Alltså, "Tomteland" ligger på "polcirkeln" norr om Rovaniemi och är säkert jättefint.
Det är just där skylten står som jag tvångsmässigt måste plåta varje gång jag far förbi:
Däremot är det antingen stängt vid de klockslag jag far förbi, eller också kör jag under klockan och är mer inriktad på Shellmacken tvärs över E75 som är 24/7-öppen för att man skall kunna komma vidare.
Bilden tagen på macksidan, riktad mot SantaLand och med den imponerande polcirkelvinkelhakemonumentbågepassagen. Shellmacken i backspegeln.
Det här med "Tankavaara" är förövrigt en grej som uppstod under 2014-års IBA Scandinavian Rally.
(Japp, man kan tävla i långdistanskörning. Det handlar dock om att samla poäng, inte mil, under en utsatt tidperiod. Kul som tusan!)
Jag hittade en möjlighet att plocka poäng längs två ben som egentligen inte borde vara möjliga att kombinera; jag körde helt enkelt tvärs över renbetesland mellan Pokka och Tankavaara
Förutom bäckövergångar vart det en hel del grindar att öppna...
...och stänga, så klart. Självklart kan man inte vinna ett 24-timmars rally på främmande mark genom att ge sig ut och köra kompasskurs på tundran - men tvåa kan man bli.
Great fun!
Nå, det var då och nu är nu.
Jag möter en del hojar på gruset, så jag förstår att jag är på rätt väg.
Väl framme så visar det sig att det är en gigantiskt överloppsgärning att ta med sig brännved ut.
Träffen hålls på en plats som kalhuggits några år tidigare, och det ligger hyggesrester - lagom nedtorkade lite överallt.
Bara att plocka vad man behöver. Nå, mina vedklampar var kvar allihop
trots gropig väg. Dom kommer väl till pass inne i någons tältkamin.
Jag hälsas välkommen, så klart - jag kommer hyfsat sent efter lunch på Lördag, det är enkelt att mycket fokus fastnar hos den som dyker upp så dags - med svenska skyltar dessutom.
...och med ved ombord.
Det är bara att göra något skoj av det hela - "Jag är svensk; jag har med mig brasved" typ.
Men, det är inte sådär jäkla enkelt att hitta brännved när man är någonstans mitt inne i skogen, det vet jag sedan tidigare. All the good ones är redan tagna, och man får antingen hålla tillgodo med sur, multnad ved - eller traska rejäla sträckor för att hitta något alldeles för stort att dra med sig tillbaka. BTDT.
På denna platsen är allt serverat, och somliga går med bar överkropp och frottehandduk kring midjan.
Dom har varit nere vid tjärnen och badat.
"Wow, har ni bastutält med er ut?" frågar jag - men, nej, tyvärr.
"Men bada måste man ju...?"
Jag lyckas ducka erbjudandet om att gå ner till sjön igen med att jag behöver resa mitt egna tält och etablera. Det accepteras, men jag får också flera erbjudande om att flytta in i någon av de redan uppställda militärtälten.
På de höst/vinterträffar jag varit på under åren finns det tre tydliga typer av besökare:
Somliga prutar på intet av hemmets bekvämligheter:
det är uppvärmda miltärtält (Finland) eller Lavvo-kåtor (Norge) även dessa med uppvärmning, ofta fältsängar att sova i och renskinnsfällar på golvet/marken. På Primustreff skall man självfallet ha med sig sitt Primuskök och gärna ställa till med långkok dessutom.
Jag har sett sköningar baxa med Primusugn(!) och baka bröd på vinterträffar.
Sedan har vi sådana som jag: små fjälltält, bra sovsäck, minimala grejer packade på hoj istället för i sidovagn eller släpvagn. Det ena är inte bättre eller mer "äkta" än någon annans ingång på det hela - bara en annan inställning.
Den tredje typen siktar in sig på att bygga bivack med det som finns på plats. Mat och lättviktspresenning får följa med på hojen, resten hittas/skapas på plats.
