Mötte upp Hagster vid 7.30 och lastade upp hans hoj för vidare resa till Gelleråsen. Dags för ännu en dag med Miinin o gänget. När vi kommer fram ligger dimman tät så det första passet går i väldigt makligt tempo men lagom till andra passet har temperaturen stigit och tempot höjs ett par snäpp. Det är nu jag upptäcker att ingenting stämmer. Det sladdar överallt, tappar spåret, missar växlar, driftar osv. Allt kändes som om det var första körningen i mitt liv.
Tredje passet fortsätter likadant och efter några riktiga sladdar i hårnålen och depåkurvan följt av att jag blir påkörd (utan att gå omkull) så går jag in i depå. Bakdäcket ser hemskt ut och efter lite diskussioner med någon som jag glömt namnet på i SET så bestämmer jag mig för att skifta däck. Plockar av hjulen och upptäcker då att bromsbeläggen på ena sidan fram är helt färdiga. Förbannad över att jag inte kollat det så börjar jag jaga runt i depån men utan framgång. Får däremot tag på Catman som otroligt schysst lånar ut sina. Åker hem till honom, hämtar upp beläggen och skyndar tillbaka. På med nya fräscha däck, tänkte jag skulle provköra Avons pro extreme, och de nya beläggen.
Första passet med de nya däcken var extremt halkigt, släpper rejält överallt men det är väl rätt normalt innan man ruggat in dom ordentligt så jag tar det hyfsat lugnt.
Passet efter känner jag att fästet börjar bli helt OK så jag höjer upp tempot ett par snäpp. Ligger efter DonQ o Palte när bakdäcket fullständigt försvinner i depåkurvan. Förbereder mig på en lugn o försiktig lowsider när helt plötsligt hela världen börjar rotera. Sekunden efter landar jag på skallen efter att ha gjort drygt ett varv i luften och fortsätter tumla runt i vad som känns som en evighet. När världen äntligen lugnat ner sig känner jag att något inte är riktigt rätt, det gör inte ont men känns ändå väldigt konstigt. Kollar över mig själv lite när jag sitter där o ser att axeln på stället är rejält tilltygad, likaså handskarna men benen verkar funka och jag känner inget i nacken eller ryggen.
Det dröjer inte många sekunder innan personal är framme o leker 20-frågor-leken. Får åka ambulans in efter att benen vek sig fullständigt när jag försökte transportera mig själv och väl inne i sjukstugan börjar axeln gnälla ordentligt. Åker vidare in till akuten där dom verkligen tar sitt jobb seriöst. Får se min hjälm för första gången och inser vad mycket stryk en sån tål. Efter ett otal röntgenbilder och en massa prover så slutar facit med en lättare hjärnskakning, brutet nyckelben och ett tilltygat långfinger.
Hojen har enligt Catman klarat sig hyfsat. Skinnställ, hjälm och handskar har nog däremot gjort sitt och så har även jag för den här säsongen...
Vissa dagar borde man nog stanna hemma i sängen
Ett enormt stort tack till Hagster, Catman och Pajo som ställde upp suveränt o hjälpte till att lösa allt praktiskt. Tack!!!
Tredje passet fortsätter likadant och efter några riktiga sladdar i hårnålen och depåkurvan följt av att jag blir påkörd (utan att gå omkull) så går jag in i depå. Bakdäcket ser hemskt ut och efter lite diskussioner med någon som jag glömt namnet på i SET så bestämmer jag mig för att skifta däck. Plockar av hjulen och upptäcker då att bromsbeläggen på ena sidan fram är helt färdiga. Förbannad över att jag inte kollat det så börjar jag jaga runt i depån men utan framgång. Får däremot tag på Catman som otroligt schysst lånar ut sina. Åker hem till honom, hämtar upp beläggen och skyndar tillbaka. På med nya fräscha däck, tänkte jag skulle provköra Avons pro extreme, och de nya beläggen.
Första passet med de nya däcken var extremt halkigt, släpper rejält överallt men det är väl rätt normalt innan man ruggat in dom ordentligt så jag tar det hyfsat lugnt.
Passet efter känner jag att fästet börjar bli helt OK så jag höjer upp tempot ett par snäpp. Ligger efter DonQ o Palte när bakdäcket fullständigt försvinner i depåkurvan. Förbereder mig på en lugn o försiktig lowsider när helt plötsligt hela världen börjar rotera. Sekunden efter landar jag på skallen efter att ha gjort drygt ett varv i luften och fortsätter tumla runt i vad som känns som en evighet. När världen äntligen lugnat ner sig känner jag att något inte är riktigt rätt, det gör inte ont men känns ändå väldigt konstigt. Kollar över mig själv lite när jag sitter där o ser att axeln på stället är rejält tilltygad, likaså handskarna men benen verkar funka och jag känner inget i nacken eller ryggen.
Det dröjer inte många sekunder innan personal är framme o leker 20-frågor-leken. Får åka ambulans in efter att benen vek sig fullständigt när jag försökte transportera mig själv och väl inne i sjukstugan börjar axeln gnälla ordentligt. Åker vidare in till akuten där dom verkligen tar sitt jobb seriöst. Får se min hjälm för första gången och inser vad mycket stryk en sån tål. Efter ett otal röntgenbilder och en massa prover så slutar facit med en lättare hjärnskakning, brutet nyckelben och ett tilltygat långfinger.
Hojen har enligt Catman klarat sig hyfsat. Skinnställ, hjälm och handskar har nog däremot gjort sitt och så har även jag för den här säsongen...
Vissa dagar borde man nog stanna hemma i sängen
Ett enormt stort tack till Hagster, Catman och Pajo som ställde upp suveränt o hjälpte till att lösa allt praktiskt. Tack!!!
det är sånt som händer. (var mest orolig över Stavgren o var tvungen att ta ut det över något)
