Rockmorsan
Långsamtgående fordon
Yo!
Är en helt ny i den här världen som ett riktigt grönt blåbär men älskar varje sekund. För exakt ett år sedan hade jag inte ens suttit på en motorcykel. Hittade en kompis jag tappat kontakten med som då var i Tyskland och körde sin FJR1300. Fattade ingenting men jag förstod kärleken till farten direkt. Så efter några veckors funderande och vändande visste jag att jag trots att jag som sagt var aldrig ens åkt bakpå att "det är det här jag vill göra". Skrev in mig på körskolan, tillstånd fixat på mindre än 48 timmar, körde några lektioner innan vintern kom 2010. Slet hela vintern med teoriböcker, alla möjliga mc tidningar, kurser via nätet och sög i mig allt som gick att få tag på. Galen som jag är så städade jag i mitt mc ställ o hjälm - för att "köra in det" (och jag säger bara kawans vågiga bromsskivor, pure porn!)
Våren kom och körkortet bärgades efter en jävla massa lektioner till. Fått slita ont med krypkörningen då jag inte ens kan cykla ...ha ha..jo det är sant, det har jag också fått lära mig i år.
Men envis är jag så kortet bärgades hem i juni och en Suzuki GSX1250 FA inhandlades ny. Sen dess har övats i en så där 200 mil på några veckor... detta två små barn till trots, och ja, jag är singelmorsa. Det är inte en lätt ekvation ihop med ett heltidsjobb, men som sagt var, jag är en envis jävel!
Målet med körningen är Nürburgring 2012 med hojen. Har inget mål för tid men jag älskar o köra fort (tyvärr??? i det här landet i alla fall).
Som sagt var, en morsa mitt i livet med två småtjejer. Alla tre sitter klistrade framför MotoGPn och ser alla träningar, kval och race... lilltösen på 5 år sa till mig när jag hade uppkörning "mamma, lycka till idag, hoppas du klår Simoncelli" - blir man ju sjukt stolt över, älskade lilla unge, klart morsan klår SuperSic
Åker än så länge själv, är sjukt rädd för att "störa" alla andra vana bikers o brukar gå till sidan när ni vill om och jag inte kör tillräckligt fort, men jag lär mig väl det med så småningom, att våga ta plats. Men än så länge har jag upplevt bikervärlden ganska ovälkomnande faktiskt. Dåliga erfarenheter när jag skulle köpa hoj, med dåligt bemötande precis som "herregud, det där fruntimret kommer ju inte köpa nått, hon har ju ingen karl med sig"... men men - MOHAHAAAA!!! Hoj har jag och tji fick dom som inte fick sälja!!!
Sen älskar jag respekten av alla man möter som hälsar och jag tror nog jag bara lyckats träffa på några få med förutfattade meningar att tjejer inte har med motorcyklar att göra så, jag ska ge er alla en ny ärlig chans
Hoppas via forumen få hjälp när jag sliter med mekandet framförallt men jag lär mig varje dag något nytt men jag behöver folk att fråga, så här är jag!
Är en helt ny i den här världen som ett riktigt grönt blåbär men älskar varje sekund. För exakt ett år sedan hade jag inte ens suttit på en motorcykel. Hittade en kompis jag tappat kontakten med som då var i Tyskland och körde sin FJR1300. Fattade ingenting men jag förstod kärleken till farten direkt. Så efter några veckors funderande och vändande visste jag att jag trots att jag som sagt var aldrig ens åkt bakpå att "det är det här jag vill göra". Skrev in mig på körskolan, tillstånd fixat på mindre än 48 timmar, körde några lektioner innan vintern kom 2010. Slet hela vintern med teoriböcker, alla möjliga mc tidningar, kurser via nätet och sög i mig allt som gick att få tag på. Galen som jag är så städade jag i mitt mc ställ o hjälm - för att "köra in det" (och jag säger bara kawans vågiga bromsskivor, pure porn!)
Våren kom och körkortet bärgades efter en jävla massa lektioner till. Fått slita ont med krypkörningen då jag inte ens kan cykla ...ha ha..jo det är sant, det har jag också fått lära mig i år.
Men envis är jag så kortet bärgades hem i juni och en Suzuki GSX1250 FA inhandlades ny. Sen dess har övats i en så där 200 mil på några veckor... detta två små barn till trots, och ja, jag är singelmorsa. Det är inte en lätt ekvation ihop med ett heltidsjobb, men som sagt var, jag är en envis jävel!
Målet med körningen är Nürburgring 2012 med hojen. Har inget mål för tid men jag älskar o köra fort (tyvärr??? i det här landet i alla fall).
Som sagt var, en morsa mitt i livet med två småtjejer. Alla tre sitter klistrade framför MotoGPn och ser alla träningar, kval och race... lilltösen på 5 år sa till mig när jag hade uppkörning "mamma, lycka till idag, hoppas du klår Simoncelli" - blir man ju sjukt stolt över, älskade lilla unge, klart morsan klår SuperSic
Åker än så länge själv, är sjukt rädd för att "störa" alla andra vana bikers o brukar gå till sidan när ni vill om och jag inte kör tillräckligt fort, men jag lär mig väl det med så småningom, att våga ta plats. Men än så länge har jag upplevt bikervärlden ganska ovälkomnande faktiskt. Dåliga erfarenheter när jag skulle köpa hoj, med dåligt bemötande precis som "herregud, det där fruntimret kommer ju inte köpa nått, hon har ju ingen karl med sig"... men men - MOHAHAAAA!!! Hoj har jag och tji fick dom som inte fick sälja!!!
Sen älskar jag respekten av alla man möter som hälsar och jag tror nog jag bara lyckats träffa på några få med förutfattade meningar att tjejer inte har med motorcyklar att göra så, jag ska ge er alla en ny ärlig chans
Hoppas via forumen få hjälp när jag sliter med mekandet framförallt men jag lär mig varje dag något nytt men jag behöver folk att fråga, så här är jag!