Genom hela min "karriär" inom roadracing finns det en röd tråd, jag är inte så stolt över den och inbillar mig alltid att jag ska undvika den "nästa gång".
Det var likadant inför sommarens höjdpunkt - dvs LMS B-race.
Det jag talar om är Pålles gamla mantra fast missuppfattat!
De fem P:na - Poor preparations prevents perfect performance.
Som vanligt har planerna varit stora på att ha allt i ordning men det blir liksom inte så. veckorna går och racet är ju för tusan redan nästa vecka! Nåja det ska säkert vara lugnt men helt plötsligt är det onsdag och man inser att fredagsträningen inte kommer att bli av, den här gången heller.
Nåväl. Det roligaste var att vi lyckats få Teddy att inse att han faktiskt ska köra racer minst en gång om året - för att bli en lite mera hel människa, en bättre pappa och en gladare själ. Jag tror han håller med.
De usla förberedelserna slutfördes för min del under torsdagskvällen och till slut lastar jag in allt i bilen. Såklart borde man gjort mer med hojen men jag har i varje fall stoppat i en växellåda med helt annan drevning än den jag har haft förut. Förhoppningen är att den ska vara bättre framförallt från tvåan till femman. Jag hade även en idé om att jag skulle kunna köra på ettan i Torparn genom att dreva om med ett 40 bakdrev istället för det 42 jag har haft tidigare. I övrigt så ska hojen vara i hyfsat skick även om jag hade problem med att den tryckte ur sig vatten på Karlskoga senast jag körde.
Fredag eftermiddag och Teddy plockas upp i Vallentuna. Två renraciga rejshojar i skåpet. Kan det bli bättre?
Teddy och jag gör de självklara stoppen på Biltema och ICA för att handla viktiga rejsattiraljer och mat. Resan ner till Linköping är trevlig och förväntansfull. Går helt smärtfritt. Väl framme så väntar Sleven och Skitsege med tält och glatt humör. Skitsege med nykörda 1:03 tider - den jäveln. Träfar även Jocke, Stellan, Neutral, Svedberg, Pelle Träff, Alexsandra och Kobbe. Lika trevligt som vanligt!
Lördag.
Vaknar i skåpbilen till solsken! Härligt.
Uppe med tuppen och gör mig en kopp te. Hojen preppas och allt är klart för första kvalet. Glider i mina nya skyddsbyxor och mitt asläckra Yamahaställ. Fy fan vad grymt!
Ut på banan och som vanligt är man stel som en pinne, kör yxigt och illa. Dessutom visar tempgivaren endast fyra fina streck och ingen temperatur...samma symptom som på Karlskoga..de där jävla fem P:na...
Åker in i depån efter endast fyra varv för felsökning.
Hemma har jag redan kollat att o-ringarna i toppen är hela, vanligaste felet om man får ut övertryck/avgaser i kylsystemet är att o-ringarna är trasiga och läcker komp ut i kylvattnet. Jag kollar detta igen bara för att vara säker och allt såg bra ut och då är nästa teori att kylarlocket inte är tätt utan släpper ut vatten i överströmningen vid vanligt arbetstryck. Eniacs Aprilia slakatas på sitt kylarlock och visst känns den fjädern betydligt spänstigare. Teorin verkar vara trolig och för att fira lagar jag och Teddy korvgryta. Nu satan ska det gasas på pass två!
Ut på det andra passet och teorin visar sig vara helt felaktig. Samma visa igen med ingen temp. Åker in i depån, snygg som ni ser på bilden som Magnus tagit.
Magnus hjälper mig att tömma uppsamlingskärlet och där är säkert en deciliter efter fyra varv. Hmmm. I med nytt vatten och ett nytt försök. Samma trista resultat så jag avbryter och åker, min vana trogen, in i depån för felsökning.
Eftersom kylarlockteorin var fel så bestämmer jag mig för att kika på vattenpumpen. Bingo! Skiten snurrar inte som den ska! Den går att trycka tillbaka in i den klokoppling som sköter drivningen. Det är tyvärr för kort tid kvar till racet för att jag ska hinna riva koppling och växellåda för att verkligen kunna se vad som orsakar att impellern kan flytta sig i sidled så det får bli en chansning, dvs se till att impellern snurrar och hoppas på det bästa. Vid varmkörningen stiger temperaturen mycket långsammare vilket tyder på att det är rätt fel som hittats.
