Jag har tråkigt och inget att göra. Så här kommer en lite försenad träningsrapport från tisdagen.
Jag tog ledigt hela dagen, bärnege... eh... möbeltransportbranschen har en säsongsbetonad svacka just nu, så det var inga problem. Jag fick dessutom lägga beslag på jobbilen, en Merca Sprinter med största motorn, sprintshift, AC, farthållare, GPS, etc, etc...
I Stockholm där jag bor, regnade det ymnigt hela förmiddagen. Sånt gör att man blir lite tveksam till att åka 40 mil tur och retur för att få köra lite motorcykel. Regn förtar lite av glädjen med motorcycling, liksom. Jag surfade sporthoj och SMHI om vartannat och vid halv två-rycket så bestämde jag mig för att åka. Skitsege som skulle med från början kycklingade ur och stannade hemma. Bara där rök två sekunder på dagens varvtider. Jävla skitsege.
Jag åkte till garaget och började lasta. Med en stor bil och en liten motorcykel går det rätt lätt. Bara att ställa in allt och draaaa. Jocke (Mille-R) kom med en väderprognos medan jag lastade. "Det kommer att regna" sa han. Jag viftade bort det påståendet med ett argument om att solen faktiskt sken. Att Sviestad ligger tjugo mil bort hör liksom inte till saken.
Jag kom iväg från garaget tio över två. Jag brukar räkna med två timmars resa, för då hinner man stanna och köpa godis/dricka/mat eller kissa eller så utan att behöva pressa ihjäl bilen resten av vägen. Planering och framförhållning är inte min starka sida, så nån lunch hade jag ju inte lyckats äta innan jag åkte iväg. Det löste jag elegant genom ett stopp på Shell i Alby (eller socialby, som vi rika säger). Pastasallad är mat för atleter. Det atletiska består i att styra bilen med knät medan man håller i salladsbyttan med ena handen och den lilla ömtåliga gaffeln med den andra.
Till mina tvångstankar med långresor hör att räkna på hur lång tid det kommer att ta tills jag passerar en viss ort. Står det Norrköping 55 så vet jag att jag MÅSTE vara där inom en halvtimme, annars sprängs min mammas undulat eller nåt. Nu kör jag ju på så satans bra att den där undulaten kommer att överleva oss alla. Jag var framme i depån efter en timme och femtifem minuter inklusive salladsstoppet.
Eftersom jag är rätt fattig och snål så bestämde jag mig för att vänta tills sista minuten med att betala träningen. Detta för att se hur vädret artade sig. Fem i fem var det fortfarande sol, så jag slog på stort och betalade för mig. Jag kände mig inte särskilt laddad. Det är naturligtvis skitseges fel. Det var bättre förr. Jag bytte om till min sargade motorcykelutrustning. Mina stövlar gick ju sönder på Gelleråsen 060712, så jag kör i mina Alpinestars från 1990-kallt. Jag får passa på att be om ursäkt till alla som finner dom stötande. Mina handskar är trasiga också, men det visar jag aldrig för nån. Hjälmen är lite skrapad också, men det är MITT huvud som ska vara där i. Inte mycket att skydda, dårå.
När de snabba grabbarna kört klart var det min tur. Jag hade bytt bromsgrepp, bromsvätska och bromsbelägg dagen innan, så det fanns alla möjligheter att nåt skulle gå fel. För att göra det än mer spännande så hade jag dessutom bytt fjädrar och olja i gaffeln. Kraschar jag inte nu så gör jag det aldrig. Jag tog ett par varv i rondellen och bromsade lite lagom. Motorcykeln saktade lydigt farten, om än inte så hastigt som man kanske skulle kunna önska. Bromsa gör bara att det går saktare, så jag åkte ut. Körde tre varv och åkte sen in för att se om nåt satt löst eller läckte från gaffel eller bromsar. Det gjorde det inte. Ut igen. Torkel körde förbi i inbromsningen till bergskurvan. Jag körde fortfarande in bromsarna så jag kunde inte sätta emot (#12 i boken om ursäkter för att köra sakta). Jag kom ikapp bikerbitch in i esset, men ville inte stressa henne så jag väntade tills vi var på väg ut och passerade med en vink. Sånt värmer alltid.
