Det finns ~ ∞ antal olika sorters "grus" och det finns ungefär lika många sätt att hantera grus.
Det enda som går att generalisera är universalmedicinen "blicken".
Du hamnar där du tittar. Alltid.
Sök horisontlinjen. Det är bara den som är intressant. Det finns ingenting hitom den att bry sig om.
Allt sådant småskit mellan dig och horisonten plockar det indirekta seendet upp och det processas utan att du behöver fundera eller flaxa med blicken.
Mitt -
mitt recept är att du med släta däck på grus måste köra avslappad.
Avslappad på gränsen till loj. Ja, och fort, förstås.
"Farten korrigerar alla misstag" är ett känt Finskt talesätt för grusåka, och det stämmer förunderligt väl.
Med avslappad menar jag att du måste låta hojen hitta sitt spår och inte sitta och krampa varje gång det kasar lite i sidled eller flyter runt lite. Du tar ut den generella kursen med blicken, låt hojen sköta resten och låt den bära sig åt bäst den vill. Den vet vart den skall så länge du håller blicken vid horisonten.
På frågan hänga av från hojen eller bryta ner ner den under sig svarar jag: "Ja!"
Det finns ingen universalmedicin eftersom det inte finns en enhetskurva belagd med standardiserad korngrovlek på gruset.
Men, att bryta ner hojen under sig har en omedveten fördel, även med släta däck.
Pröva själv, och gör det med överdrivna rörelser:
Titta dit du skall. Släng fram innerbenet. Detta move gör att du skjuter fram innerhöften, och det hjälper dig med instyrningen. Följ upp med motstyrning, tryck ner hojen rejält under dig.
Nu sker föjande, omedvetet:
För att "nå styret" som försvinner ner mot marken när du själv sitter upprätt så måste du flytta fram din körposition.
Det räcker inte att bara luta överkroppen - du måste glida fram mot tanken och inta en helt ny körställning.
Denna nya position ger dig ett ökat tryck på framhjulet och en underbar stabilitet - när du lärt dig att lita på den.
Dessutom frigör du vikt från bakhjulet, vilket gör det enklare att gasa dig ut ur knasiga spår. Du styr lättare med gasen när du har bra fäste för framhjulet.
Där har du den enkla mekaniken bakom att bryta ner hojen under sig på löst underlag.
Men, i nästa böj måste du kanske resa upp, hänga av allt vad du kan och närmast frirulla genom böjen för att konservera det lilla fäste som finns just där.
Det finns inget facit. Öva mycket, och kör så fort att du vurpar mycket. Då lär man sig snabbast.
Köp en billig hoj att dra i gruset om reporna retar.
Visst var det Lasse Pärnebjörk som började med "bodyleaning" i skogen på sjuttiotalet?
Bild från MK Tibros fantastiska bildarkiv!
I dag hade man kallat honom "agil" på hojen, då sade man nog mer "apekatt".
Han hängde av mer än någon annan, även rakt fram. Hans tes var att hålla hojen så upprätt som möjligt och istället styra med kroppsvikten utanför hojens centrumlinje.
Vansinnigt effektivt där det är spårigt och sönderkört, men möjligen mindre relevant på grusväg med släta däck...
Anyways! Det jag vill ha sagt är att det finns ytterst få universalrecept.
Mitt är: kör mycket, vurpa mycket, försök lär dig något från varje vurpa.
Lycka till! 
En nackdel att vara hård...