Ut på sighting lap och det ser bra ut men när jag rullar in på startplatsen efter wup så är det samma visa igen. Impellern har hoppat ur sitt läge och jag har ingen cirkulation i kylsystemet....
Som lök på laxen gör jag garanterat helgens absolut, särklassigt sämsta start. Jag är usel på att starta men med ny koppling gick det ännu sämre. Jag fick inte bara ett utan TVÅ motorstopp innan jag kommer iväg en kvart efter de andra! Jag tittar inte mot depåräcket när jag väl kommer iväg...
Nåväl. Det är bara att jaga!
Jag är ingen tävlingsmänniska inbillar jag mig men det är fan kul att jaga efter andra i ett race. jag tar successivt in på de fyra som är inom räckhåll, dvs Henrik på RS250, Jocke på SV650, Teddy på RS250R och Svedberg på RS125R.
Henrik tar jag på ren kraft på rakan - yeah!
Varvet där efter steker jag Teddy i inbromsningen in i nya sektionen - hell yeah. Oro över motorns arbetsmiljö skjuts åt sidan när jag jagar efter Svedberg och Jocke. Är nästan ifatt in i Torparn och siktar på att ta dem båda på rakan ner mot nya sektionen. Svedberg tänker sig bromsa om Jocke och jag tänker ta dem båda två och lyckas men Svedberg svarar och viker över in i högern. Jag är för nära högerkanten så jag kan inte svara. Tappar lite för mycket för att kunna ta honom in i Esset men är tillräckligt nära för att ta Svedberg tidigt på rakan och få en tillräckligt stor lucka in i nya sektionen.
Eftersom jag har lyckats köra upp mig till en anständig position bestämmer jag mig för att bryta efter sju varv för att inte döda motorn. Jag hade ju liksom poängterat att jag inte var långsammast. Fegt kanske...
Kvällen ägnas åt att riva ur hela växellådan för att åtgärda vattenpumpen på riktigt. Felet visar sig vara ett låsclip som inte sitter där det ska så spelet i axeln är så stort att impellern kan trilla ur sitt grepp och således tappa drivning. Svedberg som verkar vara en riktig tvåtaktssjäl hjälper mig med att laga lite gängpaj och annat småpill.
På kvällen öppnar sig himlen och vårat tält vadar i vatten. Fräsigt inför söndagen. MotoGP kvalet avnjuts i tältet. Massor med experter on hand.
Söndag.
Regnet avtar under morgonen och vi vaknar till en fin sol igen. Efter lite slött morgonprat så bestämmer jag mig för att varmköra hojen efter gårdagens mekande. Ja, jag vet att vi var sena - sorry alla som hade "ställt klockan".
Motorn startar lite motvilligt men sedan låter den härligt rapp och fin. När jag släpper ut kopplingen efter att ha lagt i friläge så slår det stopp i växellådan - vad fasen nu då....
Nu blir det stress för att hinna till första passet. Ut med koppling och växellåda igen men jag får det inte att fungera. Det blir stumt när man vill lägga i trean. De fem P:na gör sig påminda igen...
Ut med skiten igen och operation felsökning påbörjas. Pelle Träff kommer förbi och hjälper till. Det första vi konstaterar är att primäraxeln (eller axelen som en del säger i tältet...) inte går att få in i lagret på ett tillfredsställande sätt.
Fram med alla växellådsdelar för test av en annan axel, den axelen glider i så fint så. OK. Då byter vi primäraxel, och även utväxling på ettan eftersom det ena drevet är en del av axelen.
I med den "nya" kassettväxellådan. Monterar allt men så fort vi drar det i blocket blir det stumt. Omöjligt att växla. Spelar ingen roll vilken av växellådorna, jävligt GP med flera växellådor, som vi provar. Samma resultat.
Frustration!
Glasögonen ryker och hojen får en bula i tanken, den ploppar iofs Svedberg raskt ut med lite tryckluft.
Ett tag är det så många växellådsaxlar, teorier, drev och gavlar att jag faktiskt funderar på att skita i det, sälja eller lämna hojen i depån för att åka hem.
När vi verkligen har testat allt och med så nära absolut sanning vi kan konstaterar att växellådan sitter ihop rätt, kulissrullarna fungerar etc. så bestämmer jag mig för att kika en sista gång inne i blocket.
Lagret på utgående axel sitter inte som det ska! Det har ingen låsbricka så det kan röra sig vilket innebär att det har krupit ur ur lagerfästet och således kan inte axlarna ( hur fan böjer man det på Halländska?) inte linjera riktigt när man drar allt och då tar flera drev i samtidigt.