Som vanligt var passet alldeles för kort och vi blev avflaggade. Bikerbitch kommer med ytterligare några klyschor ur "the book of excuses", nämligen "mina stövlar är för tajta" och "varvräknaren funkar inte". Jag irrar runt lite och röker en massa. Jag har blivit depåns sugardaddy och får dela ut cigarretter till höger och vänster. Christer och Björn E. står i gigantisk skuld till mig nu. Sen var det dags för oss långsamma stackare att köra ut igen. Jag tänkte vara sådär outsägligt snäll och bogsera runt bikerbitch ett par varv, men jag kan inte köra hur sakta som helst. Nu spelade det mindre roll för vi kom nog inte ens fyra varv innan det började regna. Visst, det är kul att köra motorcykel, men att köra i regn med torrdäck och perforerat skinnställ trollar bort det roliga jättefort. Jag sniglar runt ett varv och sätter upp handen på rakan. Tittar bakåt och nu har Bikerbitch kommit ikapp. Ja, det var ju på tiden liksom.
Jag tror inte att nån körde mer det passet. Jag körde in och parkerade vid bussen. Jag kör inte i regn om jag inte måste, så jag stod över resten av kvällen. Istället trollade jag bort en av Bikerbitchs anledningar att köra sakta då jag "lagade" hennes varvräknare.Stövlarna kunde jag inte göra nåt åt, så jag försökte inte ens. Folk körde runt i vätan. De som kör sakta i torrt ser snabbare ut i regn, förmodligen för att de kör lika fort/sakta oavsett. Jag stod och tittade på de tappra som körde och delade ut mer cigarretter. Mina fans kom och lovordade RGV-n och mina fina rapporter. Förmodligen för att de ville ha cigarretter, antar jag.
Sen tröttnade jag på alltihop. Ställde in RGV-n i lyxbussen och kom iväg från depån redan 20:26. Det var nytt personbästa! Jag sket till och med i att stanna på McDonald's Klinga för att pressa på hemåt. 22.17 Var jag utanför garaget. Hyfsat resultat i regn, rusk och mörker. Jag ska nog sluta köra motorcykel och bara försöka slå rekord på E4 istället. Man kan lyssna på radio och prata i telefon under tiden. Fina grejer.
Hur som helst så går den lilla antik-motorcykeln riktigt bra nu. Den skulle nog bli ännu bättre av 280/270-munstycken, så det ska jag testa på Mantorp 25/8. Regnar det då blir jag riktigt förbannad. Då kommer en svavelosande rapport. Roligt, va?
Det var allt för denna gång. Hur många ord tror ni att det finns i mitt huvud? Kommer det nånsin att ta slut? Det hoppas ni säkert på.
Jag tog ledigt hela dagen, bärnege... eh... möbeltransportbranschen har en säsongsbetonad svacka just nu, så det var inga problem. Jag fick dessutom lägga beslag på jobbilen, en Merca Sprinter med största motorn, sprintshift, AC, farthållare, GPS, etc, etc...
I Stockholm där jag bor, regnade det ymnigt hela förmiddagen. Sånt gör att man blir lite tveksam till att åka 40 mil tur och retur för att få köra lite motorcykel. Regn förtar lite av glädjen med motorcycling, liksom. Jag surfade sporthoj och SMHI om vartannat och vid halv två-rycket så bestämde jag mig för att åka. Skitsege som skulle med från början kycklingade ur och stannade hemma. Bara där rök två sekunder på dagens varvtider. Jävla skitsege.
Jag åkte till garaget och började lasta. Med en stor bil och en liten motorcykel går det rätt lätt. Bara att ställa in allt och draaaa. Jocke (Mille-R) kom med en väderprognos medan jag lastade. "Det kommer att regna" sa han. Jag viftade bort det påståendet med ett argument om att solen faktiskt sken. Att Sviestad ligger tjugo mil bort hör liksom inte till saken.
Jag kom iväg från garaget tio över två. Jag brukar räkna med två timmars resa, för då hinner man stanna och köpa godis/dricka/mat eller kissa eller så utan att behöva pressa ihjäl bilen resten av vägen. Planering och framförhållning är inte min starka sida, så nån lunch hade jag ju inte lyckats äta innan jag åkte iväg. Det löste jag elegant genom ett stopp på Shell i Alby (eller socialby, som vi rika säger). Pastasallad är mat för atleter. Det atletiska består i att styra bilen med knät medan man håller i salladsbyttan med ena handen och den lilla ömtåliga gaffeln med den andra.
Till mina tvångstankar med långresor hör att räkna på hur lång tid det kommer att ta tills jag passerar en viss ort. Står det Norrköping 55 så vet jag att jag MÅSTE vara där inom en halvtimme, annars sprängs min mammas undulat eller nåt. Nu kör jag ju på så satans bra att den där undulaten kommer att överleva oss alla. Jag var framme i depån efter en timme och femtifem minuter inklusive salladsstoppet.
