Känslan är obeskrivlig, som ni alla vet!
Det började med att jag var där 1 timme i förväg, morsan som skulle jobba skjuttsade mig. Satt där och läste lite i en Bike-tidning som låg där på bordet. Sen kom far min med mc på släpet. Lastade av den och fortsatte läsa lite i tidningen. Sen kom han, dagens frälsare. Hälsade och sådär, märkte redan då att han var mänsklig. Han bad mig sedan att ta på mig och komma ut. Körde bort till banan, där en nisse på en bmw stod och väntade med sin handledare. Han pratade lite om hur allt gick till och sådär, sen när han med bmw:n skulle börja köra så började regnet vräka ner.
När han sedan var klar så var det min tur. Allt gick som en dans, var bara lite halt eftersom det var nylagd asfalt med vatten på. Sedan var det nästas tur, han kom precis i rättan tid. Dom hade kört till fel ställe så dom var uppjagade. Han missade på att han inte kunde få upp hojen på centralstödet (lånad för 2800:- ). Efter det så var det den förstes tur att köra ut i trafiken, han var borta i en halvtimme. Sålänge så stod jag och bmw:ns handledare och beundrade hans gubbmotorcykel, fast bara på låtsas.
Dom kom sedan tillbaka, han klarade det!
Då var det min tur, gick nästan hur fint som helst. Var nära att missa på när han sa åt mig att stanna vid en brevlåda i en äckelbrant backe. Men det gick "tjusigt", tyckte han. Körde sedan i lite bostadsområde, körde max 20km/h och höll bromsberedskap nästan konstant. Sen bar det iväg ut på motorvägen. Han tyckte den accade lite lösigt när jag skulle få upp den i fart för att kunna smita in på motorvägen. Körde där i några minuter, för att sedan svänga av in till backaplan. Han bad mig stanna på första lämpliga ställe. Sagt och gjort. "Nu är det såhär att jag nog är tvungen att lämna dig här..."
Dock lite olyckligt att det regnar lite smått ute nu, men den motgången kan man väl ta.
Det började med att jag var där 1 timme i förväg, morsan som skulle jobba skjuttsade mig. Satt där och läste lite i en Bike-tidning som låg där på bordet. Sen kom far min med mc på släpet. Lastade av den och fortsatte läsa lite i tidningen. Sen kom han, dagens frälsare. Hälsade och sådär, märkte redan då att han var mänsklig. Han bad mig sedan att ta på mig och komma ut. Körde bort till banan, där en nisse på en bmw stod och väntade med sin handledare. Han pratade lite om hur allt gick till och sådär, sen när han med bmw:n skulle börja köra så började regnet vräka ner.
När han sedan var klar så var det min tur. Allt gick som en dans, var bara lite halt eftersom det var nylagd asfalt med vatten på. Sedan var det nästas tur, han kom precis i rättan tid. Dom hade kört till fel ställe så dom var uppjagade. Han missade på att han inte kunde få upp hojen på centralstödet (lånad för 2800:- ). Efter det så var det den förstes tur att köra ut i trafiken, han var borta i en halvtimme. Sålänge så stod jag och bmw:ns handledare och beundrade hans gubbmotorcykel, fast bara på låtsas.
Dom kom sedan tillbaka, han klarade det!
Då var det min tur, gick nästan hur fint som helst. Var nära att missa på när han sa åt mig att stanna vid en brevlåda i en äckelbrant backe. Men det gick "tjusigt", tyckte han. Körde sedan i lite bostadsområde, körde max 20km/h och höll bromsberedskap nästan konstant. Sen bar det iväg ut på motorvägen. Han tyckte den accade lite lösigt när jag skulle få upp den i fart för att kunna smita in på motorvägen. Körde där i några minuter, för att sedan svänga av in till backaplan. Han bad mig stanna på första lämpliga ställe. Sagt och gjort. "Nu är det såhär att jag nog är tvungen att lämna dig här..."
Dock lite olyckligt att det regnar lite smått ute nu, men den motgången kan man väl ta.