Nyteknik
Bannad
Vet inte hur många av er som känner till Haijbyaffären. Jag blev smått chockad när jag fick kännedom om den för ett antal år sedan. Den som tror att kungafamiljen/hovet är att lita på i vått och torrt har skäl att tänka om.
En man vid namn Kurt Haijby hade en fru som i en ansökan begärde skilsmässa från sin make på grund av makens homosexuella förbindelse med en annan man, nämligen kungen Gustaf V. Alltså den nuvarande kungens gammelfarfar; den i svartvita filmer tennisspelande (nåja) kungen med vaxade mustascher, så borde alla veta vem det är. Hovet blev omedelbart informerat och kunde till slut förmå fru Haijby att ändra motiveringen till hennes skilsmässoansökan mot en ersättning av 15000 kronor. Haijby själv skickades till Amerika och fick från hovförvaltningen 1500 kronor till resan. När Kurt Haijby inte klarade av att livnära sig i USA kom han tillbaka till Sverige. Hovet hjälpte honom, med ekonomiska medel att bedriva en pensionatsrörelse. År 1938 bestämde man sig dock att ta in honom på sinnessjukhus och sinnesundersöka honom. Läkaren som undersökte honom kunde inte finna några fel och förklarade honom frisk. Under december 1938 skickades Haijby mot sin vilja till Nazityskland, ett land där homosexuella spärrades in i koncentrationsläger. Under sin Tysklandvistelse satte sig Haijby i Gestapos förvar under en kortare tid.
Två år efter fick Haijby nådigt tillstånd att återvända till fosterlandet och efter en tid skickades han tillbaka till sinnessjukhuset. Detta gjordes med tanke på att Haijby ämnade skildra sina upplevelser i en bok. På detta sätt kunde hovets representanter upplysa allmänheten om att de publicerade uppgifterna härrörde från en person som var intagen på sinnessjukhus. Ansvariga för Haijbys "frivilliga inskrivning" var männen i högsta ledningen för Stockholms ordningsmakt, huvudstadens överståthållare och kriminalpolischef. Under mitten av 1940-talet fick Haijby åter tillbaka sin frihet när det blev klart att det inte skulle komma ut i marknaden någon bok som skildrade hans upplevelser (det sägs att hovet köpte alla exemplar innan de skulle skickas ut till handeln). År 1947 började hovet utbetala 500 kronor varje månad till Kurt Haijby som "understöd". Beloppet utbetalades punktligt varje månad av ingen mindre än chefen för Stockholms kriminalpolis, som aldrig någonsin framhöll för Haijby att denne gjorde sig skyldig till utpressning. I oktober 1947 omvandlades månadssumman till ett engångsbelopp på 15000 kronor.
Efter en tid begärde Haijby en utredning om sitt fall. Han ville ha upprättelse för de rättsövergrepp, som han ansåg med all rätt hade begåtts mot honom. Denna strävan till upprättelse resulterade i motsatt effekt och i juni 1952 häktades Haijby för grov utpressning och rådhusrätten dömde honom till det strängaste straff som någonsin utdömts i landet för utpressning: åtta års straffarbete. Hovrätten nedsatte straffet till sex års straffarbete. Om han hade hållit tyst och stilla funnit sig i den oacceptabla behandling han utsatts för skulle han till döddagar ha förblivit en fri man. Moberg besökte Haijby några gånger i fängelset. Han mötte en helt nerbruten människa i djup förtvivlan. Efter frigivningen levde Haijby ett liv i största avskildhet. Hustrun som han återförenats med under mitten av 1940-talet avled år 1965. I augusti samma år tog han själv sitt liv.
En bedrövligt sorglig historia och hårresande exempel på övergrepp/justitiemord. Det vore intressant att veta hur långt det nuvarande kungahuset/regeringen skulle gå för att mörka en skandal av grymma mått som uppdagats i kungafamiljen och som riskerade att hamna i offentligheten.
En man vid namn Kurt Haijby hade en fru som i en ansökan begärde skilsmässa från sin make på grund av makens homosexuella förbindelse med en annan man, nämligen kungen Gustaf V. Alltså den nuvarande kungens gammelfarfar; den i svartvita filmer tennisspelande (nåja) kungen med vaxade mustascher, så borde alla veta vem det är. Hovet blev omedelbart informerat och kunde till slut förmå fru Haijby att ändra motiveringen till hennes skilsmässoansökan mot en ersättning av 15000 kronor. Haijby själv skickades till Amerika och fick från hovförvaltningen 1500 kronor till resan. När Kurt Haijby inte klarade av att livnära sig i USA kom han tillbaka till Sverige. Hovet hjälpte honom, med ekonomiska medel att bedriva en pensionatsrörelse. År 1938 bestämde man sig dock att ta in honom på sinnessjukhus och sinnesundersöka honom. Läkaren som undersökte honom kunde inte finna några fel och förklarade honom frisk. Under december 1938 skickades Haijby mot sin vilja till Nazityskland, ett land där homosexuella spärrades in i koncentrationsläger. Under sin Tysklandvistelse satte sig Haijby i Gestapos förvar under en kortare tid.
Två år efter fick Haijby nådigt tillstånd att återvända till fosterlandet och efter en tid skickades han tillbaka till sinnessjukhuset. Detta gjordes med tanke på att Haijby ämnade skildra sina upplevelser i en bok. På detta sätt kunde hovets representanter upplysa allmänheten om att de publicerade uppgifterna härrörde från en person som var intagen på sinnessjukhus. Ansvariga för Haijbys "frivilliga inskrivning" var männen i högsta ledningen för Stockholms ordningsmakt, huvudstadens överståthållare och kriminalpolischef. Under mitten av 1940-talet fick Haijby åter tillbaka sin frihet när det blev klart att det inte skulle komma ut i marknaden någon bok som skildrade hans upplevelser (det sägs att hovet köpte alla exemplar innan de skulle skickas ut till handeln). År 1947 började hovet utbetala 500 kronor varje månad till Kurt Haijby som "understöd". Beloppet utbetalades punktligt varje månad av ingen mindre än chefen för Stockholms kriminalpolis, som aldrig någonsin framhöll för Haijby att denne gjorde sig skyldig till utpressning. I oktober 1947 omvandlades månadssumman till ett engångsbelopp på 15000 kronor.
Efter en tid begärde Haijby en utredning om sitt fall. Han ville ha upprättelse för de rättsövergrepp, som han ansåg med all rätt hade begåtts mot honom. Denna strävan till upprättelse resulterade i motsatt effekt och i juni 1952 häktades Haijby för grov utpressning och rådhusrätten dömde honom till det strängaste straff som någonsin utdömts i landet för utpressning: åtta års straffarbete. Hovrätten nedsatte straffet till sex års straffarbete. Om han hade hållit tyst och stilla funnit sig i den oacceptabla behandling han utsatts för skulle han till döddagar ha förblivit en fri man. Moberg besökte Haijby några gånger i fängelset. Han mötte en helt nerbruten människa i djup förtvivlan. Efter frigivningen levde Haijby ett liv i största avskildhet. Hustrun som han återförenats med under mitten av 1940-talet avled år 1965. I augusti samma år tog han själv sitt liv.
En bedrövligt sorglig historia och hårresande exempel på övergrepp/justitiemord. Det vore intressant att veta hur långt det nuvarande kungahuset/regeringen skulle gå för att mörka en skandal av grymma mått som uppdagats i kungafamiljen och som riskerade att hamna i offentligheten.
Last edited:
ingen aning
