uncletom
Gudomlig sporthojare
Lika bra att vi har en sån tråd. Här kanske vi kan dela lite info om diverse drevning för våra hojar och för dom säkert många körsätt vi har.
Mina funderingar för tillfället är gäller drevningen på mina endurohojar, dom kommer ju med en extremt låg drevning, 13 fram och 52 bak. Naturligtvis för att man behöver resa hojen på bakhjulet i små utrymmen för att exempelvis vända hojen uppför branta bergsknallar. Ettans växel blir då löjligt kvick, och resterande växlar, i alla fall upp till trean kan användas att starta i.
Jag förstår varför den drevningen är lämplig vid rallyn som Erzberg Rodeo och annan "hard enduro", men för mig som just nu bara leker runt på asfalt och grus, ibland steniga skogsvägar, så har jag ingen användning av dom första tre växlarna, och dom tre högre växlarna låter mig rulla i max ca 70 kmh med motorn på högvarv. Så jag har drevat mina endurojar till 14/45, och nu känns dom helt OK bland åkrar och i öppna landskap.
Dock har jag inte fått något bra svar av någon på klubben om varför jag inte bara kan köra i ettan på endurobanan i skogen, utan jag får bara instruktioner att "du behöver dreva för enduro, och köra i tvåan och trean..". Min ide var att om jag kunde behålla min drevning för väg så behöver jag inte växla så mycket i skogen, utan bara köra i ettans, kanske max tvåans växel. Men det är tydligen inte så man vill göra. Varför?
Mitt argument är att så länge motorn håller samma varvtal för den hastighet jag kör i just då, så har jag också samma drivkraft frammåt. Gissningsvis att jag med enduro-drevning kör i 20 kmh i 3ans växel, i 3000 rpm. Blir det då inte exakt samma sak som att jag kör i 20 kmh i 1ans växel i 3000 rpm?
För att i slutändan är det väl ändå bara motorns RPM och KMH som är konstanta, resten däremellan 'översätts' transparent med kuggar i växellådan och slutligen dreven fram & bak. Tänker jag fel?
Mina funderingar för tillfället är gäller drevningen på mina endurohojar, dom kommer ju med en extremt låg drevning, 13 fram och 52 bak. Naturligtvis för att man behöver resa hojen på bakhjulet i små utrymmen för att exempelvis vända hojen uppför branta bergsknallar. Ettans växel blir då löjligt kvick, och resterande växlar, i alla fall upp till trean kan användas att starta i.
Jag förstår varför den drevningen är lämplig vid rallyn som Erzberg Rodeo och annan "hard enduro", men för mig som just nu bara leker runt på asfalt och grus, ibland steniga skogsvägar, så har jag ingen användning av dom första tre växlarna, och dom tre högre växlarna låter mig rulla i max ca 70 kmh med motorn på högvarv. Så jag har drevat mina endurojar till 14/45, och nu känns dom helt OK bland åkrar och i öppna landskap.
Dock har jag inte fått något bra svar av någon på klubben om varför jag inte bara kan köra i ettan på endurobanan i skogen, utan jag får bara instruktioner att "du behöver dreva för enduro, och köra i tvåan och trean..". Min ide var att om jag kunde behålla min drevning för väg så behöver jag inte växla så mycket i skogen, utan bara köra i ettans, kanske max tvåans växel. Men det är tydligen inte så man vill göra. Varför?
Mitt argument är att så länge motorn håller samma varvtal för den hastighet jag kör i just då, så har jag också samma drivkraft frammåt. Gissningsvis att jag med enduro-drevning kör i 20 kmh i 3ans växel, i 3000 rpm. Blir det då inte exakt samma sak som att jag kör i 20 kmh i 1ans växel i 3000 rpm?
För att i slutändan är det väl ändå bara motorns RPM och KMH som är konstanta, resten däremellan 'översätts' transparent med kuggar i växellådan och slutligen dreven fram & bak. Tänker jag fel?
utan för att leka runt bland allt möjligt, och använda vägarna mestadels som transportsträcka mellan dom mindre grusvägarna.
