Åkte ner till Umeå Onsdagen den 26/6 för att titta på livs andra hoj En -98 GSXR 750.
Blev affär direkt då den var betydligt finare än vad jag kunnat drömma om, familjen stannade hos svärmoran i Umeå då jag ändå tänkt tillbringa helgen där.
Körde hem och var hemma vid 21,30 ca.
Fikade lite och sedan isäng (jobbade förmiddag börjar 05,24)
Upp och i väg dagen efter,(mest för att få skryta lite för jobbarpolarna)allt ärfrid och fröjd tills jag efter en kurva känner ett ohyggligt tryck över bröstkorgen!
(ONT SOM SATAN)
Lyckas rulla in på en P-ficka där jag förmodligen svimmar när jag ska ner med stödet.
Vaknar upp av att en timmerbilschaffis står och pratar med mig (han såg mig ligga där på P-fickan med hojjen över mig och anade oråd)
Han tillkallar iaf ambulans som tar mig till Malå sjukstuga.
Personalen där tillkallar OMG ambulanshelikopter för ilfärd till Lycksele lasarett, väl där genomförs ett ultraljud på hjärtat och där kontanteras en blödning på aortan
Bara in i helikoptern igen då med Umeå universtetssjukhus som mål då en akut operation behövs för att jag ska överleva.
(Under denna resa hade jag rejält jävla ont igen och ambulanspersonalen gav mig morfin, kan lova att det funkar)
Så väl i Umeå fick jag räkna från 10 baklänges, sedan minns jag inget mer.
Hursomhelst bröstkorgen öppnades och aortan lagades.
Tillbringade de första dyngen på IVA med sekundpassning.
Gav mig fan på att snart vara på benen igen så efter tre dyngn fick jag prova ställa mig själv och det gick bra.
Fick sedan flytta till en lite mindre hårdbevakad avdelning, och till sist till en vanlig avdelning för hjärtpatienter.
Fick då till sist komma hem igen idag..(HELVETE så skönt)
Är sjukskriven till den 28 september till att börja med...jag som aldrig varit sjuk i hela mitt liv.....
Gruvar mig mest för att hosta eller nysa då detta gör hemskt ont.
Nu har jag bil och MC förbud i en månad. Käkar rejält trafikfarliga piller.
Får max lyfta 1kg. Kan mao inte öppna en butiksdörr själv.
Det ironiska i detta är att jag är ÖVERTYGAD om att MC:n räddade livet på mig, hade detta hänt när jag kört bil hade jag säkert svängt in på samma P-ficka och svimmat där....(vem fan bryr sig om en "sovande" bilist vid 05,00 snåret en Tordagmorgon?)
Ta vara på er därute.
Vill tacka alla kompisar och min underbara familj.
Peace // Sledneck
Blev affär direkt då den var betydligt finare än vad jag kunnat drömma om, familjen stannade hos svärmoran i Umeå då jag ändå tänkt tillbringa helgen där.
Körde hem och var hemma vid 21,30 ca.
Fikade lite och sedan isäng (jobbade förmiddag börjar 05,24)
Upp och i väg dagen efter,(mest för att få skryta lite för jobbarpolarna)allt ärfrid och fröjd tills jag efter en kurva känner ett ohyggligt tryck över bröstkorgen!
(ONT SOM SATAN)
Lyckas rulla in på en P-ficka där jag förmodligen svimmar när jag ska ner med stödet.
Vaknar upp av att en timmerbilschaffis står och pratar med mig (han såg mig ligga där på P-fickan med hojjen över mig och anade oråd)
Han tillkallar iaf ambulans som tar mig till Malå sjukstuga.
Personalen där tillkallar OMG ambulanshelikopter för ilfärd till Lycksele lasarett, väl där genomförs ett ultraljud på hjärtat och där kontanteras en blödning på aortan
Bara in i helikoptern igen då med Umeå universtetssjukhus som mål då en akut operation behövs för att jag ska överleva.
(Under denna resa hade jag rejält jävla ont igen och ambulanspersonalen gav mig morfin, kan lova att det funkar)
Så väl i Umeå fick jag räkna från 10 baklänges, sedan minns jag inget mer.
Hursomhelst bröstkorgen öppnades och aortan lagades.
Tillbringade de första dyngen på IVA med sekundpassning.
Gav mig fan på att snart vara på benen igen så efter tre dyngn fick jag prova ställa mig själv och det gick bra.
Fick sedan flytta till en lite mindre hårdbevakad avdelning, och till sist till en vanlig avdelning för hjärtpatienter.
Fick då till sist komma hem igen idag..(HELVETE så skönt)
Är sjukskriven till den 28 september till att börja med...jag som aldrig varit sjuk i hela mitt liv.....
Gruvar mig mest för att hosta eller nysa då detta gör hemskt ont.
Nu har jag bil och MC förbud i en månad. Käkar rejält trafikfarliga piller.
Får max lyfta 1kg. Kan mao inte öppna en butiksdörr själv.
Det ironiska i detta är att jag är ÖVERTYGAD om att MC:n räddade livet på mig, hade detta hänt när jag kört bil hade jag säkert svängt in på samma P-ficka och svimmat där....(vem fan bryr sig om en "sovande" bilist vid 05,00 snåret en Tordagmorgon?)
Ta vara på er därute.
Vill tacka alla kompisar och min underbara familj.
Peace // Sledneck