petterekman
Adrenalinberoende!
Första hoppet i Klosterviken för i år! Edit: Nu även Mollbergare!
Jaha, så idag, den 9:e April hände det...
Lite bakgrund först? (Kan också nämna att Klosterviken är ett populärt "hopp-ställe", dvs. hoppa från klippor ner i vattnet.)
Har hela vintern gått och tänkt att jag ska ta en ordentligt tidig start på hoppsäsongen i Klosterviken. Har tänkt att jag borde göra det när isen har börjat lossa, och att vi ska dokumentera det hela.
Så, igår for jag och en kompis till Klosterviken för att bedöma läget. Väl där såg vi att isen släppt från stranden och en par meter ut, "Det är ju tillräckligt!" tänkte jag och bestämde mig för att "Imorgon ska det ske!".
Idag kom då en annan kompis till mig vid 14.30 ungefär, fullt laddad med både digital stillbilds- och videokamera. Vi gav oss iväg.
Efter en stunds bilkörning (ca. 13 km från Mariehamn) var vi framme. Solen sken och det var kring 12 grader i luften. Fågelkvitter. Inte ett moln på himlen. Underbart.
När jag klev ur bilen började jag känna mig nervös. Har tänkt lite på sistone huruvida ett hopp från 10m ner i nästan nollgradigt vatten påverkar kroppen.
"Kommer jag att få en chock?"
"Kommer hjärtat att stanna?"
"Kommer jag att dö?"
Men, sådana tankar slog jag bort och tänkte istället:
"Jag är en ung och frisk människa! Lite kallt vatten kan aldrig skada!"
Väl framme vid klipporna kastade jag i en termometer och tog på mig simbyxor. Gick ner till vattnet och kollade termometern...
"Hmm, 2.5 grader, hmm... Förresten, 2.5 grader! Fy satan vad kallt!"
Förra året gjorde jag en rekordtidig säsongsstart också. Då var det dock den 14:e Maj och termometern visade 8.5 grader. Och om man tänker efter lite så är det faktiskt en inte obetydlig skillnad på 8.5 och 2.5 grader...
Vi placerade ut videokameran (den fick stå och filma för sig själv eftersom vi bara var två och min kompis skulle vara nere vid vattnet med stillbildskameran och samtidigt agera livvakt om så skulle behövas) och började med galenskaperna...
Jag gick upp på 10m... Peppade mig själv... Funderade... Tvekade... Och gick ner.
"Vi börjar med något lägre, bara för att kolla hur jag klarar det..."
Jag gick ner till 5m (där hoppar man rakt ut över där man går upp -> inte långt att simma) och började peppa mig själv igen...
Min kompis satt där under och grubblade över vilka galenskaper jag sysslade med egentligen, färdig med kameran i högsta hugg för att dokumentera denna galenskap.
Efter en stunds peppande, hela tiden kännande det där välbekanta "Jag kommer att göra det, men jag vet inte när...", så släppte jag iväg ett "Nej nu jävlar släpper det!" och hoppade...'
Plask. Kallt vatten. Bråttom! Upp till ytan och fort in till kanten. Panik! Klättra upp. "Inte var ju det där så kallt heller!"
Min kompis skrattade gott och tyckte att jag skulle ta en handduk och torka mig.
Men inte jag.
Jag klättrade upp till 10an, tog en snabb överblick över situationen, gick igenom vad som komma skulle, tog sats, och ropade "Nej nu jävlar slirar det!" och kastade mig ut från klippan.
Plask. Kallt vatten. Igen!
Fortare än kvickt var jag uppe ur vattnet igen. Tyckte ännu en gång att det faktiskt inte var så kallt i vattnet.
Släppte av ett glädjetjut över att jag klarat det.
Jag klarade det.
2.5 grader i vattnet, is kvar ännu, ett hopp från en klippa 10m över vattnet, låter det särskilt klokt i era öron?
Tänkte väl det...
Bifogar bilder och film senare...
Jag klarade det!
Edit: Förresten kan jag lägga till att 10m klippan är den klippa jag hoppar ifrån på min avatar.
