Tjena,
Jag har haft kortet ca 1 år nu och kom idag att tänka på en sak.
På teorin och halkbanan fick man lära sig att INTE bromsa i en kurva och ALLTID ha driv.
Jag har provat bromsa i kurva OCH frikopplat utan att det hänt något. Jag körde inte superfort men runt 90 kanske och provade frikoppla.
Är det för att hastigheten är låg som hojen inte reser sig?
Ni kanske undrar varför jag gjorde det? Jo, jag gillar att experimentera och se ifall allt som står i boken verkligen stämmer.
Missförstå mig inte, jag vill inte att den reser sig så jag åker ut i ängen utan vill bara veta varför det inte blir som teorin säger?
Vi börjar med det viktigaste:
"Jo, jag gillar att experimentera och se ifall allt som står i boken verkligen stämmer."
Där har du nyckeln till att bli en bra motorcyklist. Ta in det du hör - men ifrågasätt allt. Få det att fungera med just din körning, och förkasta det som inte passar för dig - och för din cykel.
För, typ av hoj spelar också in. Ett invant körsätt måste med all säkerhet modifieras när man kliver upp på en annan typ av hoj. Köra motorcykel är något av det med dynamiska som finns.
"På teorin och halkbanan fick man lära sig att INTE bromsa i en kurva och ALLTID ha driv."
Ja du... Man skulle kunna avfärda det med ett "det finns många falska profeter" men det är inte schysst.
Svensk MC-utbildning säger mycket konstigt kring inbromsning och kurvtagning. Men, i ljuset av att utbildningen måste gå rimligt snabbt och vara rimligt säker så tvingas kursboken in på ett slags "middle of the road-spår" som förvisso är rimligt säkert, men långt ifrån optimalt - och framförallt inte som folk kör i verkligheten.
Mycket bra är redan sagt i tråden.
Det är utmärkt att du redan förstått att det finns ett helt universum att utforska bortanför den formella utbildningens snäva ramar.
Kapitlet "bromsa i kurva" avhandlas just nu även i denna tråden:
Canyon Chasers har propagerat för Trail braking i ett decennium, typ. Här en utmärkt uppdatering i ämnet, komplett med vikten av att få fram belastning, ge framhjulet tid att svampa ut - allt det viktiga finliret för att vaska fram harmonin i kurvtagning.
www.sporthoj.com
Finns mycket att suga i sig där också.
Om två år har jag kört motorcykel på gata i 50 år. Jag är så lycklig att jag fortfarande har saker att lära mig, att det finns nya saker att prova på. Ja, och förkasta, ibland.
Jag avslutar med något som är precis lika viktigt:
Blicken.
Där du lägger blicken är där du hamnar.
Det brukar kallas "negativ mållåsning" och kan enklast beskrivas som att man fryser fast i det som inte får hända.
"STENMUREN STENMUREN STENMUREN! Jag får inte köra in i stenmuren!!!"
Alltså gör man det.
Man låser sig mentalt och allt är förlorat.
Receptet är att bryta förtrollningen genom att fästa blicken dit där man vill komma.
Det. Är. Helt. Otroligt.
Jag kan fortfarande häpna över hur effektivt det är när man slarvat med något annat, kommit in för fort, ser skräp på marken, tvingas ur spår av andra trafikanter - titta dit du vill, och hojen formligen suuuugs igenom kurvan.
Det är som att hojen frikopplas från förarens sorgliga försök att påverka färden. Plötsligt uppnås en form av homeostasis där hojen själv får visa vad den klarar av.
Det är såklart inte det som händer, men även jag med ohyggligt mycket mil under bältet häpnar när det händer. Min blick suuuuger hojen genom kurvan ögonblicket efter att en annan del av jaget momentant tvivlat över hur det här kommer att sluta.
Vi har redan (hoppas jag?) sagt välkommen till forumet och grattis till körkortet.
Nu är det dags att hälsa välkommen till det konstant expanderande universum som heter motorcykelvärlden.
Här finns ohyggligt mycket att lära, ändå mer att upptäcka och obegränsat mycket att uppleva.
...om man har öppet sinne, vill veta mer och inte ser uppkörningen som krönet man måste ta sig över, utan mer som en språngbräda som tar en högre och högre.