Satt och stirrade ut genom ett fönster med regnstänk i eftermiddags och försökte att med blotta viljan få molnen att blåsa bort och termometern att klättra åtminstone 10 grader uppåt på skalan. När jag insåg att det var lönlöst lade jag mig istället på soffan, satte på lite schysst muzac och tänkte tillbaka på säsongen som nu lider mot sitt slut. Det har varit en fantastisk säsong på många sätt, men vissa saker minns man ju extra väl. Lägg nu manken till och plita ner era bästa stunder från sommaren här så att man får lite skön läsning nu när kvällarna blivit mörka. Bifoga gärna bilder, så har vi en tråd att leva på hela hösten!
För min egen del minns jag framför allt de banåkningar jag varit på i år. Inte minst den gången då jag och Sphyrna efter mycket fixande och ordnande släpade hojarna ner till Kinnekulle Ring i början av juli. Lagom till att vi lastade av hojarna så började det naturligtvis att regna, och så fortsatte det hela dagen. Det var två mindre glada hojåkare som lämnade Kullen senare den dagen. Som tur var var det mer eller mindre suveränt väder de andra gångerna hojen rastades på bana. Två åkningar på Kullen och två på Gelleråsen blev det i år. Ett stort tack till Potatisarna som ordnade två av dessa dagar!
Annat som sticker ut är alla de landsvägsåkningar som vi har varit ute på i år. Ibland har vi varit många och ibland färre. Det har dock alltid varit kulkul och vi har lyckosamt nog varit förskonade från allvarligare incidenter. Det värsta jag minns är väl Dekis helt spruckna framfälg efter en vurpa i en korsning i Lapplands Väsby. På samma runda blev jag och några till guidade på Bogesundsvägen för första gången av gurun Mattias. Det var med skräckblandad förtjusning som man med andan i halsen litade blint på att Mattias visade de rätta spåren.
En x-tra kort mc-semester blev det i år också, trots att M:et gjorde sitt bästa att omöjliggöra resan genom att tappa ur all sin olja på Rörken två dagar innan planerad avfärd. Framhjulet styrdes mot Dalarna i den tropiska hetta vi då hade. Att toura (egentligen så rejsade vi) Siljan runt i 30-gradig värme var svettigt men fint och kul.
I september var det dags att försöka knyta lite kontakter i racingdepån. Kosan styrdes mot SO-finalen på Gelleråsen. Där träffade man några av sporthojs alla racingfilurer och deras groupies (MW, Goofy och McB & co - take a bow). Det snackades gojja, dracks öl och kollades på racing. En mer eller mindre komplett helg helt enkelt. Nästa år blir det förhoppningsvis någon form av egen satsning.
Givetvis har man många fina minnen från alla kvällar på Rörken också, även om det jag naturligtvis minns allra bäst är min vurpa. Efter 11 år i sadeln på hoj var det då dags att klota. Mina första tankar när jag insåg att jag tappat kontrollen var inte vackra, men det gick ju trots allt bra insåg man så småningom. I övrigt har det varit ett sant nöje att se så många nya ansikten i år också, vilket har gjort det till ett dubbelt nöje att åka dit.
Inte att heller förglömma är alla fester som vi har haft i sommar, och förhoppningsvis ska fortsätta ha i vinter. Det är verkligen skitkul att partaja med er alla!
Så......nu ska jag sätta mig och vänta på nästa säsong.
Nedan följer ett antal bilder från ovan nämnda stunder!
Först en bild som visar hur glad Sphyrnis blir när det regnar på Kinnekulle:
För min egen del minns jag framför allt de banåkningar jag varit på i år. Inte minst den gången då jag och Sphyrna efter mycket fixande och ordnande släpade hojarna ner till Kinnekulle Ring i början av juli. Lagom till att vi lastade av hojarna så började det naturligtvis att regna, och så fortsatte det hela dagen. Det var två mindre glada hojåkare som lämnade Kullen senare den dagen. Som tur var var det mer eller mindre suveränt väder de andra gångerna hojen rastades på bana. Två åkningar på Kullen och två på Gelleråsen blev det i år. Ett stort tack till Potatisarna som ordnade två av dessa dagar!
Annat som sticker ut är alla de landsvägsåkningar som vi har varit ute på i år. Ibland har vi varit många och ibland färre. Det har dock alltid varit kulkul och vi har lyckosamt nog varit förskonade från allvarligare incidenter. Det värsta jag minns är väl Dekis helt spruckna framfälg efter en vurpa i en korsning i Lapplands Väsby. På samma runda blev jag och några till guidade på Bogesundsvägen för första gången av gurun Mattias. Det var med skräckblandad förtjusning som man med andan i halsen litade blint på att Mattias visade de rätta spåren.
En x-tra kort mc-semester blev det i år också, trots att M:et gjorde sitt bästa att omöjliggöra resan genom att tappa ur all sin olja på Rörken två dagar innan planerad avfärd. Framhjulet styrdes mot Dalarna i den tropiska hetta vi då hade. Att toura (egentligen så rejsade vi) Siljan runt i 30-gradig värme var svettigt men fint och kul.
I september var det dags att försöka knyta lite kontakter i racingdepån. Kosan styrdes mot SO-finalen på Gelleråsen. Där träffade man några av sporthojs alla racingfilurer och deras groupies (MW, Goofy och McB & co - take a bow). Det snackades gojja, dracks öl och kollades på racing. En mer eller mindre komplett helg helt enkelt. Nästa år blir det förhoppningsvis någon form av egen satsning.
Givetvis har man många fina minnen från alla kvällar på Rörken också, även om det jag naturligtvis minns allra bäst är min vurpa. Efter 11 år i sadeln på hoj var det då dags att klota. Mina första tankar när jag insåg att jag tappat kontrollen var inte vackra, men det gick ju trots allt bra insåg man så småningom. I övrigt har det varit ett sant nöje att se så många nya ansikten i år också, vilket har gjort det till ett dubbelt nöje att åka dit.
Inte att heller förglömma är alla fester som vi har haft i sommar, och förhoppningsvis ska fortsätta ha i vinter. Det är verkligen skitkul att partaja med er alla!
Så......nu ska jag sätta mig och vänta på nästa säsong.
Nedan följer ett antal bilder från ovan nämnda stunder!
Först en bild som visar hur glad Sphyrnis blir när det regnar på Kinnekulle:
Bifogat
Last edited:
och efter det en stor dos av 