Jaha, så idag, den 9:e April hände det...
Lite bakgrund först? (Kan också nämna att Klosterviken är ett populärt "hopp-ställe", dvs. hoppa från klippor ner i vattnet.)
Har hela vintern gått och tänkt att jag ska ta en ordentligt tidig start på hoppsäsongen i Klosterviken. Har tänkt att jag borde göra det när isen har börjat lossa, och att vi ska dokumentera det hela.
Så, igår for jag och en kompis till Klosterviken för att bedöma läget. Väl där såg vi att isen släppt från stranden och en par meter ut, "Det är ju tillräckligt!" tänkte jag och bestämde mig för att "Imorgon ska det ske!".
Idag kom då en annan kompis till mig vid 14.30 ungefär, fullt laddad med både digital stillbilds- och videokamera. Vi gav oss iväg.
Efter en stunds bilkörning (ca. 13 km från Mariehamn) var vi framme. Solen sken och det var kring 12 grader i luften. Fågelkvitter. Inte ett moln på himlen. Underbart.
När jag klev ur bilen började jag känna mig nervös. Har tänkt lite på sistone huruvida ett hopp från 10m ner i nästan nollgradigt vatten påverkar kroppen.
"Kommer jag att få en chock?"
"Kommer hjärtat att stanna?"
"Kommer jag att dö?"
Men, sådana tankar slog jag bort och tänkte istället:
"Jag är en ung och frisk människa! Lite kallt vatten kan aldrig skada!"
Väl framme vid klipporna kastade jag i en termometer och tog på mig simbyxor. Gick ner till vattnet och kollade termometern...
"Hmm, 2.5 grader, hmm... Förresten, 2.5 grader! Fy satan vad kallt!"
Förra året gjorde jag en rekordtidig säsongsstart också. Då var det dock den 14:e Maj och termometern visade 8.5 grader. Och om man tänker efter lite så är det faktiskt en inte obetydlig skillnad på 8.5 och 2.5 grader...
Vi placerade ut videokameran (den fick stå och filma för sig själv eftersom vi bara var två och min kompis skulle vara nere vid vattnet med stillbildskameran och samtidigt agera livvakt om så skulle behövas) och började med galenskaperna...
Jag gick upp på 10m... Peppade mig själv... Funderade... Tvekade... Och gick ner.
"Vi börjar med något lägre, bara för att kolla hur jag klarar det..."
Jag gick ner till 5m (där hoppar man rakt ut över där man går upp -> inte långt att simma) och började peppa mig själv igen...
Min kompis satt där under och grubblade över vilka galenskaper jag sysslade med egentligen, färdig med kameran i högsta hugg för att dokumentera denna galenskap.
Efter en stunds peppande, hela tiden kännande det där välbekanta "Jag kommer att göra det, men jag vet inte när...", så släppte jag iväg ett "Nej nu jävlar släpper det!" och hoppade...'
Plask. Kallt vatten. Bråttom! Upp till ytan och fort in till kanten. Panik! Klättra upp. "Inte var ju det där så kallt heller!"
Min kompis skrattade gott och tyckte att jag skulle ta en handduk och torka mig.
Men inte jag.
Jag klättrade upp till 10an, tog en snabb överblick över situationen, gick igenom vad som komma skulle, tog sats, och ropade "Nej nu jävlar slirar det!" och kastade mig ut från klippan.
Plask. Kallt vatten. Igen!
Fortare än kvickt var jag uppe ur vattnet igen. Tyckte ännu en gång att det faktiskt inte var så kallt i vattnet.
Släppte av ett glädjetjut över att jag klarat det.
Jag klarade det.
2.5 grader i vattnet, is kvar ännu, ett hopp från en klippa 10m över vattnet, låter det särskilt klokt i era öron?
Tänkte väl det...
Bifogar bilder och film senare...
Jag klarade det!
Edit: Förresten kan jag lägga till att 10m klippan är den klippa jag hoppar ifrån på min avatar.
Last edited:
:kocko 