Knackar i lagret och får en låsbricka av Svedberg samt en fin försänkt M6 insex av Skitsege. Ihop med allt och VOILA! Skiten fungerar!
Snart dags för kval 2 och jag får ihop hojen i god tid, med fixad impeller och fungerande växellåda. Ger mig ut och allt fungerar! Sätter en sjukt usel tid men jag är med i matchen igen!
Inför race är det regn på gång och jag får hjälp av Stellan att kränga på mina nyare regndäck på mina fälgar. Supersjysst, Stellan kränger inte däck - han smeker på dem. Jag kan inte få på dem hur fan jag än gör. Hinner dessutom dreva om för min teori om 40 drev bak funkade inte eftersom jag körde betydligt långsammare än på SM:et så jag byter till 42 kuggars bakdrev.
Ångesten är påtaglig eftersom det bara duggar. Anders Kihlander ger lägesrapporten slicks med 20 minuter kvar till race. Då börjar det regna ordentligt.
Febril aktivitet i tältet, alla i skinnställ ska byta till regndäck samtidigt - intressant minst sagt.
Jag får på allting efter lite fipplande och försöker samla mig inför racet.
Mitt gamla skinnställ hade jag tagit med som regnstäl men det är kvar i bussen..regnstället likaså. Ut ur depån och jag inser att jag inte tejpat kylaren ordentligt. Vi får tre sighting varv och jag hänger på Sleven. Det känns hur lugnt och skönt som helst. Enda problemet är temperaturen som nu sjunker oroväckande lågt...
Åker in i depån och skriker att jag behöver tejp. Har aldrig sett så många fågelholkar samtidigt. Teddy har dock valt att gå in i depån och vi gör ett desperat försök att flytta hans tejp till min kylare.
Måste ut på banan för att inte missa starten, det gör jag ju iofs bra av mig själv...
Ser att vi bara blir fyra till start i ösregnet.
Som väntat gör jag en pisstart igen men jag är ju fyra! Sleven leder före Svedberg och Sege tror jag. Det känns bra i regnet och jag tar snabbt in på de små 125rna.
Sege mosar jag förbi på ren kraft - så jävla skönt!
Nästa varv tänker jag ta Svedberg men han svarar igen. Rackare där. Dock har han inte en chans nästa gång. Jag har märkt att Sleven inte drar ifrån så mycket som jag hade trott. Jag inser att jag är så jävla långsam i torrt att jag med lätthet kan använda samma broms och gaspunkter i regnet. De nyare regndäcken greppar helt otroligt och det känns aldrig ens i närheten mer än att bakhjulet rör sig lite i de kraftigaste inbromsningarna. Kör med knäskrap i regnet i högern i Esset - det är ganska häftigt tycker jag.
Jag ser hur Sleven vänder sig om ut på rakan oftare men jag tar hela tiden in på honom och jag kör om honom in i Esset. Ledning. Fräsigt. Tempot sitter hela tiden och jag bestämmer mig för att inte titta bakåt, jag gör det en gång men det blir bara konstigt. Ser eller hör inte Sleven utan försöker koncentrera mig på att köra, köra, köra.
När jag ser att det bara är två varv kvar börjar jag tänka på annat - fan jag kanske vinner, tänk! Jag kan vinna! Ut ur Esset på det näst sista varvet får jag för mig att bakdäcket sitter löst - drog jag muttern? Jag VET att jag drog den men tvekan gör att jag fegar och känner efter ner mot Torparn och ut på rakan. Efter nya sektionen bestämmer jag mig för att det är lugnt och det är bara ett varv kvar. Tar rejält med höjd in i Esset för att få bra fart ner mot Torparn men precis när jag ska vika in så ser jag Slevens gröna Hynda i ögonvrån och... sorti...
Man kan konstatera att det är jävligt djup lera utanför banan...
Får trösta mig med att det var sjukt roligt, jag är nöjd med att ha bästa varvtid och att jag faktiskt inte gav upp när det var som motigast med växellådan.
Som vanligt ett stort tack till alla på LMS som arrangerade ett fläckfritt arrangemang.
Tack till alla trevliga människor för sällskap och hjälp. Teddy, Stellan, Sleven, Skitsege, Jocke, Svedberg, Träff, Kobbe, Watz, Kihlander etc.
