Det första jag vill säg är att jag har haft en enorm tur, en sådan tur att det är svårt att för mig att förstå att jag kunde klarat mig så pass bra under omständigheterna.
Händesleförlop:
Jag är ute och kör på min favoritrunda som ligger i närheten utav Skånela som ligger i Märsta, Stockholm. Jag kör under min egen gräns och jag känner inte att jag pressar mig själv eller motorcykeln på något vis. Innan jag kom hit hade jag varit ute och kört i ungefär 1 timme, det blåste mycket kraftigt den här dagen(tisdag.15.05.07), men det var annars fint väder, solen sken och det var blå himmel. Jag kom åkandes genom byn i ett lågt tempo eftersom det bor flera i området, det finns många skymda kurvor och det kan komma bilar som skär igenom kurvorna. När jag tagit mig förbi allt detta och kommer till mitt favoritparti på vägen där man har fri sikt genom hela kurvan med stora fällt ut på båda sidor och en lång raksträcka efter kurvan så bestämmer jag mig för att dra på när jag ser att det är fritt från bilar och cyklister. Jag skär igenom kurvan och lägger ner mcn ungefär halvvägs.
Då släpper fästet HELT och jag rammlar av motorcykeln och börjar glida på asfalten, jag hade på mit ett helt racingställ, stövlar, handskar och förstås hjälm. Så jag glider på asfalten ca 18 m, sedan flyger jag ner i ett dike som är ca 1.5 m högt och rullar sedan ut på en åker.
I fallet har jag brutit flera revben och komprimerat 3 kotor. När jag ligger på fältet hinner en bil åka förbi och ser inte mig eftersom motorcykeln åkte ner i diket, och jag ligger på fältet, en gammal man ser mig dok och stannar för att hjälpa mig, sedan kommer även en undersköterska. Det var även flera andra som stannade och hjälpte till.
De ringer sedan 112 och en ambulans kommer först för att säkra mig på en bår. Efter detta anländer en helikopter för att ta mig till karolinska sjukhuset. Där jag stannade tills idag (17.05.07).
Jag vill först och främst tacka mannen som stannade först och Majjsan (undersköterskan) som hjälpte mig och som även tog han om hojjen åt mig, det var mycket generöst och snällt. Sedan vill jag även tacka alla andra och självfallet ambulanspersonalen.
Kontetan av det hela är att jag har haft en enorm tur, jag missade en telefonstolpe och en stålvajer som höll i stolpen med bara ca en halvmeter, och gled ut på en åker utan att träffa någoting annat. Mer tur än så är svårt att få. Hur jag tappade fästet vet jag inte, det kan bero på att kurvan är doserad och jag lutade mig för mycket, eller att vinden tog tag i framhjulet och sköt det framför, men jag kan inte helt säkert säga varför det släppte, hur som helst är jag tacksam för att jag klarade mig så pass bra. Läkaren säger att jag kommer vara fullt återställd om ca 1 månad.
Motorcykeln var bara att köra till skroten.
Slutsatsen till allt detta är att man inte ska gasa på allmänn väg, håll hastighetsgränserna och kör fort på bana istället.
Händesleförlop:
Jag är ute och kör på min favoritrunda som ligger i närheten utav Skånela som ligger i Märsta, Stockholm. Jag kör under min egen gräns och jag känner inte att jag pressar mig själv eller motorcykeln på något vis. Innan jag kom hit hade jag varit ute och kört i ungefär 1 timme, det blåste mycket kraftigt den här dagen(tisdag.15.05.07), men det var annars fint väder, solen sken och det var blå himmel. Jag kom åkandes genom byn i ett lågt tempo eftersom det bor flera i området, det finns många skymda kurvor och det kan komma bilar som skär igenom kurvorna. När jag tagit mig förbi allt detta och kommer till mitt favoritparti på vägen där man har fri sikt genom hela kurvan med stora fällt ut på båda sidor och en lång raksträcka efter kurvan så bestämmer jag mig för att dra på när jag ser att det är fritt från bilar och cyklister. Jag skär igenom kurvan och lägger ner mcn ungefär halvvägs.
Då släpper fästet HELT och jag rammlar av motorcykeln och börjar glida på asfalten, jag hade på mit ett helt racingställ, stövlar, handskar och förstås hjälm. Så jag glider på asfalten ca 18 m, sedan flyger jag ner i ett dike som är ca 1.5 m högt och rullar sedan ut på en åker.
I fallet har jag brutit flera revben och komprimerat 3 kotor. När jag ligger på fältet hinner en bil åka förbi och ser inte mig eftersom motorcykeln åkte ner i diket, och jag ligger på fältet, en gammal man ser mig dok och stannar för att hjälpa mig, sedan kommer även en undersköterska. Det var även flera andra som stannade och hjälpte till.
De ringer sedan 112 och en ambulans kommer först för att säkra mig på en bår. Efter detta anländer en helikopter för att ta mig till karolinska sjukhuset. Där jag stannade tills idag (17.05.07).
Jag vill först och främst tacka mannen som stannade först och Majjsan (undersköterskan) som hjälpte mig och som även tog han om hojjen åt mig, det var mycket generöst och snällt. Sedan vill jag även tacka alla andra och självfallet ambulanspersonalen.
Kontetan av det hela är att jag har haft en enorm tur, jag missade en telefonstolpe och en stålvajer som höll i stolpen med bara ca en halvmeter, och gled ut på en åker utan att träffa någoting annat. Mer tur än så är svårt att få. Hur jag tappade fästet vet jag inte, det kan bero på att kurvan är doserad och jag lutade mig för mycket, eller att vinden tog tag i framhjulet och sköt det framför, men jag kan inte helt säkert säga varför det släppte, hur som helst är jag tacksam för att jag klarade mig så pass bra. Läkaren säger att jag kommer vara fullt återställd om ca 1 månad.
Motorcykeln var bara att köra till skroten.
Slutsatsen till allt detta är att man inte ska gasa på allmänn väg, håll hastighetsgränserna och kör fort på bana istället.
Last edited:
skönt att höra att det gick bra. krya på dig
