Sjånadrotten
Bättre Lyss;Än Att Aldrig Spänna En Båge
Ruttförslag Nord-Trøndelag, Sør-Trøndelag, Jämtland & Härjedalen
Z535 blev asfalterad fram till Ljungdalen sommaren 2008. Det är en fantastiskt vacker väg från köldhålan Börtnan, men nybyggd från Torsborg.
Vägen över Flatruet 975 meter över havet är Sveriges högst belägna allmänna väg. Bedrövlig att köra med MC när det regnar om man inte har grusdäck, vilket annars gör bakdäckets slingriga gång i det leriga ytskiktet mycket obehaglig.
Efter en tvätt på GDS-hallen i Funäsdalen, så var hojarna ånyo i åkbart skick.
Hondans kylare var fullständigt igengrodd av lera när vi lämnade grusvägen, se bild tagen före tvätt. Suzukin, tack vare en något längre framskärm klarade sig bättre, men en "Fenda extenda" är ett rekommenderat tillbehör till bägge.
Vägen till gränsen är trevlig, men inte lika livlig som tidigare, när gränshandeln var lönande för den svenske konsumenten. Numera är det ju de svenska affärsmännen som gläds åt köpglada norrmän.
Vägen 705 till Hell 705 är en vacker tur väster om Sylmassivet, se bild.
E6 upp till Verdal är tungt trafikerad av lastbilar. Här möter man också många touringhojar med passagerare, förmodligen långväga resenärer med Nordnorge som mål.
Boendet löser man enklast genom att ta in på någon camping med "hytter". Vi övernattade i Vuku, en liten ort vid Verdalselva, känt för sitt laxfiske.
Väg 758 från Vuku och upp på Jamtlandsvegen bjöd på riktiga krokar att värma upp med på morgonen. Hela vägen mot gränsen var också en fröjd att köra.
Efter gränsen så var det grusväg igen, denna gång förbi Anjan. Vägen var dock hyfsat torr, så cyklarna blev inte så leriga denna gång. En förmiddags-Cappucino vid Juvulns camping i Kallsedet var en angenäm paus. Om jag minns rätt, så började asfaltbeläggningen här igen. Även vägen ner mot Kall är vacker, ja hela vägen ner till Järpen förresten.
Längs E14 mot Ytterån finns ett antal fartkameror, som man helst inte vill se att de blixtrar till vid passage.
Abstinensen av att sakna de fina norska vägarna försökte vi bota med en tur till Bydalen och Höglekardalen, där vägen slingrar sig längs Dammån på norskt manér. Vägen dit passerade vi över ett antal öar i Storsjön medelst färja.
Avslutningen på turen blev lagom till helgmålsringningen i Klövsjö, Sveriges vackraste by som de kallar sig här.
- Z535 Åsarna-Torsborg-Storsjö-Ljungdalen
- Z531 Ljungdalen-Flatruet(grusväg)-Funäsdalen
- Z84 Funäsdalen-Gränsen
- 31 Vauldalen-Brekken
- 705 Brekken-Tydal-Selbu-Hell
- E6 Stjørdal-Verdal
- 72 Verdalsøra-Jamtlandsvegen
- Z336 Gränsen(grusväg)-Anjan-Kallsedet-Kall-Järpen
- E14 Järpen-Mattmar-Ytterån
- Z614 Ytterån-Frösön-Vallsundsbron
- Sandviken-Fannbyn-Andersön-Isön-Norderön-Håkansta
- Z321 Håkansta-Hallen-Bydalen-Höglekardalen
- (Bydalen-Gräftåvallen-Häggsåsen-Kinderåsen-Myrviken) alternativ rutt på grusväg
- Z321 Håkansta-Månsåsen-Myrviken-Kövra-Vigge-Hoverberg-Lillhallen
- E45 Svenstavik-Brånan-Åsarna
- Z316 Åsarna-Klövsjö
Z535 blev asfalterad fram till Ljungdalen sommaren 2008. Det är en fantastiskt vacker väg från köldhålan Börtnan, men nybyggd från Torsborg.
Vägen över Flatruet 975 meter över havet är Sveriges högst belägna allmänna väg. Bedrövlig att köra med MC när det regnar om man inte har grusdäck, vilket annars gör bakdäckets slingriga gång i det leriga ytskiktet mycket obehaglig.
Efter en tvätt på GDS-hallen i Funäsdalen, så var hojarna ånyo i åkbart skick.
Hondans kylare var fullständigt igengrodd av lera när vi lämnade grusvägen, se bild tagen före tvätt. Suzukin, tack vare en något längre framskärm klarade sig bättre, men en "Fenda extenda" är ett rekommenderat tillbehör till bägge.
Vägen till gränsen är trevlig, men inte lika livlig som tidigare, när gränshandeln var lönande för den svenske konsumenten. Numera är det ju de svenska affärsmännen som gläds åt köpglada norrmän.
Vägen 705 till Hell 705 är en vacker tur väster om Sylmassivet, se bild.
E6 upp till Verdal är tungt trafikerad av lastbilar. Här möter man också många touringhojar med passagerare, förmodligen långväga resenärer med Nordnorge som mål.
Boendet löser man enklast genom att ta in på någon camping med "hytter". Vi övernattade i Vuku, en liten ort vid Verdalselva, känt för sitt laxfiske.
Väg 758 från Vuku och upp på Jamtlandsvegen bjöd på riktiga krokar att värma upp med på morgonen. Hela vägen mot gränsen var också en fröjd att köra.
Efter gränsen så var det grusväg igen, denna gång förbi Anjan. Vägen var dock hyfsat torr, så cyklarna blev inte så leriga denna gång. En förmiddags-Cappucino vid Juvulns camping i Kallsedet var en angenäm paus. Om jag minns rätt, så började asfaltbeläggningen här igen. Även vägen ner mot Kall är vacker, ja hela vägen ner till Järpen förresten.
Längs E14 mot Ytterån finns ett antal fartkameror, som man helst inte vill se att de blixtrar till vid passage.
Abstinensen av att sakna de fina norska vägarna försökte vi bota med en tur till Bydalen och Höglekardalen, där vägen slingrar sig längs Dammån på norskt manér. Vägen dit passerade vi över ett antal öar i Storsjön medelst färja.
Avslutningen på turen blev lagom till helgmålsringningen i Klövsjö, Sveriges vackraste by som de kallar sig här.
Last edited:
och inte på hojen. Stora delen av väg 322 har ny beläggning och många av kurvorna är med god sikt framåt 
Totalt är sträckan drygt 9 mil med härliga kurvor, knappt någon bebyggelse. 
