Asså nu är det inte så att brudar var problemet. Problemet är att man inser när julen kommer känns allt pest. Alla man känner skall sitta och gulla med sina nära och kära och själv så vill man bara dra iväg och slippa julen.
Tjejer kommer när de kommer. Jag menar det brukar ju inte funka att jäkta efter dem..
Grejen är bara den att när man varit ute på krogen och man kommer hem och man inser vilka tjejer man mött kvällen innan blir man mörkrädd. Om alla tjejer var som de skulle fanken den mänskliga rasen dö ut.....jag skulle inte vilja föröka mig med nån av dem. Basta!
Till saken hör att jag jobbar i en branch där 99% är män, konsultbranchen. Risken att man skall träffa en tjej där är lika stor som att påven har sex.
Man blir bara så fundersam på hur tusan skall man träffa på den rätta? Chansen måste ju vara oändligt liten

Men sedan får förnuftet tala och det säger att det löser sig alltid.
Men återigen tjejer var bara en liten del i den stora "Depressionen". Se det är mörkt och kallt ute, julen står för dörren med alla krav på hemska julklappar. På jobbet har man panik eftersom man inte vill jobba på julafton. Det är det som skapar "depressionen"

men man överlever väl denna julen oxå...
///M