Det vill gärna bli bra!
En annan skillnad mellan besökarna är scoopet - själva tidsrymden som tillbringas på träffen.
Somliga kommer redan i mitten på veckan, söker reda på den "bästa platsen" och bygger upp en camp som inte sällan väcker uppskattning bland andra - och stannar till sista dagen.
Andra kommer fredag och åker lördag, somliga är bara på plats några timmar under lördagen för att heja på kompisar och åker innan det mörknas - och andra, som jag, trillar in lördag eftermiddag och stannar en natt.
Detta flödet genom dessa uddaträffar gör att det är svårt att sätta en siffra på antalet besökare. Speciellt som det inte kostar något, inte finns någon inskrivning och inte säljs några träffmärken.
Så här mycket vet vi i vart fall: tidigt lördag morgon fanns 77 motorcyklar på plats. Inte illa för en träff mitt ute i skogen, norr om polcirkeln, i slutet av september.
Hur många besökte totalt, med passagerare och dagsbesökare de olika dagarna? 150 personer...? Kanske. Det spelar inte så stor roll - det viktiga är: Hur trevligt är det?
Vansinnigt trevligt!
Det finns visserligen en språkbarriär mellan Sverige och Finland, men det brukar ge sig efter ett tag. Den som vill försöka motionera sin rostiga Svenska gör det, den som hellre kör på engelska gör det - och funkar inget av det så kan man ju teckna, peka och ljudhärma. Missade växlar låter likadant på alla språk.
Så, vad för hojar frekventerar en sådan här träff?
Alla sorter!
Detta är en umgängesform där en HD helt naturligt delar uppställningsplats med en Adventure S.
KTMen är dessutom en supertanker:
Safaritanks stora 40-litare sitter på. "40 liter" är dock bara startvolymen.
Efter några månader på plats så rymmer den både 43 och 45 liter.
Inte lika lätt att återmontera efter service, dock. Tack för det, den som beslutade att späda ut bränslet med etanol.
En viltvissla går att se för den uppmärksamme.
Konstigt - jag som trodde att just LC8an gav ifrån sig så mycket ljud igenom hela klangspektrat att inget djur vågade vara kvar.
Tanken kanske dämpar...?
Lite vanliga standardhojar: TDM ser man överallt. Verklig allroundhoj.
...och mittemot en Pan European. Inget underligt, inte här.
Rysk sidovagnsdragare:
heller inte oväntad.
Inte ens...
...traktorsitsen känns tillkämpat hård. Det är snarare så att man funderar på om den är original eller ej...
En näpen DT125 från tidigt -70 tal
ser så där härligt orenoverad ut:
Körd och skött, skött och körd - det är det intrycket man får.
Passade säkert bra på denna träffen:
Imponerande XS 650 närmast i bild, och banne mig tidstypiska veterantält i bakgrunden!
En annan udda klassiker i otroligt skick:
V65 Sabre importerad från USA.
Dåtidens accelerationsmonster. Nu: en snygg blixtbild från ett -80 tal innan pastellfärgerna attackerade. Den röda randen binder ihop hojen fint.
Tidstypisk...
...spoiler på gaffelbryggan, och ännu ett träffmärke:
"Stara-Japsit" går att stappla sig igenom: "stara" är de slaviska språkens "stara" - alltså "gamla".
"Gamla Japs-träffen." Svårare än så behöver det inte vara med finska.
AT, Vinge, H-D, Bol d'or, Tiger.
På samma träff, på samma bild.
Klent med BMW?
Nej då - men just denna GS var banne mig den enda hoj jag såg något som var trasigt på:
Ser ni?
Antar att det var ESAn som inte hängde med att ställa om sig på vägen ut...?
Bonneville:
R1200RS
Ja, ni ser? Det är en träff där alla sorters hojar och motorcyklister möts.
Den vanliga, lite unkna indelningen man kan se i Sverige där gaffellutning, knävinkel och körställning styr vem som skall umgås med vem saknas här - och det är väldigt befriande.
Mer text och bilder följer!
