KTM 690 Enduro R / Yamaha WR250R ?

[Bandidos_Peking]

Har de senaste veckorna lidit av svår beslutsångest. Har bestämt mig för att inom kort skaffa en offroad-hoj, en liten leksak att puttra runt på. Då jag är 1.93 lång, och gillar låååånga serviceintervaller, så är alternativen få; KTM 690 Enduro R och Yamaha WR250R.

Ändamål: Har noll erfarenhet av offroad-körning. Den initiala tanken är att köra grus- och traktorvägar, men troligtvis så kommer man ganska snart inse att det är ännu roligare på stigar inne i skogen.

Ekonomi: Kan tänka mig att köpa en ny WR250R för 71,000 (verkar ej finnas begagnade), men känns det inte som lite väl mycket cash för en 250? Gällande KTM så är det begagnat som gäller, finns några fräscha ute på Blocket för runt 60,000. Om jag väljer KTM så äts dock de "sparade" tusenlapparna gentemot Yamahan snabbt upp i försäkringskostnader. KTM kommer kosta mig runt 6500:- hel/helår och Yamaha endast 2000:- hel/helår.

Min minuslista:

KTM

- för kraftig som första offroad-hoj?
- det är en KickaTillMidnatt
- dyr försäkring
- tätare serviceintervall (500 mil (1000 för Yamaha))

Yamaha

- kanske för klen för att bomba grusväg?
- för liten tank (7,7 l)
- lite väl dyr
- dåligt andrahandsvärde?

Nå?

 

[tugge]

Min minuslista:

KTM

- för kraftig som första offroad-hoj?
- det är en KickaTillMidnatt
- dyr försäkring
- tätare serviceintervall (500 mil (1000 för Yamaha))

Yamaha

- kanske för klen för att bomba grusväg?
- för liten tank (7,7 l)
- lite väl dyr
- dåligt andrahandsvärde?

Nå?

Det är ju egentligen helt två olika kategorier du tittar på, yamahan är väl egentligen inte "bra" på något..
För klen för att åka grusväg, och rätt så tung för att vara en 250. Angående bränslemängden behöver du nog inte vara orolig, du tar dig nog minst 15 mil på en tank.

Ktm'n är ju en best i grussammanhang, dock är den egentligen lite väl mycket för skogen..

Observera att jag inte kört någon av dem, utan är mest en observation.

En 350-450 enduro skulle nog passa dina behov bättre, men de är ju inget man åker långt på, och serviceintervallerna är ju inte roliga..

 

[JossaXr]

Titta på en Ktm Freeride☺

 

[Starfighter]

Kan bara svara för Ktmen, från 2012 så har de 1000 mils serviceintervall, och de har bara elstart, så du behöver inte bry dig om att kicka.
Det är en bra allroundhoj som funkar till det mesta, dock så ska man köra mycket skogskörning så är nog en mindre hoj att föredra, då 690in är en ganska stor hoj.
Vill man även ha den till att köra gata så är det ganska lätt att montera på SM hjul.

 

[Bandidos_Peking]

Titta på en Ktm Freeride☺

Oljebyte var femte timma eller? Dessutom ganska små va?

Edit: Nästan så illa var det...

Första service (oljebyte och kontroll av ventilspel) ska utföras efter en (1) timme, och därefter servicedags var 20:e körtimme. Efter 120 körtimmar är det dags för en mer omfattande service.

 

[Bandidos_Peking]

Kan bara svara för Ktmen, från 2012 så har de 1000 mils serviceintervall, och de har bara elstart, så du behöver inte bry dig om att kicka.
Det är en bra allroundhoj som funkar till det mesta, dock så ska man köra mycket skogskörning så är nog en mindre hoj att föredra, då 690in är en ganska stor hoj.
Vill man även ha den till att köra gata så är det ganska lätt att montera på SM hjul.

Har spanat in några 12r på Blocket (glest med -13 och -14 på begagnatmarknaden) och var dessutom iväg och kände på en, men fy fan vad den här tråden skrämmer mig: http://www.advrider.com/forums/showthread.php?t=790639 Varningsklockorna ringer för fullt...

 

[k1322]

Svarar i egenskap av spekulant på båda dessa hojar, ägare till en 300cc 2-takt enduro + en klumpeduns XT660R samt också gjort övergången från gathoj till grushoj. Först och främst, inte en dag för tidigt att testa annat än asfalt. Helt plötsligt öppnas en oas av dåliga vägar och nya platser att äventyra på. Som med alla hojval kan man inte få allt i en hoj.


