Den korrupta socialtjänsten

[asfalt svarvare]

Det program som sändes genom uppdrag granskning i veckan, det stackars barnet som blev offer för både en förälder med grava problem OCH en socialtjänst som agerat helt fruktansvärt vansinnigt, förfalskat och ljugit i processen samt åsamkat barnet och en förälder ett fruktansvärt lidande- vad har vi att kunna diskutera om detta??
Dessvärre är denna historia enbart toppen av ett ofantligt isberg av andra som också har på ett eller annat sätt hamnat under luppen för en socialtjänst som helt tappat sans och förnuft.
Det allra värsta är att samhället i övrigt inte agerar, inte ser, inte rättar till- det som uppenbart är ett vansinne utfört av handläggare (otaliga sådana med, då flertalet handläggare enbart jobbar några månader på en förvaltning- för att sedan flytta/s till en annan)
Allt vad kritiskt och opartiskt samt rättssäkert agerande åsidosätts, att barn straffas och kränks i deras process är oväsentligt, att föräldrar tvingas i värsta fall ta den sista utvägen för att de är rättslösa- det görs med socialens goda minne.
Att många har egna intressen i övrig verksamhet som gynnas av deras agerande, det är sanningar som sakta kommer fram.
Anser vi att det är detta en myndighet/ förvaltning skall använda allmänna medel till? Att krossa, förödmjuka, ljuga, anklaga, insinuerar, rasera människor- och framförallt barn??
Och i andra ändan ett rättssystem som litar blint på de lögner och förtal som ljugits fram?, eller- ännu värre då det sker: att rättens beslut väger noll och inget gentemot de beslut socialtjänsten tar= de står mao ÖVER lagen.

Finns här andra här som har synpunkter eller upplevelser att dela med sig? Det är på tiden att mer kommer upp till ytan- för att skydda barn och vuxna från denna Kafka process som enbart går ut på att söndra och härska- oavsett förlusterna!!

// jj

 

[Ulvhamne]

Jag tror att jag redan skrivit om SoC och deras galenskaper ganska många gånger på forumet, men ett exempel är när mina föräldrar för en handfull år sedan fick gå in och hjälpa en stackars ensamstående mamma att kämpa mot kärringjävlarna på socialen som hade tagit hennes barn för att de tyckte att hon var mentalt inkapabel att fostra barn, och det var rena lögner och falsarier de använde för att driva igenom allt.
Mina föräldrar har visst socialt kapital i byhålan de bor, så de lade hela den sociala vikten de kunde uppbringa för att ställa till det fär kärringjävlarna på SoC och se till att barnen fick komma hem till sin mamma igen (och barnen ville inget hellre).

Jag är överlag fullkomligt ointresserad av allt drama som händer i byhålan, så jag har inte lyssnat så noga och har glömt alla detaljer, men det var en smutsig kamp som kom upp i rätten, och kärringjävlarna på SoC fick sin smutsiga byk halad inför befolningen. Tror det skrevs om det i lokaltidningen med, men den har jag inte läst på 25 år nu.

SoC är ett jävla avskum och de låter pedofiler bo med sina barnfruar medans de tar barnen från ensamma mödrar för att de inte krälar i stoftet. Jävla pack, avskum och kärringjävlar.

Men annars så har jag väl inga starka åsikter i ämnet.

 

[Mattias]

Aktivism på myndigheter borde vara straffbart. I just det här fallet borde några stycken åka i finkan dessutom. Riktigt vidriga jävla fittor.

 

[Two stroke man]

Aktivism på myndigheter borde vara straffbart. I just det här fallet borde några stycken åka i finkan dessutom. Riktigt vidriga jävla fittor.

Det beror på vilken sorts aktivism. Den "goda" sorten kommer undan med vad som helst.

 

[asfalt svarvare]

Så här långt så ser jag av svaren att döma att det finns frustration och mycket känslor runt hur socialen agerar och hanterar sina klienter.
Eftersom vi har högt i tak på detta forum, är där någon som har egen erfarenhet (god såsom inte god!) så skriv gärna.
Har själv inget att dölja- och vissa kanske redan vet eller har förstått att jag sitter i denna Kafka karusell i detta nu....
Inte så illa som det stackars barnet/ pappan dokumentären handlar om- men fan inte långt ifrån.
Ett vansinne jag trodde inte fanns i ibland Sveriges myndigheter har visat sej vara så fel av mig att tro- det är ett vansinne.....
Har fått kontakt med andra i samma situation.....en har blivit dömd för mordhot iom att han en gång använt ett vedertaget uttryck gentemot sin motpart i en situation som var helt neutral....men vändes och vreds på tills de senare hävdade detta hot..

