att man plockar rätt exemplar just nere i modellens absoluta prisdal. Att ha bara en enda hoj intagen till fel pris stör - för rätt vad det dyker det upp något man hellre vill ha, eller något annat man behöver få loss stålar till
Då måste allt gå att sälja - och för det mentala välbefinnandet även till någon slags förtjänst. Man måste kunna rationalisera att förtjänsten lappar över det faktum att man säljer någon man älskar.
Det stämmer nog som du skriver att säljaren är i någon slags knipa.
Inte nödvändigtvis pekuniär, men annonserandet tyder på att han behöver sälja.
Som en parentes kan sägas att ingen av de fyra japanska turbohojarna blev någon succé varken som körmaskiner då, eller samlarobjekt nu.
Tillverkarna byggde in för mycket futurism i dem, utvecklingen tog en annan väg och turbohojarns plastinklädnad stelnade, sprack och vittrade sönder på ungefär samma tid som "wow-faktorn" blev en fnissfaktor.
Idag står dom som monument över så mycket. Framförallt som statiska statyer över en epok när den japanska motorcykelindustrin med närmast manisk frenesi kunde ackordsuppfinna nya tekniska lösningar - och ha en kader av copywriters brevid som fick jobba dubbla skift med att komma upp med snärtigs fyrbokstavsförkortningar på allt nytt som dök upp.
Det var en tid när en och samma MC-tillverkare kunde ha fyra hheelltt olika motorkonfigurationer i produktion samtidigt - i samma kubikklass!
"Plattform" var fortfarande en byggnadsteknisk term, och alla verkade nöjda med att artikelnumren ökade i hyperexponentiell hastighet.
Men, framförallt är turboeran ett monument över något som inte blev.
Ingen av de fyra stora byggde vidare på sina förstfödda. Dom hakade på ett tåg dom inte visste vart det gick någonstans.
Andra bygger, då skall vi också.
Till vilken nytta? Teknikonani som konstform kan man kanske säga i efterhand - men så gick inte tonerna då.
Hade TURBO på MC verkligen blivit framtidens melodi - då, i det förgångna, så hade en first issue av vilken turbohoj som helst varit värd en förmögenhet idag.
Nu står dom inkörda på ett stickspår och duger inte mer till än att vara originella - på ett inte alldeles smickrande sätt.
Dom är dessutom egentligen mer värda som exponent över sin industris historia än som egna föremål.
Märkligt utveckling.
Någon är säkert beredd att betala för en av dessa nutida anakronismer. Inte jag, och tydligen heller inte så många som just denna säljare trodde.
UppsticketAnfallet?
Precis - hojar som inte var speciellt heta och eftertraktade som nya blir som regel inte det många år senare heller. Jämför tex prisutvecklingen på cb400 och rd500Ja, det vill till att gå in rätt om man vill komma ut hel.
Att verkligen vilja samla och ha ett mål med det man håller på med kräver att man plockar rätt exemplar just nere i modellens absoluta prisdal. Att ha bara en enda hoj intagen till fel pris stör - för rätt vad det dyker det upp något man hellre vill ha, eller något annat man behöver få loss stålar till
Då måste allt gå att sälja - och för det mentala välbefinnandet även till någon slags förtjänst. Man måste kunna rationalisera att förtjänsten lappar över det faktum att man säljer någon man älskar.
Det stämmer nog som du skriver att säljaren är i någon slags knipa.
Inte nödvändigtvis pekuniär, men annonserandet tyder på att han behöver sälja.
Som en parentes kan sägas att ingen av de fyra japanska turbohojarna blev någon succé varken som körmaskiner då, eller samlarobjekt nu.
Tillverkarna byggde in för mycket futurism i dem, utvecklingen tog en annan väg och turbohojarns plastinklädnad stelnade, sprack och vittrade sönder på ungefär samma tid som "wow-faktorn" blev en fnissfaktor.
Idag står dom som monument över så mycket. Framförallt som statiska statyer över en epok när den japanska motorcykelindustrin med närmast manisk frenesi kunde ackordsuppfinna nya tekniska lösningar - och ha en kader av copywriters brevid som fick jobba dubbla skift med att komma upp med snärtigs fyrbokstavsförkortningar på allt nytt som dök upp.
