ZpiX
"Bwäh! Raktframracing är ändå gay..."
- Gick med
- 6 Mar 2003
- Hoj
- Husaberg FS650 ´04, KTM 640 LC4 '02, Suzuki TL1000S '99, Aprilia RS250 '97
Efter en stressig dag på jobbet fanns ändå den där småmysiga känslan någonstans inne kroppen att man skulle ut och slänga runt hojen på eftermiddagen. Som det sig bör på onsdagar.
Rulllade in på det gyllene M'et strax efter klockan 17, och då börjades det...
Upptäcker att underdelen under kutsen har lossat. Kul. Skruvade dit originalet med den spärrfula stänklappen enkom för besiktningen. Tyvärr slarvade jag lite och hade bara fäst den med en skruv längst bak då jag inte hittade den andra. Fungerade jättebra, ända tills nu. Skruvstackarn hade naturligtvis vibrerat loss. Varför, å varför bytte jag inte tillbaka till min fina sågade underdel på än gång och satte i rätt skruvar! Icke. Nu hängde underdelen som en ledsen penis under hojen... försökte binda upp den med en trasa jag hade med mig. Fungerade... inte. Satt mig och surade och slukade en cheeseburgare medans jag skitsnackade med några andra "bajkers".
Tillslut dök Davo upp som en räddande ängel och trollade fram ett buntband. Hepp. Underdelen satt som berget igen!
Då upptäcks dagens nästa lilla glädjeämne. En fet skruv har behagat bädda in sig i bakdäcket. Tack och hej. Var på vippen att åka hem där och då och krypa ner under täcket igen. Till slut övertalade allas vår über-moderator Mattias mig att "det är ingen fara, kör du"... sagt och gjort. På pin kiv körde jag ändå. Det fick bära eller brista.
Resten av turen fortgick utan några andra missöden, för utom lite häst-träck och annat mysigt i kurvorna.
...MEN dagen var ju inte slut än. På väg hem började den lilla ful-gula soppalampan att hetsblinka. Jaja. det är lungt, 5 mil kommer man ju. Eller hur... efter en stund lyste den med sitt retliga gula sken. Hmm... nu började det bli lite svettigt. Och svettigare skulle det bli. Lagom när jag passerar under Solnavägen på Norra länken börjar hojen att dö. I med choken, kommer en bit till... *splutt*... *host*... *blödder* ... *bmmmöööö*... sen är det tvärtomt i tanken.
Var bara till att hoppa av och börja putta det. Till slut lyckas jag ta mig fram till statoil vid Järva... tror aldrig jag har svurit så mycket åt både hoj och mig själv förut.
Men men, "Dum i huvudet får hojen putta", som man säger...
Nu ska jag ta mig en whiskey och gå och lägga mig... Gonatt!
(den fula lilla skruven)
Rulllade in på det gyllene M'et strax efter klockan 17, och då börjades det...
Upptäcker att underdelen under kutsen har lossat. Kul. Skruvade dit originalet med den spärrfula stänklappen enkom för besiktningen. Tyvärr slarvade jag lite och hade bara fäst den med en skruv längst bak då jag inte hittade den andra. Fungerade jättebra, ända tills nu. Skruvstackarn hade naturligtvis vibrerat loss. Varför, å varför bytte jag inte tillbaka till min fina sågade underdel på än gång och satte i rätt skruvar! Icke. Nu hängde underdelen som en ledsen penis under hojen... försökte binda upp den med en trasa jag hade med mig. Fungerade... inte. Satt mig och surade och slukade en cheeseburgare medans jag skitsnackade med några andra "bajkers".
Tillslut dök Davo upp som en räddande ängel och trollade fram ett buntband. Hepp. Underdelen satt som berget igen!
Då upptäcks dagens nästa lilla glädjeämne. En fet skruv har behagat bädda in sig i bakdäcket. Tack och hej. Var på vippen att åka hem där och då och krypa ner under täcket igen. Till slut övertalade allas vår über-moderator Mattias mig att "det är ingen fara, kör du"... sagt och gjort. På pin kiv körde jag ändå. Det fick bära eller brista.
Resten av turen fortgick utan några andra missöden, för utom lite häst-träck och annat mysigt i kurvorna.
...MEN dagen var ju inte slut än. På väg hem började den lilla ful-gula soppalampan att hetsblinka. Jaja. det är lungt, 5 mil kommer man ju. Eller hur... efter en stund lyste den med sitt retliga gula sken. Hmm... nu började det bli lite svettigt. Och svettigare skulle det bli. Lagom när jag passerar under Solnavägen på Norra länken börjar hojen att dö. I med choken, kommer en bit till... *splutt*... *host*... *blödder* ... *bmmmöööö*... sen är det tvärtomt i tanken.
Var bara till att hoppa av och börja putta det. Till slut lyckas jag ta mig fram till statoil vid Järva... tror aldrig jag har svurit så mycket åt både hoj och mig själv förut.
Men men, "Dum i huvudet får hojen putta", som man säger...
Nu ska jag ta mig en whiskey och gå och lägga mig... Gonatt!
(den fula lilla skruven)
.
