Råkat ut för flera hårresande upplevelser där jag närmast blivit prejad åt helvete vid passage av fordon, och folk som kört ut rakt framför, med blicken rakt på mig.
Förra sommaren till exempel, på väg söderut på RV55 nån halvmil söder om Enköping kom jag ifatt en bil med hästsläp som låg 80, med ytterligare en bil bakom som låg och tryckte, men inte vågade köra om trots låååånga raksträckor helt utan möte. När jag kommer ikapp går jag ner ett par växlar, rent reflexmässigt efter lite tidigare överraskningar vid omkörningar, och blinkar ut och höjer hastigheten lite. När jag är mitt för tryckarbilen bakom så rycker fanstyget i ratten helt plötsligt, och girar skarpt över i vänsterfilen varpå jag måste göra en undvikande manöver åt vänster jag med. Lyckligtvis var det
precis vid en busshållplats, så det fanns en bit asfalt vid sidan av vägen, för PÅ vägen fanns det jävlar i mig ingen plats. Petar ner ytterligare en växel och ger fullt, och viker in framför den trötta tryckarbilen som för övrigt inte lyckats knappa in ett jävla dugg på hästsläpet. Gubbaset, med keps, bakom ratten rycker synbart till när jag öser på vid sidan och när jag försvann framåt vek han in bakom hästsläpet igen.
Förrförra sommaren råkade jag ut för en lastbil som kom på att han inte skulle ligga i högerfilen, för den blev ju en avfart, precis när jag var på väg om, och även han gjorde en snabb manöver till vänster. Jag var nånstans mitt för hela ekipaget, den här gången tvärnitade jag och blev med en hårsmån missad av släpet när han dundrade in i min fil. en halv kilometer senare gör han närmast identisk manöver mot en polisbil. Som
inte stannade honom. Herrejävlar vad förbannad jag blev på konstaplarna där. Inkompetenta as till lasbilschaffisar må så vara, men att de inte tog honom i örat när han nästan prejade in dem i räcket var fan lite väl jävligt.
Sedan var det ju det där med kärringen som satt och tittade rakt på mig när hon körde ut framför mig på en 70-väg. Det var en lång och fin raksträcka, och hon stod still där och gjorde inget alls. Hon stod på högersidan, sett från där jag kom och blinkade vänster.
Stod där still, så jag fattade lite misstanke och hade fingrarna på bromsen och var redo att göra en snabb och vid undanmanöver om hon fick för sig att köra ut rakt framför. Vilket var tur, för det jävla skrället började rulla ut över vägen när jag i princip var framme, med blicken fäst på mig. Min räddande grace denna gång var att det var ett jävla kärringskrälle, och det gick inte hejdundrandefort ut från sidan, men jag var tvungen att gå över långt åt helvete åt vänster för att inte pricka hennes framdäck.
Sedan har jag ju pendlat genom stockholm. Taxis och kvinnfolk i den staden alltså...
Men där är man ju generellt sett beredd på att bli torpederad av ett stolpskott varje givet ögonblick, så där kör man ju därefter.