Jag har varit ledsen nu sedan i tisdags förmiddags...turligt nog nedgrävd i jobb dag som natt med stora problem, som hållt mig upptagen mentalt.
I tisdags tog jag in vår äldsta kattjej - Chili - en livskamrat och ständig källa till glädje sedan 13 år tillbaka - till veterinären för koll, hon har varit lite hängig och vinglig, något som dykt upp på relativt kort tid.
Något som kändes som det skulle bara vara lite provtagning och lösbart, blev snart något helt annat...man hittade flera knölar i magen, hon hade feber, och mådde troligtvis inte helt bra.
Ultraljudet bekräftade misstankarna, och det hade spritt sig överallt, det enda beslutet kvar var att låta henne somna in.
Det är det absolut jävligaste beslut jag behövt ta...hittills...när hon somnade in i mitt knä brast min värld helt, att jag är mesig med katter vet jag, men en liten del av mig dog tillsammans med den där katten.
View attachment 411028
Du är saknad, så det gör ont.