Innan socialtjänsten reformeras så måste allmänheten skyddas från dessa sjuka individer....de skador de orsakar måste belysas.
(Men, där finns fall där de även agerar korrekt, men de är få!!)

Så, finns någon här med erfarenhet eller insyn i hur korrupt detta är??

//jj

 

[BrooklynS]

Så här långt så ser jag av svaren att döma att det finns frustration och mycket känslor runt hur socialen agerar och hanterar sina klienter.
Eftersom vi har högt i tak på detta forum, är där någon som har egen erfarenhet (god såsom inte god!) så skriv gärna.
Har själv inget att dölja- och vissa kanske redan vet eller har förstått att jag sitter i denna Kafka karusell i detta nu....
Inte så illa som det stackars barnet/ pappan dokumentären handlar om- men fan inte långt ifrån.
Ett vansinne jag trodde inte fanns i ibland Sveriges myndigheter har visat sej vara så fel av mig att tro- det är ett vansinne.....
Har fått kontakt med andra i samma situation.....en har blivit dömd för mordhot iom att han en gång använt ett vedertaget uttryck gentemot sin motpart i en situation som var helt neutral....men vändes och vreds på tills de senare hävdade detta hot..

Innan socialtjänsten reformeras så måste allmänheten skyddas från dessa sjuka individer....de skador de orsakar måste belysas.
(Men, där finns fall där de även agerar korrekt, men de är få!!)

Så, finns någon här med erfarenhet eller insyn i hur korrupt detta är??

//jj

Jodå, det finns det. Man måste ha klart för sig att det av naturliga skäl finns få solskenshistorier i detta sammanhang men det finns faktiskt också bra människor som jobbar med detta.

Tyvärr finns ganska mycket styrande/tvingande lagstiftning ffa när det gäller barn och unga, och sociala myndigheter är ofta underbemannade och/eller präglade av stor personalomsättning.

Lägg till att man ofta behöver hantera svåra ärenden och att alla människor kanske inte heller är 100% samarbetsvilliga och man har ett bra recept på konflikter under uppsegling…

Jag har stött på såväl hjältar/hjältinnor som med ryggrad, omdöme och kompetens fört svåra ärenden till så lyckligt slut som möjligt och jag har nästan handgripligen kastat ut två ”soctanter” från ett möte (kring elev) samt förklarat dem icke önskvärda framledes heller då de uppenbarligen inte tagit sitt uppdrag på allvar.

Jag har kamrater som behövt genomgå förnedrande utredningar pga beskyllningar om allt möjligt i samband med skilsmässa och jag har kamrater som sluppit detta i motsvarande situation då erfarna handläggare varit med förr.

Kort sagt så finns det alla sorter och det är bara att beklaga varje gång någon hamnar i dessa situationer. Och dessutom är man som karl ofta på shit list redan från början, vilket tyvärr är helt uppenbart många gånger.

Det finns enligt lag en skyldighet för soc att utreda ”oro” när det gäller barn och den oron behöver inte på något sätt bevisas. Hellre utreda en gång för mycket än en gång för lite alltså.

Onödigt och kränkande? Ja så kan det nog absolut kännas, lite mer tolerans åt andra hållet kan det innebära att barn dör pga omsorgssvikt/misshandel etc.

Ett tips om man nu får något på sig kan vara att försöka kommunicera så mycket som möjligt och vara samarbetsvillig, motsatsen tolkas tyvärr ofta som att man har skelett i garderoben och oskyldigheten skall i så fall bevisas. Helt bakvänt men så ser det tyvärr ut.

Den andra sidan av saken är att det är ett svårt jobb och hatten av för dem som orkar med detta i längden. Men då och då räddar man livet på någon unge och det är förstås värt ganska mycket besvär annars för alla inblandade.

Efter mer än 20 år ”i branschen” anser jag nog att det kanske snarare är för få barn som omhändertas, men man kan förstås komma långt genom att stödja hemmen också. Och då krävs förstås att man är professionell och ser till allas bästa. Varför jag säger ”för få” är för att jag sett så pass mycket av samhällets baksidor, särskilt vad gäller missbruk och psykisk sjukdom, att jag absolut förespråkar bättre hem för barn som växer upp i de miljöerna.

Men tyvärr finns förstås de där anmälningarna för att jävlas och då 99% mot män i samband med brutna relationer. De borde hanteras proffsigare av socialen eftersom alla vet att det är så det funkar.


Mvh