Nu laddar vi för KM:et och sedan sista chansen att skämma ut sig på ett SM på Mantorp.
Det var likadant inför sommarens höjdpunkt - dvs LMS B-race.
Det jag talar om är Pålles gamla mantra fast missuppfattat!
De fem P:na - Poor preparations prevents perfect performance.
Som vanligt har planerna varit stora på att ha allt i ordning men det blir liksom inte så. veckorna går och racet är ju för tusan redan nästa vecka! Nåja det ska säkert vara lugnt men helt plötsligt är det onsdag och man inser att fredagsträningen inte kommer att bli av, den här gången heller.
Nåväl. Det roligaste var att vi lyckats få Teddy att inse att han faktiskt ska köra racer minst en gång om året - för att bli en lite mera hel människa, en bättre pappa och en gladare själ. Jag tror han håller med.
De usla förberedelserna slutfördes för min del under torsdagskvällen och till slut lastar jag in allt i bilen. Såklart borde man gjort mer med hojen men jag har i varje fall stoppat i en växellåda med helt annan drevning än den jag har haft förut. Förhoppningen är att den ska vara bättre framförallt från tvåan till femman. Jag hade även en idé om att jag skulle kunna köra på ettan i Torparn genom att dreva om med ett 40 bakdrev istället för det 42 jag har haft tidigare. I övrigt så ska hojen vara i hyfsat skick även om jag hade problem med att den tryckte ur sig vatten på Karlskoga senast jag körde.
Fredag eftermiddag och Teddy plockas upp i Vallentuna. Två renraciga rejshojar i skåpet. Kan det bli bättre?
Teddy och jag gör de självklara stoppen på Biltema och ICA för att handla viktiga rejsattiraljer och mat. Resan ner till Linköping är trevlig och förväntansfull. Går helt smärtfritt. Väl framme så väntar Sleven och Skitsege med tält och glatt humör. Skitsege med nykörda 1:03 tider - den jäveln. Träfar även Jocke, Stellan, Neutral, Svedberg, Pelle Träff, Alexsandra och Kobbe. Lika trevligt som vanligt!
Lördag.
Vaknar i skåpbilen till solsken! Härligt.
Uppe med tuppen och gör mig en kopp te. Hojen preppas och allt är klart för första kvalet. Glider i mina nya skyddsbyxor och mitt asläckra Yamahaställ. Fy fan vad grymt!
Ut på banan och som vanligt är man stel som en pinne, kör yxigt och illa. Dessutom visar tempgivaren endast fyra fina streck och ingen temperatur...samma symptom som på Karlskoga..de där jävla fem P:na...
Åker in i depån efter endast fyra varv för felsökning.
Hemma har jag redan kollat att o-ringarna i toppen är hela, vanligaste felet om man får ut övertryck/avgaser i kylsystemet är att o-ringarna är trasiga och läcker komp ut i kylvattnet. Jag kollar detta igen bara för att vara säker och allt såg bra ut och då är nästa teori att kylarlocket inte är tätt utan släpper ut vatten i överströmningen vid vanligt arbetstryck. Eniacs Aprilia slakatas på sitt kylarlock och visst känns den fjädern betydligt spänstigare. Teorin verkar vara trolig och för att fira lagar jag och Teddy korvgryta. Nu satan ska det gasas på pass två!
Ut på det andra passet och teorin visar sig vara helt felaktig. Samma visa igen med ingen temp. Åker in i depån, snygg som ni ser på bilden som Magnus tagit.
Magnus hjälper mig att tömma uppsamlingskärlet och där är säkert en deciliter efter fyra varv. Hmmm. I med nytt vatten och ett nytt försök. Samma trista resultat så jag avbryter och åker, min vana trogen, in i depån för felsökning.
Eftersom kylarlockteorin var fel så bestämmer jag mig för att kika på vattenpumpen. Bingo! Skiten snurrar inte som den ska! Den går att trycka tillbaka in i den klokoppling som sköter drivningen. Det är tyvärr för kort tid kvar till racet för att jag ska hinna riva koppling och växellåda för att verkligen kunna se vad som orsakar att impellern kan flytta sig i sidled så det får bli en chansning, dvs se till att impellern snurrar och hoppas på det bästa. Vid varmkörningen stiger temperaturen mycket långsammare vilket tyder på att det är rätt fel som hittats.
Ut på sighting lap och det ser bra ut men när jag rullar in på startplatsen efter wup så är det samma visa igen. Impellern har hoppat ur sitt läge och jag har ingen cirkulation i kylsystemet....
