Jag hatar dessa "rebellgubbar"! Goretexställ, intergralhjälm och en custommoppe med raka rör. De ska hävda sig och återvinna lite ungdom vid varje gathörn och även om de kör till jobbet på morgonen så kan de inte låta bli att tro att alla gillar hans hoj som låter 350 decibel innan han startat den. Sen ska den stå på tomgång i 5 minuter medans han kollar runt så att alla sett honom innan han drar iväg i 670 decibel. Det tar ca 5 minuter att komma 400 meter.
Han har förstås trimmat den till osannolika nivåer, säkert 5 hästar. Men det känns mer för det kostade 19700 kronor med injustering i bänk.
Ungefär som om jag skulle stoppa stuprör istället för avgassystem på min Nissan Sunny -88 och be en verkstad justera in den, för jag ska ut och glida med den i stan och i mysiga byar en bra bit under fartgränsen.
Men alla vill ju se min Sunny så det blir bra om den lever om, speciellt alla grannar kommer att dregla på den för den låter ju "vackert".
Miljön skiter jag i! Den ska spotta och smälla på avslag!
Ungefär som alla motardidioter som förpestar omgivningen med ett jävla vrål men prestanda som gör att de inte tar sig utanför stan innan de fått sittsår.
Är man coolast skruvar man ner tomgången så att man måste stå och varva hela tiden, för att säkerställa att alla hojintresserade (i deras ögon alla) hinner uppskatta deras fordon.
I bilvärlden är det tvärt om, ju dyrare och bättre bil(högre status) desto tystare.
Man kan nästan jämföra dessa gubbar med sina japanska rebellchoppers med högljudda fyllon. En är inte så faligt, nästa lite småkul. Men en massa högljudda fyllon hela tiden blir jobbigt.
Blev ett långt inlägg, och jag hatar inte hojåkare så, men ganska många gör det mer och mer...