Det var en tid när en och samma MC-tillverkare kunde ha fyra hheelltt olika motorkonfigurationer i produktion samtidigt - i samma kubikklass!
"Plattform" var fortfarande en byggnadsteknisk term, och alla verkade nöjda med att artikelnumren ökade i hyperexponentiell hastighet.
Men, framförallt är turboeran ett monument över något som inte blev.
Ingen av de fyra stora byggde vidare på sina förstfödda. Dom hakade på ett tåg dom inte visste vart det gick någonstans.
Andra bygger, då skall vi också.
Till vilken nytta? Teknikonani som konstform kan man kanske säga i efterhand - men så gick inte tonerna då.
Hade TURBO på MC verkligen blivit framtidens melodi - då, i det förgångna, så hade en first issue av vilken turbohoj som helst varit värd en förmögenhet idag.
Nu står dom inkörda på ett stickspår och duger inte mer till än att vara originella - på ett inte alldeles smickrande sätt.
Dom är dessutom egentligen mer värda som exponent över sin industris historia än som egna föremål.
Märkligt utveckling.
Någon är säkert beredd att betala för en av dessa nutida anakronismer. Inte jag, och tydligen heller inte så många som just denna säljare trodde.
Även om det som du säger stämmer så tycker jag att dåtidens turbohojar har sin charm. Teknikonanin kanske inte resulterade i någon vidare hit, men jag tycker att det är väldigt roligt att den förekom. Jag uppskattar att man vågade chansa och ta ut svängarna på det sätt man gjorde, även om hojarna i sig inte var några höjdare. Jag och tjejen har en liten samling av hojar som vi tycker är trevliga, roliga, och/eller udda, och där ingår faktiskt en Suzuki XN85 just för att vi tycker att det är rätt ballt att stortillverkarna faktiskt gjorde en satsning på hojar med fabriksmonterad turbo. Men det är ju inte direkt en värdespekulation utan mest som kuriosa, en kufisk och udda hoj vars eventuella/tveksamma samlarvärde består i att den är just udda och vågad för sin tid. Vi gav dock inga så astronomiska summor för den, utan den känns mer ekonomiskt rättfärdigad. Men jag skulle gärna utöka samlingen med den där CX650n, för så vitt jag kunnat läsa mig till så var det den av alla dåtidens turbohojar som faktiskt presterade någorlunda. Men jag är absolut inte så sugen att jag skulle ge ens i närheten av de pengarna för en. Men om säljaren blir riktigt desperat så kanske...Sanningar och klokskaper.
Han måste ju ha en tombola att dra prislappar ur.Även om det som du säger stämmer så tycker jag att dåtidens turbohojar har sin charm. Teknikonanin kanske inte resulterade i någon vidare hit, men jag tycker att det är väldigt roligt att den förekom. Jag uppskattar att man vågade chansa och ta ut svängarna på det sätt man gjorde, även om hojarna i sig inte var några höjdare. Jag och tjejen har en liten samling av hojar som vi tycker är trevliga, roliga, och/eller udda, och där ingår faktiskt en Suzuki XN85 just för att vi tycker att det är rätt ballt att stortillverkarna faktiskt gjorde en satsning på hojar med fabriksmonterad turbo. Men det är ju inte direkt en värdespekulation utan mest som kuriosa, en kufisk och udda hoj vars eventuella/tveksamma samlarvärde består i att den är just udda och vågad för sin tid. Vi gav dock inga så astronomiska summor för den, utan den känns mer ekonomiskt rättfärdigad. Men jag skulle gärna utöka samlingen med den där CX650n, för så vitt jag kunnat läsa mig till så var det den av alla dåtidens turbohojar som faktiskt presterade någorlunda. Men jag är absolut inte så sugen att jag skulle ge ens i närheten av de pengarna för en. Men om säljaren blir riktigt desperat så kanske...