KTM 690 Enduro R är ett monster. Det är i dagsläget den bästa mellanstora grushoj marknaden har att erbjuda, där du fortfarande har touring-egenskaper och sansade serviceintervall. Den är dock inget mekaniskt himmelrike, snarare tvärt om. 12rna och framåt lider av en hel del barnsjukdomar. Det finns olika skolor ang vilka som är de bästa. Min egen är att 11rna (med LC4:an på egentliga 650cc), högre fjädring samt avskalad display är att föredra. Dyr, för dyr sett till vad man får tycker jag. Man blir lätt lite ledsen i ögat när man tappat den på en hal stenhäll för 6:e gången för dagen. Kan motard-kittas med SMC-fälgarna. Blir svampig på gata med motardfälgar, men fortfarande en riktigt potent stånka. Effekt så det räcker och blir över, men en väldigt dynamisk hoj som har sin svaghet i sin storlek. Kalasfjädring, behöver bara ställas in lite efter mängd fläsk på sadeln. För tung och stor för de knixiga stigarna, detta är absolut ingen endurohoj. Bäst i sin klass. Kung på öppna grusvägar och transportsträckorna på asfalt.


WR250R är en modell jag fascinerats över en längre tid, men aldrig kommit till att provköra ännu. Billig, begagnade bra ex ligger ofta runt 30k (de finns, ha tålamod). Den är klen och tyngre än vad den borde vara, de gamla luftkylda 250-hojarna på 80-talet var ju tom lättare. Varvvillig, men saknar knuffen för att göra den till grusvägsräser. Men så fort det blir kurvigt och bökigt, då trivs den som bäst. Mekaniskt väldigt solid, de få som kört dem så långt att de ens behövt titta på ventiler behöver inte ens justera. Blir roligare med öppet dämpare/luftburk/filter samt lite dopat insprut. FMF gör färdiga kit med dämpare/insprut. Athena gör även ett 290-kit om man vill kosta på det. Fjädringen är primitiv. Stel bak samt är man stor och tung behöver den lite jobb för att bli följsam. Går att plocka av en del lull-lull och banta den ca 7 Kg. Överlag en väldigt potent hoj, den duger även för lättare enduro på de knixiga stigarna. Den sjätte växeln räddar en hel del. Tycker WRen har ett mycket intressant läge som billigt och lätt äventyrsmaskin. En "kör-parkera-glöm"-hoj som ger utrymme för flera hojar både i sinne och plånbok. Är helt sanslöst vad folk utsätter dem för både i form av touring samt hård enduro (kolla mototrippin, minitstop, RidingWithTom samt RideVictoria på Youtube)


I skogen är vikt, balans och fjärding allt som räknas. Effekten är i de flesta sammanhang ganska skitsamma som glad amatör. En grushoj är inte en endurohoj, det ska inte jämföras med en EXC-F, CFR, WR250F mfl. På de riktiga enduro-fyrtaktarna får du skruva en hel del, samt undvika längre sträckor. Har du inte ork, pengar och kunskap så gå inte i den fallgropen. Dessutom begränsar de aktionsradien radikalt, samt gör att du helt enkelt inte ger dig på att äventyra och utforska. Det är två olika upplevelser.

KTM är tekniskt överlägsen och en dyrare hoj. Min erfarenhet är att man dras till den brötigare och svårare körningen, jag har tagit min 660R till områden där den absolut inte är bekväm. Det ger WRen en fördel i detta val. Förr eller senare vill ha en renodlad enduro, då byter man.

Jag tycker man kan summera valet till vad man tror man kommer bruka den för:

KTM:
+ Lattja med effekt, bomba grusväg, långresa, mer lämpad för större förare.
- Pris, försäkring, vikt, mekaniska tillförlitligheten samt effekt som inte behövs i den tekniska körningen.

Yamaha:
+ Vikt, pris, försäkring, service samt inbjuder till att pröva den där backen som du egentligen inte vågar testa. En komplett äventyrsmaskin för att utforska utan eftertanke, även om det blir lite segt när hastigheten går upp.
- Möjlighet att hantera din vikt i sadeln, effekt, du kommer vilja investera i en del tillbehör så räkna med ett par tusenlappar till.


