Tänk dig in i följande situation: Du har precis hämtat en kall öl i kylen, du har stoppat in en film du aldrig sett men som verkar vara bra i videon. Du slår dig ner i soffan, öppnar ölen och startar filmen. So far so good...efter 5 minuter så känner du att det skulle vara riktigt gott med en snus, du sträcker dig ner efter dosan som så bekant brukar finnas i höger byxficka men inte denna gång...du känner dig plötsligt halv illamående, du kommer precis ihåg att du lämnade snusdosan vid datorn ungefär 5 meter bort...du börjar planera din färd till datorn för att hämta snusdosan, men slås hela tiden tillbaka av att du lyckades sätta dig otroligt skönt i soffan och du kommer förmodligen aldrig hitta samma position igen...tyngd av detta sitter du kvar i 5 minuter till...men suget blir för stort...nu måste du ha en snus. Det får bära eller brista tänker du och kliver sakta upp och går med tunga steg mot datorn. Väl framme vid snusdosan så slås du av att den var otrevligt lätt när du lyfte den, du öppnar locket och ser att du kan skrapa ihop kanske en och en halv snus, max två värdiga prillor. Naturligtvis han du dricka upp halva ölen och blev därmed oförmögen att köra till det enda stället som är öppet kl 02.20 en långfredag...att gå är totalt uteslutet, det är minst 3 km dit. Du känner hur det börjar rinna längs ena kinden. Du sträcker ut tungan och känner den distinkta smaken av gråt...Snabbt börjar du fundera på hur mycket snussmak man kan få ur blomj...
Helt otroligt...jag hittade en dosa till i ett par byxor, den var nästan full...jaja, den här natten höll ju på att urarta helt...ibland har man tur, nu ska jag fortsätta titta på film och dricka öl...
Helt otroligt...jag hittade en dosa till i ett par byxor, den var nästan full...jaja, den här natten höll ju på att urarta helt...ibland har man tur, nu ska jag fortsätta titta på film och dricka öl...
