Det här är en tråd som nog helst skulle sjunka undan, och det här:
1) varför förutsätter du att kåserier bara läses av inbitna män?
2) varför läser du in att hon vill enduroförare ska sluta köra
3) ja varför sporthojs män inte vågar se positivt på det som är utanför sin egna trygghetszon det tror jag är för ni blivit rädda för kvinnor som ni verkar tro är ute efter att ta ifrån er era leksaker (vilket vi generellt inte alls är).
4) om texten varit skriven av en man, hade du reagerat likadant? Jag tror inte det. Det du uttrycker är helt enkelt främlingsfientlighet mot andra människor utanför din egna cirkel.
...är en post som jag i normala fall skulle låtit fara förbi utan att kommentera.
För min egen skull, för postarens skull, för forumets skull.
Men, nu inträffar något underligt. Tack vare de senaste årens aggressivt framflyttade positioner från de som säger sig slåss för "jämlikhet mellan könen" så kan jag inte längre behandla dig som en jämlike. Tyvärr.
Hade du varit en kille kunde jag låtit posten där du citerar mig klinga bort utan svar, men nu är du tjej, och då blir det annorlunda. Tyvärr.
Plötsligt riskerar jag att bli anklagad för att använda
härskarteknik mot en kvinna genom att inte gå i svaromål.
Det, det har man fått lära sig det senaste, är en kränkning i stil med att ta en vilt främmande, förbipasserande brud på brösten.
Å det vill man ju inte.
Dit har de senaste åren av kvinnokamp 2.0 fört oss - att jag tvingas särbehandla en tjej, för att hon är tjej. Tyvärr.
Det gör mig rasande inombords.
Jag har förvisso aldrig kallat mig "feminist."
Det begreppet gick från att vara tainted till att bli stained long time ago.
Skall man sätta någon etikett på mig så är det egalitär. Det finns implikationer och komplikationer med den rubriken också, men dom är lättare att leva med.
Jag är kvinnans jämlike. Vi har samma värde, vi båda (har historiskt) behövs lika mycket för säkra artens fortlevnad.
Men, jag är miljöskadad. Jag lever sedan snart 40 år med mer än en fot i hästvärlden, och där är fan inget pjosk.
Inte med människor i vart fall. Det överanalyseras sällan, man agerar.
Japp - det finns diagnoser så det räcker och blir över. Om någon nu orkar bry sig. Ungefär lika hög andel whackos här som i MC-kretsar, alltså påfallande mycket högre än i samhället i stort.
Det sägs ofta att män måste bejaka sin feminina sida, att bli lite mjukare - mer inkännande. Detta skulle lösa många problem.
Okay fine. Törs man be om att kvinnor plockar fram mer av sin maskulina sida...?
Tar lite mer plats, kräver sin rätt, känner sitt värde, inte accepterar att jobba för skitpengar i vården - bara för att dom är kvinnor?
Och, hade vi stått inför samma demografiska dödsdom som nu om vi under det goda sextiotalet faktiskt ordnat med en ekonomisk överbryggning att kompensera det karriärsbortfall kvinnan drabbas av genom graviditet och barnledighet...?
I det samhälle vi under efterkrigstiden byggt upp åt oss själva har barnafödandet tillåtits bli en "kvinnofälla".
Hur sjukt är inte det? Det enda i sammanhanget som är sjukare är att vansinnet tillåts pågå decennie efter decennie, och att ingen förmår tolka nativitetstal som stadigt ligger under 2,0 som tecken på någonting aaaallllssss...
Visst, verkligt jämställda par gör dispositioner och transfereringar i sina försäkringar och sitt sparande, men dom är inte många.
Så, där har du mig. En egalitär jävel. Nu skall vi plocka isär det du citerade från mig:
1) varför förutsätter du att kåserier bara läses av inbitna män?
Det gör jag inte. Jag läste Skugge på den tiden hon var relevant och hade något att komma med.
Hon var kul, och ofta off the chart i sin vilja att sparka in dörrar.
Med tiden stod dock dörrarna allt mer på glänt, och sparkarna blev lamare.
Skugge blev förutsägbar och då försvann charmen.
2) varför läser du in att hon vill enduroförare ska sluta köra
Det gör jag inte heller, egentligen. "Säga stopp!" är hennes raljerande över Anders Erikssons mycket enkla mantra att finna motivation i något till och med han själv har svårt att se meningen i då och då.
Man måste spegla detta mycket enkla skrik i hjälmen mot de motivationskurser för 5-siffriga belopp "normala människor" flyr till för att finna mening med livet.
Det underliga i den världen Skugge bebor är att upprepade mindfulnesskurser är norm, och en tur i endurospåret med lite primalskrik då och då är bisarrt. Det är för enkelt - till och med för enkla män som dricker öl och hystar in ett bindestreck här och var.
Utgående från sin egna sfär kan det bara inte vara så simpelt att bli lycklig. Det är det som lyser igenom för mig.
3) ja varför sporthojs män inte vågar se positivt på det som är utanför sin egna trygghetszon det tror jag är för ni blivit rädda för kvinnor som ni verkar tro är ute efter att ta ifrån er era leksaker (vilket vi generellt inte alls är).
Läs den ursprungliga krönikan, den från mer än 10år tillbaks. Där finns inte mycket förståelse för det vi håller på med.
Texten väckte mycket negativ respons, och hon blev inbjuden att se kåsan IRL. Det jag länkade till verkar vara lärdomarna.
Min trygghetszon...? Ha! En motorcyklists största skräck måste väl ändå vara att fastna i en "trygghetszon"...?
4) om texten varit skriven av en man, hade du reagerat likadant? Jag tror inte det. Det du uttrycker är helt enkelt främlingsfientlighet mot andra människor utanför din egna cirkel.
Skitsnack!
Det blev långt och jävligt det här, personligt dessutom. Ber om ursäkt för det.
Men, när en kvinna klistrar floskler på mig: en man som ser kvinnan som jämställd, så blir det svar på tal.
Det här handlar inte om manligt och kvinnligt.
Det handlar om att någon anser sig ha rätten att döma andra, att se sig som förmer, att ha fler och bättre svar än andra - och att man kan få betalt och leva på det.
Om du vill göra det till en könsfråga så varsågod.
Det säger mer om dig än om mig.