Långtouring med icke äventyrshoj?

[Pebl]

En fundering om långtouring har dykt upp i skallen:

Under de senaste åren har jag farit omkring neråt tysklan-österrike-italien på turer som varat i 7-12 dagar.
Anledningen till att turerna inte längre beror väl mest på resesälskapen som inte vill vara borta för länge från familj, själv skulle jag oftast kunna och vilja vara ute längre.
Då en begynnande ålderskris gör sig påmind är jag sugen på att ta tjänstledigt och dra iväg åtminstone tre månader i sträck, någon gång inom de närmsta åren.
Jag skulle kunna tänka mig frankrike-spanien-portugal men varför inte beta av alla gamla öststater?

Reseskildringar från Rumänien, vitryssland, ungern, bulgarien, Kola-halvön finns ju att finna på nätet och de flesta åker ju någon form av äventyrshoj som BMW GS, KTM etc. -Dessa cyklar är ju dock mera vägmaskiner än endurocyklar om man skall vara ärlig.
Frågan är om det krävs en sådan cykel?
Jag tänker mig att man borde ju uppfunnit asfalt även i de gamla öststaterna, skulle man lika gärna kunna köra med en sport-tourer (eller är jag bara dum i huvvet?)

 

[Storfot]

Nja alltså, dom är väl lite mer bekväma, sittställning och så, och fjädring är väl lite skonsammare också.
Du klarar dig väl igenom det mesta så länge det finns någon sorts väg.

 

[Kryckan]

Nej för sjutton, du är inte dum - kolla advrider.com

 

[Sebastian_K]

Finns ju folk som åker jorden runt på en stelbent HD.
Så ta den hoj du trivs med och ha en trevlig resa.

 

[Pledians]

En äventyrshoj blir inte till i fabriken, utan utav föraren. De allra flesta som kör 1200gs är herrar i övre medelålder som väljer hojen för att de har det ekonomiskt gott ställt, har höga komfortkrav och tilltalas av äventyrsimagen.

Att spana in detta kommer att göra dig gott:
http://www.advrider.com/forums/showthread.php?threadid=29723

 

[javaguru]

R1 funkar utmärkt

 

[Starstriker]

De allra flesta som kör 1200gs är herrar i övre medelålder som väljer hojen för att de har det ekonomiskt gott ställt, har höga komfortkrav och tilltalas av äventyrsimagen.

:keften

 

[dexxent]

Sporttourer is da shit! Trivs som en kung på min FJR1300
De flesta vägar i Europa är ju (utom delvis Norden) asfalterade så BMW: s "äventyrshojjar" är överskattade.

Blir lite avis på dina resplaner!

 

[Hell]

Beror helt på vilken typ av körning man tänkt sig. Ska man ut i spenaten så är det definitivt en fördel med högre markfrigång, hasplåtar och annat men ska man hålla sig på asfalt i Östeuropa kan man sitta på vad som helst egentligen. Jag och sambon var på Island förra sommaren och våra två isländska vänner kör omkring på varsin Suzuki V-Strom även uppe på höglandet där det knappt finns några vägar. Dom kör skiten ur sina hojar. Nu har ju V-Strom hasplåt och är inte till 100 % en standard väghoj men inte i närheten av en GS Adv vad det gäller markfrigång och heavy duty-tänk. Funkar kanon på isländska höglandet och säkert i dom flesta situationer där inte den lägre markfrigången ställer till det allt för mycket.

 

[blueridge]

En äventyrshoj blir inte till i fabriken, utan utav föraren. De allra flesta som kör 1200gs är herrar i övre medelålder som väljer hojen för att de har det ekonomiskt gott ställt, har höga komfortkrav och tilltalas av äventyrsimagen.

...eller för att det är en grym hoj för ändamålet. De som kör på riktigt kanske inte syns lika mycket just för att de söker sig till avkrokarna. I BMW-klubben finns det en del luttrade herrar som varit lite varstans. En bekant, (som fram till dess kanske stämde in någorlunda på din beskrivning), hängde med dem på några resor och fick vara med om galenskaper han inte kunnat drömma om. Av bilderna att döma är det för funktionalitet och stryktålighet de kör de hojar de gör. Men jag håller visst med dig om att många har den som stadsjeep. Det ser däremot hårt ut med en lerig GS försedd med de nabbigaste av nabbadäck, på en alptopp.

Slitaget och typen av utstyrsel brukar skvallra om vad ägaren har för preferenser...

 

[blueridge]

Jag skulle titta efter något med större framhjul än 17". Även om du inte tänker ge dig ut på exkursioner i det gröna kanske du får räkna med sämre vägstandard och en del grus eller asfalt som är åt det hållet. Större framhjul gör under för kursstabilitet, sväljer ojämnheter och lugnar så att säga ner det hela.

Är så grymt imponerad av polarens TDM 850, tror 900 är än bättre. Går så värdigt och matar ändå undan. Inte som en radfyretourer men fullt tillräckligt. Man får ju inte så många naturliga stopp med den pga den bekväma körställningen och en räckvidd på ca 40 mil. När vi studsar omkring i tjälskador med livet som insats tittar han lite förvånat där han bara glider över. Tilläggas ska att packboxarna pajade någon gång runt 2005 och har åtgärdats först till i år. Ändå funkar hojen även för långfärd! (Han kommer ångra att han inte fixade det tidigare, det var inte vackert när han demonterade med rost och skit). Går även att ta sig fram på grus tack vare hjulet.

Jag har nu en "retro" och den är tänkt att påminna om 80-talets s k muskelhojar. De hade ofta 18 eller 19" framhjul och trots massiva vikter på runt 265 kg var de ändå körbara på löst underlag. Nuvarande hoj klarar inte det ngt vidare.

Tror det finns anledning till att att de som kör långt ofta föredrar hojar med dessa features. Vägarna är inte alltid så bra, kropparna tar stryk och man har kanske inte en mack precis när man behöver den. Behöva tanka efter 10 mil för att inte vet om det räcker till nästa pump om räckvidden är en 20-25 mil är tröstlöst. Räcker att åka till grannlandet för att uppleva det.

Ett skäl till att åka BMW på långtur, den fjädringen förlåter det mesta oavsett hjulstorlek. R1200R är den största överraskning jag fått på mc och det i positiv bemärkelse. GS har väl 19"(?) och GSAdventure 21". Har man vant sig vid de fördelarna på långfärd skall det nog mycket till att gå tillbaka.

Edit;

Hm, predikar kanske för en redan frälst. Såg vad du har för hojar. Nu har jag skrivit så långt och präktigt att det får stå kvar.