Gixxer Rolle
Värst i klubben
Akta er för träning.....
Kära dagbok,
Jag har precis fyllt fyrtio, och min fru (älskling!) gav mig en vecka med
personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag fortfarande i kanonform,
jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att
få röra lite på sig.
Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig
tränare. Jag fastnade lite för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom
jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för
badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon
bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller
det ...
Måndag:
Jag gick up klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt,
men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid
receptionen
blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon är har blont
hår, fantastiskt blå ögon och ett charmerande leende.
Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och
det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog
Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon
inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin
tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups
pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen
efter att ha hållt in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter
passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt
aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med
mig.
Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!
Tisdag:
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag
utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg
och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den
också! Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men jag klarade en hel
kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löpbandet gjorde det
mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!
Onsdag:
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga
med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag
tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av att köra så länge
jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en handikapparkering vid
träningsanläggningen. Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina
skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att
hennes röst är lite för hurtfrisk för såna här tidiga morgnar, och när hon
skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick
ont
i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på
trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar
en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Linda sa att det skulle hjälpa
mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Hon snackade
massor
annan skit också.
Torsdag:
Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimasch som skulle
föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppa
avslöjade
henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - det
tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med
hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i
herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen
satte
hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.
Fredag:
Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till
människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska
lilla träningslolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp
utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den. Linda ville
att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte
ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där (%&##%¤&
hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen. (Jag är
säker
på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan - hon måste fått en
hedersbetygelse i grenen "tillfoga smärta") Löpbandet kastade av mig och
jag
landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon
mjukare.
Lördag:
Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där
äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag
inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder
högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka
att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i
elva timmar.
Söndag:
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan
äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban!) nästa år
väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl
tarmsköljning.
Kära dagbok,
Jag har precis fyllt fyrtio, och min fru (älskling!) gav mig en vecka med
personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag fortfarande i kanonform,
jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att
få röra lite på sig.
Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig
tränare. Jag fastnade lite för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom
jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för
badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon
bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller
det ...
Måndag:
Jag gick up klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt,
men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid
receptionen
blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon är har blont
hår, fantastiskt blå ögon och ett charmerande leende.
Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och
det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog
Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon
inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin
tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups
pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen
efter att ha hållt in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter
passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt
aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med
mig.
Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!
Tisdag:
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag
utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg
och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den
också! Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men jag klarade en hel
kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löpbandet gjorde det
mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!
Onsdag:
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga
med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag
tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av att köra så länge
jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en handikapparkering vid
träningsanläggningen. Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina
skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att
hennes röst är lite för hurtfrisk för såna här tidiga morgnar, och när hon
skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick
ont
i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på
trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar
en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Linda sa att det skulle hjälpa
mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Hon snackade
massor
annan skit också.
Torsdag:
Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimasch som skulle
föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppa
avslöjade
henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - det
tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med
hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i
herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen
satte
hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.
Fredag:
Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till
människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska
lilla träningslolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp
utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den. Linda ville
att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte
ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där (%&##%¤&
hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen. (Jag är
säker
på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan - hon måste fått en
hedersbetygelse i grenen "tillfoga smärta") Löpbandet kastade av mig och
jag
landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon
mjukare.
Lördag:
Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där
äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag
inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder
högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka
att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i
elva timmar.
Söndag:
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan
äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban!) nästa år
väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl
tarmsköljning.
