rapport från geleåsen!
Tom-Tom!
Tom min vän i Karlskoga inhyste oss, och Tom min vän här härunder med tilläggsbokstav K fick mig att se ljuset!
Så två tom har gett mig en bra helg. En sk. Tom-Tom
Men fööörst sing fööörst som vi säger i Brasilien!
Vi (Jag och min vän Gunnar) kom upp till K-skoga redan på Onsdagskvällen, inhysta av den evigt goe och glade Tom med hans goa och glada fru Ingalill.
De hade fixat boende åt oss, och nejdå det skulle minsann inte tas nå betalt inte! Hör till saken att det var en hel lägenhet visade det sig hos svärföräldrarna, och de hade bäddat och grejat! (jag hade sagt till Gunnar i bilen att - jodå vi tar våra sovsäckar och insisterar de ändå på att börja plocka fram lakan så blåvägrar vi att dra ner smutstätt. Eller hur?! Jodå det var solklart.)
SÅ vad säger man? Tack räcker lixom inte. Detta är världsklass och sånt får man vara rädd om!
Sån generositet ser man inte på många andra platser än inom just hojåkarkollektivet.
Vilken anda, vilken generositet! Man blir ju nästan gråtmild!
Tuuuuusen tack till er!
Sen...rajjsing! Torsdagen såg ut att börja med torrt och det gjorde det, ja utom när JAG skulle ut, då det började ÖSA ner lagom i sån tid att man INTE hann byta däck
Så ut på slicksen och hasha runt. Gick hyfsat och regn verkar vara min grej, för detta visade sig gå över förväntan. Kul!
Sen slutade det regna, och jag hade givetvis - vad tror ni? Japp. Byt till regndäck!
Nåväl banan var ff soaking wet.
Detta var första gången jag körde på riktiga regndäck och det var ljus no1 denna helg: Vilket sjuuuuukt grepp! Satan i gatan det var bara att mosa på!
Sen blev det sol för hela slanten, och undertiden jag bytte däck kom budet om att Gunnar hade dykt i backen.
Balle!
Jaha, ja det verkade först bra. Ambulanspersonalen sa att han var med hojen och var på benen, men sen mulna han till, blev blek och fick tas in i stugan. En fingertopp slokade och en sena befarades ha gått av :ajaj
Foten verkade ok, men visade sig kraftigt stukad, så dagen efter kunde han knappt gå på den. Stackarn. Fingret kommer repa sig, det är spjälat nu, och hojen fick bara lite små krigsskador. Inget speciellt.
Så vad med det stora ljuset då?
Jo Tom K "tvingade" underteckand att luffa ut med hanses motarrd på banan...
"Inte ska väl ja, och inte kan väl jag, och jag har aldrig"... bet inte på honom!
Så ut och känna lite på bitarna, och efter et par varv så släppte det allt mer och fiiiiiiii faaaaan vad skoj det var!
Det gick att ta sjuuuuka spår med den och man åkte 8-or kring sporthojarna där man ville!
(det skall erkännas att det här var en blandad grupp med lite olika förmågor i) Och våre supertrevliga depågrannar från Skåneland som tagit sig upp för detta event satt på läktaren och skrattade så de kiknade åt min körstil på mongotarrden! Inge "foten ut" å sånt trams där inte" Man är väl ingenjör och fattar att benet är fäst i arselet varför inte en "fot fram" ger mer tyngd på framhjulet!
Nåväl - jag begrep inte bättre, och hängde istället som den värsta sporthojsapan i alla knäveck och armar jag hade!
Men det som iaf slog mig var flera saker:
1. man hänger fan med "riktiga" hojar!
2. "riktiga" hojar känns med ens klumpiga...
Jag saknade visserligen effekten från en ylande 4.a på rakan, för där hängde man "bara" med nätt och jämnt, men sen... kurvorna! hahahaha!
3. En sån där måste man ju ha! (jag har visserligen sneglat på en kastrerad tung-i-gumpen landsvägsstånka, mest för lite avslappnad gruskörning... men detta väckte habegär!)
4. "jag är nyfrälst-känslan" sitter i än! Även hemkommen så funderade jag: -Äh det där är inget i längden...besvärliga vibrationer osv osv, men allt överskuggades av hur KUL det var!
Tack Tom K för att du sparkade ut mig på besten!
Ser att du fångat mig på bild i kalsonger IGEN! Detta tycks vara ett "tema" att fota mig i kalsonger i depå´n på olika banor landet runt för olika fotografer!
Sen har du lyckats få till århundradets suddigaste bild när jag kom in med måttaaaarden i depå´n igen!