ENDURANCE - SÄSONGSPREMIÄR!
Endurance är en tävlingsform av road racing som handlar om uthållighet precis som namnet antyder. Det gäller inte bara föraren utan i högsta grad även maskin och depåpersonal. Det är ett format som premierar goda förberedelser och ett gott lagarbete eftersom det går ut på att köra en och samma motorcykel så många varv som möjligt under en förutbestämd tidsrymd. Maximalt tillåtet antal förare är tre stycken som, så länge allt går enligt planeringen, byts av i samband med de nödvändiga tankstoppen.
I den svensk/skandinaviska serien, SEC, är de flesta tävlingarna sex timmar men även åtta- och tio-timmars tävlingar har förekommit sedan jag gjorde min första start 1999. I VM löper de mest prestigefyllda tävlingarna över 24 timmar.
Till i år fick jag förfrågan om jag ville köra med ett av de svenska team som varit mest dominerande i serien under de senaste fem åren, nämligen ONE Endurance Team. Teamet ägs och drivs av de båda förarna Patrik och Stefan, men för att få allt flyta och fungera under en tävlingshelg så finns det ett tiotal personer till som turas om att hjälpas åt med allt från matlagning till däckbyten och tankningar i depån.
I lördags när det var friträning på Anderstorps-banan satt jag för första gången på teamets Kawasaki ZX-10R som tidigare byggts och tävlats i VM av det anrika Schweiziska teamet Bolliger. Som brukligt efter en vinters stillestånd var det en del mindre tekniska bekymmer som behövde avhjälpas under dagen innan maskinen gick som vi ville. Mina förarkollegor den här tävlingen, Patrik och "Masen", har redan kört hojen under flera säsonger och hjälptes därför åt att hitta rätt inställningar inför söndagens tävling. Själv koncentrerade jag mig bara på att försöka lära känna Kawan i lugn och ro. Teknikstrulet gjorde dock att det endast blev ett enda helt 20 minuters träningspass för mig under dagen.
Söndagens tidsträning gick fint för oss alla tre och vi kvalade in som näst bästa team bland endurancelagen efter Lingvalls Racing Team. En festlig notering så här i efterhand är att jag och Masen körde våra bästa varv med bara en enda tusendels skillnad över Anderstorps 4025 meter långa slinga.
När det blev tävlingsdags utsågs jag till att ta första "stinten" som det heter på fackspråk. I endurance sker starten alltid med klassisk Le Mans-start, d.v.s. förarna inleder med att springa tvärs över startrakan och hoppa på motorcyklarna som väntar med motorerna avslagna. Det är ett moment som förhöjer spänningen. Jag brukar normalt sett göra ganska hyggliga starter men den här gången fipplade jag till det genom att inte hitta rätt med tummen över startknappen. Jag tappade 3-5 sekunder på missödet och det räckte för att halka ner till mitten av startfältet. Resten av passet flöt dock fint och succesivt hittade jag rätt på Kawan och fick den tid i sadeln jag missat under gårdagen för att lära känna chassits karaktär.
En fullfjädrad endurancehoj som den här har inte bara en mycket större tank på 24 liter mot normala 17, utan också helt annan chassigeometri för att tillåta snabba hjulbyten. Det märktes dock snabbt att den här hojen är byggd av proffs och även om endurance alltid är en stor kompromiss är det här en lyckad sådan. Längst tid tog det att få förtroende för framhjulets grepp under max nerlägg.
När jag lämnade över till Masen efter en timme och en kvart på banan var vi i ledning. Masen la snabba och jämna varvtider under sitt pass och kunde dryga ut ledningen ytterligare innan det blev dags för Patrik. Våra hetaste konkurrenter, Lingvalls och C4 Racing drabbades tyvärr av krasch respektive maskinproblem under de inledande timmarna vilket gav oss ett betryggande avstånd inför mitt andra körpass. Redan under utvarvet märkte jag emellertid att vänster clip-on styre inte satt där det borde och efter att ha försökt under ett par varv insåg jag att det inte skulle gå att köra resten av dagen med det lösa styret. Ett snabbt depåstopp senare var jag på banan och kunde hitta ett skönt flyt med 1:38:2 som bästa varvtid i slutet av passet när den lilla kvarvarande bränslemängden gjorde cykeln mer lättkörd.
Strax efter mitt byte öppnade sig himlen vilket betydde Masen och Patrik fick köra sina avslutande pass i regn och kyla. Båda två visade sig ha tjocka pannben och trots ett oplanerat stopp under slutminuterna när Patrik fick problem med imma på glasögonen skrevs segermarginalen till 30 varv efter sex timmars tävlande, före C4-Racing med E.K. Racing på tredje plats. Enligt Stefan som för dagen agerade som vår teamchef är det den största segermarginalen i SEC:s historia.
Vi ser med tillförsikt fram emot resten av säsongen. Dessvärre nåddes vi i förrgår av beskedet att nästa deltävling som skulle ägt rum om några veckor på Mantorp är inställd p.g.a. den rådande Covid-situationen i Östergötland. Om någon ersättningstävling går att få till återstår att se men vidare endurance-rapporter kommer med största säkerhet från min sida här under säsongen.
På återhörande!
/Björn
FOTO: Mikael Pflügler, Karin Gustavsson
(fl´åt, kunde inte låta bli.
)
klarade av challenge på dag 3,4,5,7.
(platt var ordet)