Båda bör finnas hos provkörning hos återförsäljare, även om du kanske inte avser köpa ny. Utnyttja möjligheten.

Själv blir det nog byte till nästa år, min 660R är för tung och trött. Kanske blir båda, en 690 till mig och en 250 till tjejen som jag sedan kan låna?

 

[Bandidos_Peking]

Tack k1322, du levererar i vanlig ordning

Det du skriver här nedan tilltalar mig något enormt:

Tycker WRen har ett mycket intressant läge som billig och lätt äventyrsmaskin. En "kör-parkera-glöm"-hoj som ger utrymme för flera hojar både i sinne och plånbok.

WR250R känns (just nu) som det mest förnuftiga valet, men man är ju lite rädd att man snabbt ska tröttna på dess brist på effekt. Jävla synd att det är KTM som tillverkar 690 Enduro R och inte Yamaha, Honda eller Suzuki...

 

[k1322]

Tack k1322, du levererar i vanlig ordning

Det du skriver här nedan tilltalar mig något enormt:


WR250R känns (just nu) som det mest förnuftiga valet, men man är ju lite rädd att man snabbt ska tröttna på dess brist på effekt. Jävla synd att det är KTM som tillverkar 690 Enduro R och inte Yamaha, Honda eller Suzuki...

Då hade den vägt 20 Kg mer och haft ½ av effekten . Fakta är att allt som körs på det här sättet går sönder förr eller senare, det måste skötas. Men det är bekvämt att lägga tid/pengar på grundläggande service och inte byta kolv/ringar/kamkedjor/ventiler i tid och otid.

Hoppas själv sadla en WR250R senare i vår och testa, är hyfsat nätt och smidig vilket gör att effekten förhoppningsvis inte upplevs allt för bedrövlig. Nya CCM 450 Adventure ska bli kul att pilla på under mässan. 125 kg torrvikt (kontra 127 Kg för WR250R). Dock på tok för dyr.

 

[Bandidos_Peking]

Fakta är att allt som körs på det här sättet går sönder förr eller senare, det måste skötas. Men det är bekvämt att lägga tid/pengar på grundläggande service och inte byta kolv/ringar/kamkedjor/ventiler i tid och otid.

När jag ändå har dig på tråden, vad tror herrn om Husqvarna TE 511 från 2011? Om jag förstått rätt så ska oljebyte och ventil-check ske var 100:e mil, vilket känns "ok" typ.

 

[Snowman89]

När jag ändå har dig på tråden, vad tror herrn om Husqvarna TE 511 från 2011? Om jag förstått rätt så ska oljebyte och ventil-check ske var 100:e mil, vilket känns "ok" typ.

Det är alltså likvärdigt med tex KTM EXC 525 eller andra endurohojar.

 

[k1322]

När jag ändå har dig på tråden, vad tror herrn om Husqvarna TE 511 från 2011? Om jag förstått rätt så ska oljebyte och ventil-check ske var 100:e mil, vilket känns "ok" typ.

Jag har bara pillat på de äldre BMW-designade Husqvarnorna, aldrig kört. Var nära att köpa en TE250 tidigare, mycket prisvärda hojar (iofs för att de inte tillverkas längre, reservdelar lär sina samt begränsat med eftermarknadsprylar). De senare (+2010 beroende på modellserie) med uppdaterat insprut och röda topparna pratas det generellt gott om, finns massor bra kompetens på cafehusky.com/advrider.com med både bra och dåliga exempel på deras mekaniska tillförlitlighet. Bra fjädringskompenenter, ingen budgetmaskin. Jag har uppfattningen att de nu äldre italiensktillverkade Husqvarnorna inte håller toppkvalité, men som precis allt annat i den klassen handlar det mest om underhåll och servicehistorik.

De har två olika serviceintervall för sina TE-modellen. En för "road" och en för "racing". Kamkedjorna ska bytas på givna intervall, så även kolvringar/kolv. Det är ingen "kör-parkera-glöm"-hoj och precis som Snowman säger så lirar de i ungefär samma klass som de större endurohojarna KTM EXC 525 (där det finns betydligt bättre utbud av delar samt kompetens).

