För ett antal år sedan, när min bror körde 125:a (just då en DT125LC) var han och hälsade på hos mig och min dåvarande flickvän i vår lägenhet. Hojen stod, låst med styrlås och bygellås, på trottoaren precis nedanför köksfönstret. Besöket varade någon timma, och när han skulle åka hem fanns hojen inte kvar.
Vi ringde polisen, som fullt förståeligt inte kom till platsen utan bad oss att komma till stationen för att göra stöldanmälan vilket vi gjorde omgående. Detta var på den tiden (1990) då utredningar om fordonstillgrepp inte automatiskt avskrevs direkt pga avsaknad av spaningsunderlag, utan en efterlysning på hojen gick faktiskt ut till patrullerna i det aktuella området.
För att sammanfatta fortsättningen så var det inte polisarbete utan yttre spaning av min mor(!) som ledde till resultat. Genom att åka runt i närliggande bostadsområden och fråga, främst barn som lekte utomhus, fick hon efter några dagar uppgifter som pekade på ett visst cykelgarage och en viss person. Polis och hyresvärd kontaktades, och i cykelrummet fanns hojen. Personen kunde, genom vittnesuppgifter och genom sin tillgång till cykelrummet, knytas till stölden och dömdes faktiskt så småningom. Han antogs ha haft hjälp av ytterligare minst en person vid stölden eftersom hojen lyfts från platsen, men ingen annan kunde knytas till brottet.
Personen var missbrukare och "känd av polisen", och hojstölden var långt ifrån det enda brott som togs upp på just den rättegången. Straffet inskränkte sig till skadestånd (6000:- om jag minns rätt) för tillgreppet och de skador som hojen fått under några dagars buskörning. Naturligtvis dök aldrig något skadestånd upp, eftersom personen saknade såväl tillgångar som inkomst.
Sådärja, en helt ointressant real-life-story men det var väl sådana som efterlystes?
Till Polisen i Mölndal!! 