Edit: Hörde faktiskt av mig till säljaren och frågade hurpass säljsugen han var och om han kanske funderat på att han begär för mycket, han blev skapligt defensiv och gick på om hur han minsann satt på en sällsynt guldklimp och att han hade spekulanter på kö för att få köpa eftersom de är så sällsynta och eftertraktade... Påstod dessutom att han alltid får vad han begär för hojarna han säljer, och att han tror att potentiella intressenter skulle vara ute efter att köpa och ha den som brukshoj Frågade då varför han först satte ut den för 149 och sen sänkte till 99, har inte hört nåt sen dess Men ja, av vårt korta utbyte så börjar jag tro att det inte bara är säljarens prisidé som är problemet utan dennes attityd i stort...
Edit 2: Han har till och med bemödat sig med att annonsera internationellt, så lätt var det att hitta svenska köpare som är beredda att betala det han begär
Han måste ju ha en tombola att dra prislappar ur.
Lätt överprisad va...
FB med https://www.facebook.com/commerce/listing/215902601070439/?media_id=0&ref=share_attachmentÄven om det som du säger stämmer så tycker jag att dåtidens turbohojar har sin charm. Teknikonanin kanske inte resulterade i någon vidare hit, men jag tycker att det är väldigt roligt att den förekom. Jag uppskattar att man vågade chansa och ta ut svängarna på det sätt man gjorde, även om hojarna i sig inte var några höjdare. Jag och tjejen har en liten samling av hojar som vi tycker är trevliga, roliga, och/eller udda, och där ingår faktiskt en Suzuki XN85 just för att vi tycker att det är rätt ballt att stortillverkarna faktiskt gjorde en satsning på hojar med fabriksmonterad turbo. Men det är ju inte direkt en värdespekulation utan mest som kuriosa, en kufisk och udda hoj vars eventuella/tveksamma samlarvärde består i att den är just udda och vågad för sin tid. Vi gav dock inga så astronomiska summor för den, utan den känns mer ekonomiskt rättfärdigad. Men jag skulle gärna utöka samlingen med den där CX650n, för så vitt jag kunnat läsa mig till så var det den av alla dåtidens turbohojar som faktiskt presterade någorlunda. Men jag är absolut inte så sugen att jag skulle ge ens i närheten av de pengarna för en. Men om säljaren blir riktigt desperat så kanske...
Edit: Hörde faktiskt av mig till säljaren och frågade hurpass säljsugen han var och om han kanske funderat på att han begär för mycket, han blev skapligt defensiv och gick på om hur han minsann satt på en sällsynt guldklimp och att han hade spekulanter på kö för att få köpa eftersom de är så sällsynta och eftertraktade... Påstod dessutom att han alltid får vad han begär för hojarna han säljer, och att han tror att potentiella intressenter skulle vara ute efter att köpa och ha den som brukshoj Frågade då varför han först satte ut den för 149 och sen sänkte till 99, har inte hört nåt sen dess Men ja, av vårt korta utbyte så börjar jag tro att det inte bara är säljarens prisidé som är problemet utan dennes attityd i stort... Hans svar hade både ton och stavning värdig en grinig femåring...
Edit 2: Han har till och med bemödat sig med att annonsera internationellt, så lätt var det att hitta svenska köpare som är beredda att betala det han begär
Ja…men….garderobsrensing ?
Antalet omkomna i vägtrafiken minskar
Foto: Liza Simonsson Fra... |
|
Var femte trafikant respekterar inte stopplikten
En ny undersökning där Riks... |
|
Svedea vinner SKI:s utmärkelse ”Sveriges nöjdaste privatkunder” – igen
Försäkringsbolaget Svedea f... |
|
2025 års Kawasaki Z900 uppdateras
Inför 2025 års säsong är Ka... |
|
Indian Springfield SE
Indian Springfield var en h... |
|
Nya Triumph Speed Twin
Mitt i Triumphs fauna av ho... |
|
MV Agusta firar med Ottantesimo Collection
Screenshot MV Agusta fir... |
|
Helt ny Scout Sixty tillbaka
Nya Scout Sixty importeras ... |
|
BMW visar upp Concept F 450 GS
BMW Motorrad har visat upp ... |
|
Sena 60S intercom
Sena 60 S med förbättrad Me... |