Har man tid, pengar och kompetens så ger alltid högprestdahojarna bäst körning, då de är lättast och har mest kraft. Men om man inte servar själv (dvs åtminstone ventiler samt all annan bas-service) så är det inte ett hållbart alternativ. Det blir dyrt, man drar sig lätt för att köra (minimerar sträckorna och undviker att utforska) och servicen kan bli dyr och jobbig.

Ingen av hojarna (690 Enduro R, WR250R, TE510) är egentligen jämförbara. Effekt är något jag mer eller mindre aldrig saknat vid grus/terräng-körning, snarare tvärt om. Det mest fascinerande med denna typ av körning är känslan att ta sig framåt, inte hur snabbt man gör det. Men jag är mindre och lättare än dig, samt upplevelsen är såklart högst individuell.

I den bästa av världar har man flera hojar.
Då skulle en kombo av 690, WR250R och en liten KTM Freeride eller 2-takts enduro vara prima. 690 för långresa och äventyr offroad i svenska landsbygden, Alperna eller Norge. WR250R för helgäventyr, knixiga stigar och vardaglig misshandel i form av pendling/värdeminskning. Samt en superlätt Freeride/2-taktsenduro för det riktigt brötiga och knixiga i endurospår och på bana under vår/höst. Sen måste man såklart ha en riktig gathoj också . Samt ett större garage, större plånbok, mindre störande moment så som socialt umgänge/relationer/jobb.

 

[Bandidos_Peking]

WR250R för helgäventyr, knixiga stigar och vardaglig misshandel i form av pendling/värdeminskning.

Ok, tack för ett bra svar, jag stryker Husqvarna från min lista. WR250R är fortsatt i pole position.

Något annat jag funderat kring i valet av hoj är det här med körning på stigar inne i skogen (fördel WR250R här). Det är ju inte riktigt tillåtet, så hur känsligt är det egentligen? Man vill ju inte bli anfallen av orienterare och svampplockare eller skjuten i röven av någon argsint markägare. Skogsområdet jag tänkt köra i är ju dessutom en nationalpark... Problem?

 

[k1322]

Ok, tack för ett bra svar, jag stryker Husqvarna från min lista. WR250R är fortsatt i pole position.

Något annat jag funderat kring i valet av hoj är det här med körning på stigar inne i skogen (fördel WR250R här). Det är ju inte riktigt tillåtet, så hur känsligt är det egentligen? Man vill ju inte bli anfallen av orienterare och svampplockare eller skjuten i röven av någon argsint markägare. Skogsområdet jag tänkt köra i är ju dessutom en nationalpark... Problem?

Husqvarnan är säkert en kanonhoj. Men inte för någon som vill skruva minimalt och köra maximalt.

Körning i skog är per definition brott mot terrängkörningslagen enligt trafikförordningen. Straff är rimligtvis böter, men man kan åtalas och dömas för vårdslöshet eller grov vårdslöshet också. Kör man med reggat och försäkrat fordon är det i alla fall "inte lika illa", så körkort lär knappast ryka för enstaka företeelse.
Dessutom lättare är blåneka att man kört runt i skogen om man möter farbror haffa på en bilkapabel grusväg. Lite svårare om man står och lastar crossen på släpet... Enduroåkare delar sällan med sig ang olagliga spår, det hålls ofta internt i kompisgäng. Du kommer nog ganska snabbt konstatera att det är brist på bra skogsvägar och grusvägar. Det blir oftast en hel del transport på asfalt, därav att en grus/äventyrshoj ska vara lämpad för det. Man får leta, iaf där jag bor. Men man hittar ganska snabbt ett nät och lär sig att pussla ihop utforskande turer. Godbitarna är oftast stigar eller igenbommade enskilda grusvägar. Finns bra vägdatabaser man kan använda, samt en GPS med topografiska terrängkartor är bra stöd (Garmins Friluftskartan tex).

Köra i en nationalpark låter rentav dumt, det är ju en nationalpark av en anledning. Personligen skulle jag verkligen välja mina områden i ytterkanten med omsorg, där det inte rör sig andra människor och där man begår minimalt övertramp både juridiskt och sett till hur man skadar marken. Bra förutsättningar är att köra med tyst dämpare, stanna för mötande (speciellt hästar!), inte gasa som satan när man inte har koll, bete sig skötsamt samt ta av sig hjälm när någon har synpunkter och vill prata.

Det är inte kul att oavsiktligt hamna mitt i en hästhage och få bonden på sig. Var lite besvärligt att förklara sig ur den när jag kom och ledde hojen genom grinden...