Eftersom jag är rätt fattig och snål så bestämde jag mig för att vänta tills sista minuten med att betala träningen. Detta för att se hur vädret artade sig. Fem i fem var det fortfarande sol, så jag slog på stort och betalade för mig. Jag kände mig inte särskilt laddad. Det är naturligtvis skitseges fel. Det var bättre förr. Jag bytte om till min sargade motorcykelutrustning. Mina stövlar gick ju sönder på Gelleråsen 060712, så jag kör i mina Alpinestars från 1990-kallt. Jag får passa på att be om ursäkt till alla som finner dom stötande. Mina handskar är trasiga också, men det visar jag aldrig för nån. Hjälmen är lite skrapad också, men det är MITT huvud som ska vara där i. Inte mycket att skydda, dårå.
När de snabba grabbarna kört klart var det min tur. Jag hade bytt bromsgrepp, bromsvätska och bromsbelägg dagen innan, så det fanns alla möjligheter att nåt skulle gå fel. För att göra det än mer spännande så hade jag dessutom bytt fjädrar och olja i gaffeln. Kraschar jag inte nu så gör jag det aldrig. Jag tog ett par varv i rondellen och bromsade lite lagom. Motorcykeln saktade lydigt farten, om än inte så hastigt som man kanske skulle kunna önska. Bromsa gör bara att det går saktare, så jag åkte ut. Körde tre varv och åkte sen in för att se om nåt satt löst eller läckte från gaffel eller bromsar. Det gjorde det inte. Ut igen. Torkel körde förbi i inbromsningen till bergskurvan. Jag körde fortfarande in bromsarna så jag kunde inte sätta emot (#12 i boken om ursäkter för att köra sakta). Jag kom ikapp bikerbitch in i esset, men ville inte stressa henne så jag väntade tills vi var på väg ut och passerade med en vink. Sånt värmer alltid.
Som vanligt var passet alldeles för kort och vi blev avflaggade. Bikerbitch kommer med ytterligare några klyschor ur "the book of excuses", nämligen "mina stövlar är för tajta" och "varvräknaren funkar inte". Jag irrar runt lite och röker en massa. Jag har blivit depåns sugardaddy och får dela ut cigarretter till höger och vänster. Christer och Björn E. står i gigantisk skuld till mig nu. Sen var det dags för oss långsamma stackare att köra ut igen. Jag tänkte vara sådär outsägligt snäll och bogsera runt bikerbitch ett par varv, men jag kan inte köra hur sakta som helst. Nu spelade det mindre roll för vi kom nog inte ens fyra varv innan det började regna. Visst, det är kul att köra motorcykel, men att köra i regn med torrdäck och perforerat skinnställ trollar bort det roliga jättefort. Jag sniglar runt ett varv och sätter upp handen på rakan. Tittar bakåt och nu har Bikerbitch kommit ikapp. Ja, det var ju på tiden liksom.
Jag tror inte att nån körde mer det passet. Jag körde in och parkerade vid bussen. Jag kör inte i regn om jag inte måste, så jag stod över resten av kvällen. Istället trollade jag bort en av Bikerbitchs anledningar att köra sakta då jag "lagade" hennes varvräknare.Stövlarna kunde jag inte göra nåt åt, så jag försökte inte ens. Folk körde runt i vätan. De som kör sakta i torrt ser snabbare ut i regn, förmodligen för att de kör lika fort/sakta oavsett. Jag stod och tittade på de tappra som körde och delade ut mer cigarretter. Mina fans kom och lovordade RGV-n och mina fina rapporter. Förmodligen för att de ville ha cigarretter, antar jag.
Sen tröttnade jag på alltihop. Ställde in RGV-n i lyxbussen och kom iväg från depån redan 20:26. Det var nytt personbästa! Jag sket till och med i att stanna på McDonald's Klinga för att pressa på hemåt. 22.17 Var jag utanför garaget. Hyfsat resultat i regn, rusk och mörker. Jag ska nog sluta köra motorcykel och bara försöka slå rekord på E4 istället. Man kan lyssna på radio och prata i telefon under tiden. Fina grejer.
Hur som helst så går den lilla antik-motorcykeln riktigt bra nu. Den skulle nog bli ännu bättre av 280/270-munstycken, så det ska jag testa på Mantorp 25/8. Regnar det då blir jag riktigt förbannad. Då kommer en svavelosande rapport. Roligt, va?
Det var allt för denna gång. Hur många ord tror ni att det finns i mitt huvud? Kommer det nånsin att ta slut? Det hoppas ni säkert på.