Som lök på laxen gör jag garanterat helgens absolut, särklassigt sämsta start. Jag är usel på att starta men med ny koppling gick det ännu sämre. Jag fick inte bara ett utan TVÅ motorstopp innan jag kommer iväg en kvart efter de andra! Jag tittar inte mot depåräcket när jag väl kommer iväg...
Nåväl. Det är bara att jaga!
Jag är ingen tävlingsmänniska inbillar jag mig men det är fan kul att jaga efter andra i ett race. jag tar successivt in på de fyra som är inom räckhåll, dvs Henrik på RS250, Jocke på SV650, Teddy på RS250R och Svedberg på RS125R.
Henrik tar jag på ren kraft på rakan - yeah!
Varvet där efter steker jag Teddy i inbromsningen in i nya sektionen - hell yeah. Oro över motorns arbetsmiljö skjuts åt sidan när jag jagar efter Svedberg och Jocke. Är nästan ifatt in i Torparn och siktar på att ta dem båda på rakan ner mot nya sektionen. Svedberg tänker sig bromsa om Jocke och jag tänker ta dem båda två och lyckas men Svedberg svarar och viker över in i högern. Jag är för nära högerkanten så jag kan inte svara. Tappar lite för mycket för att kunna ta honom in i Esset men är tillräckligt nära för att ta Svedberg tidigt på rakan och få en tillräckligt stor lucka in i nya sektionen.
Eftersom jag har lyckats köra upp mig till en anständig position bestämmer jag mig för att bryta efter sju varv för att inte döda motorn. Jag hade ju liksom poängterat att jag inte var långsammast. Fegt kanske...
Kvällen ägnas åt att riva ur hela växellådan för att åtgärda vattenpumpen på riktigt. Felet visar sig vara ett låsclip som inte sitter där det ska så spelet i axeln är så stort att impellern kan trilla ur sitt grepp och således tappa drivning. Svedberg som verkar vara en riktig tvåtaktssjäl hjälper mig med att laga lite gängpaj och annat småpill.
På kvällen öppnar sig himlen och vårat tält vadar i vatten. Fräsigt inför söndagen. MotoGP kvalet avnjuts i tältet. Massor med experter on hand.
Söndag.
Regnet avtar under morgonen och vi vaknar till en fin sol igen. Efter lite slött morgonprat så bestämmer jag mig för att varmköra hojen efter gårdagens mekande. Ja, jag vet att vi var sena - sorry alla som hade "ställt klockan".
Motorn startar lite motvilligt men sedan låter den härligt rapp och fin. När jag släpper ut kopplingen efter att ha lagt i friläge så slår det stopp i växellådan - vad fasen nu då....
Nu blir det stress för att hinna till första passet. Ut med koppling och växellåda igen men jag får det inte att fungera. Det blir stumt när man vill lägga i trean. De fem P:na gör sig påminda igen...
Ut med skiten igen och operation felsökning påbörjas. Pelle Träff kommer förbi och hjälper till. Det första vi konstaterar är att primäraxeln (eller axelen som en del säger i tältet...) inte går att få in i lagret på ett tillfredsställande sätt.
Fram med alla växellådsdelar för test av en annan axel, den axelen glider i så fint så. OK. Då byter vi primäraxel, och även utväxling på ettan eftersom det ena drevet är en del av axelen.
I med den "nya" kassettväxellådan. Monterar allt men så fort vi drar det i blocket blir det stumt. Omöjligt att växla. Spelar ingen roll vilken av växellådorna, jävligt GP med flera växellådor, som vi provar. Samma resultat.
Frustration!
Glasögonen ryker och hojen får en bula i tanken, den ploppar iofs Svedberg raskt ut med lite tryckluft.
Ett tag är det så många växellådsaxlar, teorier, drev och gavlar att jag faktiskt funderar på att skita i det, sälja eller lämna hojen i depån för att åka hem.
När vi verkligen har testat allt och med så nära absolut sanning vi kan konstaterar att växellådan sitter ihop rätt, kulissrullarna fungerar etc. så bestämmer jag mig för att kika en sista gång inne i blocket.
Lagret på utgående axel sitter inte som det ska! Det har ingen låsbricka så det kan röra sig vilket innebär att det har krupit ur ur lagerfästet och således kan inte axlarna ( hur fan böjer man det på Halländska?) inte linjera riktigt när man drar allt och då tar flera drev i samtidigt.