Prova och åter prova är lösningen på hojvalet. Köp, testa, byt, köp fler. Vissa dras till ren enduro, andra dras till åka touring med +200 kg hoj på enkla grusvägar. Beror mycket på vad man har för förutsättningar och umgänge. Jag tycker tjusningen ligger mitt emellan. Lättare hoj som trivs på traktorspåret i lagom tempo, kan släpas under bommar, känns ok att tappa omkull ett par gånger, för att sedan avverka 10 mil asfalt hem. Det är i den typ av körning iaf jag hittat mest glädje. Eller spontant dra på en 100 mil lång offroad-sväng i Baltikum med en kompis, som det blev i somras. När man känner sig bekväm så vill man alltid ha en lättare och starkare hoj.

Ta en titt på dessa också:
DRZ400 (tyngre enduro, men billiga och väldigt primitiva. Typ sett likadana ut sedan de kom i början av 2000-talet)
TTR600 (billig slitvarg, men tämligen klen)
XR650R (stark, kick, förgasare, primitiv men känd för sin slitstyrka)
G650X (ovanlig, tung, modern, en billigare kompromiss mot 690 Enduro)


En WR250R är trött, det står i klartext i specifikationerna. Men jag tror den typen av hoj levererar tillbaka i möjligheten att utforska, uppleva primitiv körglädje och ha flera hojar samtidigt. Med reservation för mängden fläsk i sadeln, där du onekligen är av den längre sorten iaf.

Amerikanska minitstop summerar det ganska bra:
https://www.youtube.com/watch?v=iPX78wti7RA

 

[Bandidos_Peking]

Skogsområdet jag tänkt köra i är ju dessutom en nationalpark... Problem?

Fel av mig, det är bara en liten del av skogsområdet som är nationalpark, dessutom den delen av skogen som ligger längst bort från mig.

 

[Bandidos_Peking]

Uppdatering: det blev en WR250R av 2015 års modell. Fick ner den några tusenlappar i pris. Levereras troligen i februari månad någon gång. Ser fram emot ett billigt hoj-ägande!

 

[k1322]

Uppdatering: det blev en WR250R av 2015 års modell. Fick ner den några tusenlappar i pris. Levereras troligen i februari månad någon gång. Ser fram emot ett billigt hoj-ägande!

Ja jäklar, på pang på rödbetan. Provkörde du innan? Grattis får man väl säga och hoppas det inte blir att köpa grisen i säcken.

 

[Bandidos_Peking]

Ja jäklar, på pang på rödbetan. Provkörde du innan? Grattis får man väl säga och hoppas det inte blir att köpa grisen i säcken.

Nej, jag förlitar mig helt på dina ord
Hehe... Det har inte funnits möjlighet att provköra, men provsuttit har jag gjort. När det kommer till offroad-körning så har jag ju bara smekt dikeskanten, så även om jag hade provkört så skulle jag ändå inte ha något att jämföra med. Då det inte fanns en uppsjö av valmöjligheter så stod det ju i slutändan bara mellan WR250R och KTM 690 Enduro, men den sistnämnda föll bort ganska snabbt i urvalet. Jag litar inte på KTM, plus att försäkringen skulle kosta 4000 kr mer per år jämfört med Yamahan.

Nu ser jag fram emot leveransen! Det här är väl den sista fysiskt krävande leksaken man unnar sig innan stelhet, mjäll och ledbesvär kickar in.

 

[Snowman89]

Uppdatering: det blev en WR250R av 2015 års modell. Fick ner den några tusenlappar i pris. Levereras troligen i februari månad någon gång. Ser fram emot ett billigt hoj-ägande!

Det är bara att gratulera
Törs man fråga vad du fick ge för en ny?

 

[Bandidos_Peking]

Det är bara att gratulera
Törs man fråga vad du fick ge för en ny?

Tack! Jag fick ge 67, ordinarie 71. Det är ändå jävligt mycket pengar för en liten 250, jag vet, men nu fick det bli så här. De få jag såg på Blocket under nästan två månaders tid var bara fyra-fem stycken till antalet, den nyaste från 2008.

Som sagt, det här är väl den sista fysiskt krävande leksaken jag unnar mig innan stelhet, mjäll och ledbesvär kickar in. Jag blir ju inte yngre precis...