Bikerbitch
Stolt mamma
För en stund sedan fick jag veta att en tjej i min skola avled igår.
Hon hade mått illa och gick till skolsystern, efter det blev hon medvetslös och sen tog hennes liv plötsligt slut. De vet inte orsaken ännu, men stämningen i skolan var rätt så dämpad.
Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur fort det kan gå, hur snabbt ett liv kan släckas.
Det finns så många som bara tar allt för givet, som inte bryr sig om andra och lever sitt liv i samma inrutade bana. Så många människor som av någon anledning är så sura och griniga att man undrar om de någonsin har fått känna på alla underbara saker som livet faktiskt kan ge, om man både vill ge och ta.
Hur ofta visar man sin uppskattning till folk som finns runtomkring?
Hur ofta säger man att man älskar sin familj och sina vänner som finns där för en?
Hur ofta säger man ett enkelt ”Hur mår du” och verkligen menar det?
Jag vet inte hur andra tänker, men varje gång såna här hemska saker händer så är det som att verkligheten springer ikapp en och får en att inse vissa saker som kanske är viktiga att ta till sig och tänka på ibland.. sådär.. en liten paus i livet. En påminnelse om att inte glömma sina nära och kära.
Det är inte bara på motorcykeln man är bräcklig, livet kan ta slut ändå..
Så, ta hand om dina medmänniskor och utnyttja dagen som att den skulle vara den sista i livet.
För man vet ju aldrig vad som händer imorgon….
Hon hade mått illa och gick till skolsystern, efter det blev hon medvetslös och sen tog hennes liv plötsligt slut. De vet inte orsaken ännu, men stämningen i skolan var rätt så dämpad.
Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur fort det kan gå, hur snabbt ett liv kan släckas.
Det finns så många som bara tar allt för givet, som inte bryr sig om andra och lever sitt liv i samma inrutade bana. Så många människor som av någon anledning är så sura och griniga att man undrar om de någonsin har fått känna på alla underbara saker som livet faktiskt kan ge, om man både vill ge och ta.
Hur ofta visar man sin uppskattning till folk som finns runtomkring?
Hur ofta säger man att man älskar sin familj och sina vänner som finns där för en?
Hur ofta säger man ett enkelt ”Hur mår du” och verkligen menar det?
Jag vet inte hur andra tänker, men varje gång såna här hemska saker händer så är det som att verkligheten springer ikapp en och får en att inse vissa saker som kanske är viktiga att ta till sig och tänka på ibland.. sådär.. en liten paus i livet. En påminnelse om att inte glömma sina nära och kära.
Det är inte bara på motorcykeln man är bräcklig, livet kan ta slut ändå..
Så, ta hand om dina medmänniskor och utnyttja dagen som att den skulle vara den sista i livet.
För man vet ju aldrig vad som händer imorgon….