Knackar i lagret och får en låsbricka av Svedberg samt en fin försänkt M6 insex av Skitsege. Ihop med allt och VOILA! Skiten fungerar!
Snart dags för kval 2 och jag får ihop hojen i god tid, med fixad impeller och fungerande växellåda. Ger mig ut och allt fungerar! Sätter en sjukt usel tid men jag är med i matchen igen!
Inför race är det regn på gång och jag får hjälp av Stellan att kränga på mina nyare regndäck på mina fälgar. Supersjysst, Stellan kränger inte däck - han smeker på dem. Jag kan inte få på dem hur fan jag än gör. Hinner dessutom dreva om för min teori om 40 drev bak funkade inte eftersom jag körde betydligt långsammare än på SM:et så jag byter till 42 kuggars bakdrev.
Ångesten är påtaglig eftersom det bara duggar. Anders Kihlander ger lägesrapporten slicks med 20 minuter kvar till race. Då börjar det regna ordentligt.
Febril aktivitet i tältet, alla i skinnställ ska byta till regndäck samtidigt - intressant minst sagt.
Jag får på allting efter lite fipplande och försöker samla mig inför racet.
Mitt gamla skinnställ hade jag tagit med som regnstäl men det är kvar i bussen..regnstället likaså. Ut ur depån och jag inser att jag inte tejpat kylaren ordentligt. Vi får tre sighting varv och jag hänger på Sleven. Det känns hur lugnt och skönt som helst. Enda problemet är temperaturen som nu sjunker oroväckande lågt...
Åker in i depån och skriker att jag behöver tejp. Har aldrig sett så många fågelholkar samtidigt. Teddy har dock valt att gå in i depån och vi gör ett desperat försök att flytta hans tejp till min kylare.
Måste ut på banan för att inte missa starten, det gör jag ju iofs bra av mig själv...
Ser att vi bara blir fyra till start i ösregnet.
Som väntat gör jag en pisstart igen men jag är ju fyra! Sleven leder före Svedberg och Sege tror jag. Det känns bra i regnet och jag tar snabbt in på de små 125
rna.Sege mosar jag förbi på ren kraft - så jävla skönt!
Nästa varv tänker jag ta Svedberg men han svarar igen. Rackare där. Dock har han inte en chans nästa gång. Jag har märkt att Sleven inte drar ifrån så mycket som jag hade trott. Jag inser att jag är så jävla långsam i torrt att jag med lätthet kan använda samma broms och gaspunkter i regnet. De nyare regndäcken greppar helt otroligt och det känns aldrig ens i närheten mer än att bakhjulet rör sig lite i de kraftigaste inbromsningarna. Kör med knäskrap i regnet i högern i Esset - det är ganska häftigt tycker jag.
Jag ser hur Sleven vänder sig om ut på rakan oftare men jag tar hela tiden in på honom och jag kör om honom in i Esset. Ledning. Fräsigt. Tempot sitter hela tiden och jag bestämmer mig för att inte titta bakåt, jag gör det en gång men det blir bara konstigt. Ser eller hör inte Sleven utan försöker koncentrera mig på att köra, köra, köra.
När jag ser att det bara är två varv kvar börjar jag tänka på annat - fan jag kanske vinner, tänk! Jag kan vinna! Ut ur Esset på det näst sista varvet får jag för mig att bakdäcket sitter löst - drog jag muttern? Jag VET att jag drog den men tvekan gör att jag fegar och känner efter ner mot Torparn och ut på rakan. Efter nya sektionen bestämmer jag mig för att det är lugnt och det är bara ett varv kvar. Tar rejält med höjd in i Esset för att få bra fart ner mot Torparn men precis när jag ska vika in så ser jag Slevens gröna Hynda i ögonvrån och... sorti...
Man kan konstatera att det är jävligt djup lera utanför banan...
Får trösta mig med att det var sjukt roligt, jag är nöjd med att ha bästa varvtid och att jag faktiskt inte gav upp när det var som motigast med växellådan.
Som vanligt ett stort tack till alla på LMS som arrangerade ett fläckfritt arrangemang.
Tack till alla trevliga människor för sällskap och hjälp. Teddy, Stellan, Sleven, Skitsege, Jocke, Svedberg, Träff, Kobbe, Watz, Kihlander etc.
Nu laddar vi för KM:et och sedan sista chansen att skämma ut sig på ett SM på Mantorp.
Last edited:
