Skriver lite sällan inlägg, så när jag väl gör det brukar jag skriva ett par meter i taget..
Årsmodeller och miltal på dina objekt? Det skiljer ju en del på äldre/nyare modeller..
Angående att det krävs större än 750 för tourande så kan jag bara dela med mig av mina erfarenheter. Kört 1000+ aktiva semestermil varav 500 på minsta smala fjällvägarna och stora (trista, "farliga") raka vägar i Norge med GSX 750F:en. Den räcker mer än till. Visst får man växla ner ett steg till om man ska köra om jävelsnabbt jämfört med en större hoj, men accet i den hojen räcker och blir över. Den är inte alls klen i lägre registret och tuffar annars på utan att behöva växlas en massa. Bonusen är en soppaförbrukning på 0,55 med sidoväskor, toppväska och (liten) fru TROTS "gladhastighet på mätaren" (inte norsk skylthastighet). Blackbirden går samma sträckor inte under 0,7.
Enda anledningen till att jag skaffade blackbirden var för att få lite mer dimension i banåkandet än full gas ut ur svängarna på storbana.. En hoj som kräver mer av mig som förare. (Därmed inte sagt att jag är fullärd på GSXF:en.)
Frun var till att börja med missnöjd med nya sittplatsen. Sittplatsen är bredare och fotpinnarna sitter högre på den större Hondan vilket gör att hon har ett tuffare jobb att greppa om hojen med benen vid inbromsning/acceleration. Det är först nu efter ett par hundra mil hon inte säger rakt ut att hon hellre åker GSXF. Å andra sidan har hon inte åkt på den sedan Hondan kom hem. Vet inte om jag vågar låta henne åka GSXF. Tänk om hon lägger in veto..
Jag började oxå köra igen efter ett uppehåll och hade inte alls tänkt mig GSXF:en när jag snubblade över den. Det var något hyggligt skjutsbart men sportigt i 1000-segmentet tidigt nittiotal jag tittade på mest. Lite samma som du mao.
Att det blev den var för att den oljekylda GSX-motorn är erkänt hållbar och problemfri, hojen är lättmekad (inget kylsystem att tömma). Den saknade sporthojsslitage som t ex slutkörd 2:a växel (efter bakhjulsåka). Den har 17-tumsfälgar så däckutbudet är modernt. Det följde med en praktisk givitoppväska till pendlandet. Ffa tänkte jag att en smalare och aningen lättare hoj gör första årets återinlärning skojigare och enklare så letar jag vidare och byter när jag hittar vad jag EGENTLIGEN vill ha. Men det dröjde. Satte istället på värmehandtag, stålspunna frambromsslangar och HID-ljus och det gör den tillsammans med kåporna och en stor tank (20 l = 36-40 mil på en tank) till den perfekta tresäsongshojen i sin prisklass (inköp/drift). Nu står den och väntar på att jag ska byta styrlagret.
Jag har kört den tre säsonger innan jag känt att den inte helt räckte till längre. Hade jag bara kört väg med frugan hade jag nog inte skaffat Blackbirden. Ish som jag har bra historik på GSXF:en sedan tyskimporten vid ca 1000 mil (idag 6900 mil).
Vill bara ge dig den insikten -
en äldre, tyngre hoj i kanske sämre skick är inte nödvändigtsvis det optimala valet. Jag hade själv valt GSX750F:en igen om valet var ca fem år äldre större hojar med samma miltal. (Mao samma pris och skick 15-25k). Inte minst för körglädjen på kurviga vägar. Alternativet VFR800 är att kasta pengar i sjön - du får betala mer för märket. Kvalité eller hållbarhet är inte högre. Den är dessutom vattenkyld. På gamla hojar med mil på mätaren är det löjligt att VFR800 kostar 10k eller mer för samma skick.
En större hoj, som blackbirden, kräver mycket mer jobb för att svänga i kurvorna (även fast jag shimsat bakdämparen). Generellt: större hoj - svårare och jobbigare att köra - mindre egen felmarginal. Svårare att korrigera, byta kurs och tyngre att slänga runt samt jobbigare att greppa med benen om för att förankra sig.