TomK
hela världen är min rejsingbana
Igår kväll blev det av att hämta hem nyförvärvet - en Ural IMZ8 -93 med sidvagn. Grön såklart och det är bara kulsprutan som saknas 
Ett impulsköp utan dess like, men så gör vi i familjen, köper nya hojar och bilar på ren inspiration. Vi funderade ett tag på någon gammal MGB eller Austin Healey (läckra små sportbilar) att puttra runt med, men fick syn på denna hoj för ett par dagar sedan och så fick det bli! En liten present till gumman 
Hämtades från Bålsta och klockan var strax efter 18 när jag påbörjade resan. Kanske en tio grader i luften och ganska behagligt. Det visade sig vara löjligt dåliga bromsar (en justeringsfråga tror jag - ska kolla på det innan nästa tur) och det vara bara bakbromsen och motorbroms som gällde för att få stopp på härket. Spännaden värre!
För den som aldrig kört med sidvagn så kan jag avslöja att det är lite speciellt. I alla fall med en sån här motorcykel. Högerkurvor är läskiga - man tippar lätt med hela ekipaget om det inte sitter någon i vagnen (får burka som fan när man kör själv). Vänsterkurvor är dock lätta - då har man ju stödhjul och kan macka på fullt. Högfartsstabilitet kan man glömma. Allt ormar sig fram och minsta spår eller bula i vägen måste pareras. Lagom skoj när man kommer i en vänsterkurva, har möte och samtidigt känner att alltihop understyr och slingrar sig
Första biten kändes det som en brottningsmatch och växlarna fick stampas i. Vägen från Bålsta via Sigtuna är kurvig och spårig, så det gick väl att köra i 70-80 ungefär. Snabbare hade troligen resulterat i dikeskörning. Vid Vassundakorsningen fick jag motorstopp. Det visade sig vara tomgången som var lite lågt ställd för en varm motor. Passade på att tanka från den medhavda jeepdunken och spilla i både blyersättning och en halv deciliter TTS-olja (smörjer ventilerna lite bättre). Närmare Uppsala började jag få lite rutin på manövreringen, men lufttemperaturen sjönk stadigt och det började kännas kallt om akterkastellet. Vid Sävja möter jag en mc-polis, som flinar upp sig och förvånat nästan trillar ur sadeln när jag hälsar. Jag stannade till vid en mack och fyllde på luft i sulorna (nya däck och slangar måste skaffas - det är de gamla ryska originalen som sitter på).
Klockan började närma sig åtta och jag styrde in mot pumpen, men inte en enda hoj fanns i sikte. Lite väl sent på kvällen kanske... Så det blev bara en kort runda på stan innan jag fortsatte ut mot 288:an. På Jällarakan drog jag på lite mer och körde bl.a. om en lastbil (mätarn närmade sig 100 och det funkade bra så länge vägen var slät och bred). Någonstans vid Stavby dog motorn igen (oförklarligt - kanske ryssfuggarna som fått ispropp ?). Jag drog in kopplingen och petade ner en växel, dumpade kopplingen och med en skrik från baksulan drogs motorn igång igen (första lakritsremmen lagd med den hojen
). Det blev ännu en paus för att få lite värme i kroppen. Luften var nu riktigt råkall (kollade senare och det var bara precis över nollstrecket). Jag sänkte farten lite till runt 70 och fortsatte hemåt. Ännu en kort bensträckare i Gimo och vid nio rullade jag sedan in på hemmagatan i Östhammar och parkerar i garaget. Stelfrusen men nöjd!
(bilden har inget med texten att göra )
Ett impulsköp utan dess like, men så gör vi i familjen, köper nya hojar och bilar på ren inspiration. Vi funderade ett tag på någon gammal MGB eller Austin Healey (läckra små sportbilar) att puttra runt med, men fick syn på denna hoj för ett par dagar sedan och så fick det bli! En liten present till gumman Hämtades från Bålsta och klockan var strax efter 18 när jag påbörjade resan. Kanske en tio grader i luften och ganska behagligt. Det visade sig vara löjligt dåliga bromsar (en justeringsfråga tror jag - ska kolla på det innan nästa tur) och det vara bara bakbromsen och motorbroms som gällde för att få stopp på härket. Spännaden värre!För den som aldrig kört med sidvagn så kan jag avslöja att det är lite speciellt. I alla fall med en sån här motorcykel. Högerkurvor är läskiga - man tippar lätt med hela ekipaget om det inte sitter någon i vagnen (får burka som fan när man kör själv). Vänsterkurvor är dock lätta - då har man ju stödhjul och kan macka på fullt. Högfartsstabilitet kan man glömma. Allt ormar sig fram och minsta spår eller bula i vägen måste pareras. Lagom skoj när man kommer i en vänsterkurva, har möte och samtidigt känner att alltihop understyr och slingrar sig
Första biten kändes det som en brottningsmatch och växlarna fick stampas i. Vägen från Bålsta via Sigtuna är kurvig och spårig, så det gick väl att köra i 70-80 ungefär. Snabbare hade troligen resulterat i dikeskörning. Vid Vassundakorsningen fick jag motorstopp. Det visade sig vara tomgången som var lite lågt ställd för en varm motor. Passade på att tanka från den medhavda jeepdunken och spilla i både blyersättning och en halv deciliter TTS-olja (smörjer ventilerna lite bättre). Närmare Uppsala började jag få lite rutin på manövreringen, men lufttemperaturen sjönk stadigt och det började kännas kallt om akterkastellet. Vid Sävja möter jag en mc-polis, som flinar upp sig och förvånat nästan trillar ur sadeln när jag hälsar. Jag stannade till vid en mack och fyllde på luft i sulorna (nya däck och slangar måste skaffas - det är de gamla ryska originalen som sitter på).
Klockan började närma sig åtta och jag styrde in mot pumpen, men inte en enda hoj fanns i sikte. Lite väl sent på kvällen kanske... Så det blev bara en kort runda på stan innan jag fortsatte ut mot 288:an. På Jällarakan drog jag på lite mer och körde bl.a. om en lastbil (mätarn närmade sig 100 och det funkade bra så länge vägen var slät och bred). Någonstans vid Stavby dog motorn igen (oförklarligt - kanske ryssfuggarna som fått ispropp ?). Jag drog in kopplingen och petade ner en växel, dumpade kopplingen och med en skrik från baksulan drogs motorn igång igen (första lakritsremmen lagd med den hojen
). Det blev ännu en paus för att få lite värme i kroppen. Luften var nu riktigt råkall (kollade senare och det var bara precis över nollstrecket). Jag sänkte farten lite till runt 70 och fortsatte hemåt. Ännu en kort bensträckare i Gimo och vid nio rullade jag sedan in på hemmagatan i Östhammar och parkerar i garaget. Stelfrusen men nöjd!(bilden har inget med texten att göra
)Bifogat
Last edited:
