Var ute och satt i en soffa på en pub/nattklubb med en öl i handen. Efter en stund kommer en tjej som slår sig ned bredvid mig. Hann notera att hon såg riktigt bra ut! Ungefär en minut senare vänder hon sig emot mig och frågar: "Du ser väldigt trevlig ut och jag undrar ifall jag kan få ringa dig?" Tja, tänker jag, varför inte?
Hon får mitt nummer, säger att hon måste gå hem, reser sig upp och går. Tittar efter henne där hon trippar iväg i kort kjol och höga stövlar och svänger med sitt långa mörka hår. Undrar i mitt stilla sinne om det är sådana här hallucinationer man får då man är på väg att bli alkoholförgiftad av alltför många öl, men eftersom jag inte är särdeles onykter så slår jag bort tanken och börjar istället fundera på om det är någon dröm och provar det välbekanta knepet att nypa mig själv i armen. Inget händer, så jag tar en klunk öl till.
Efter några dagar börjar telefonen ringa. Dolt nummer står det på displayen och då brukar jag aldrig svara. Men efter det ringt tio gånger kommer jag på att det kanske är den här tjejen som ringer och svarar.
"Hej", säger hon. "Du kommer ihåg mig från Nattklubben?"
"Ja, hur skulle jag kunna glömma den händelsen?"
Vi kallpratar i ca två minuter, får bland annat reda på att hon är 25 år gammal och sedan börjar ett något bisarrt samtal.
"Har du förresten varit gift? Du kanske är gift?", frågar hon.
"Nej, det är jag ju inte, eller har varit.", svarar jag.
"Varför inte då?"
Funderar i en sekund och säger att jag ännu inte hittat den rätta.
"Men barn då? Har du några barn?"
"Nej, det har jag inte heller."
"Varför inte det?", frågar hon.
"Samma orsak som att jag inte har varit, eller är gift. Jag har inte hittat den rätta än."
"Vill du ha barn?", blir nästa fråga.
"Ja, om jag lyckas hitta den där rätta så vill jag nog det."
"Tror du jag kan vara den rätta?"
"Det är faktiskt lite svårt för mig, att avgöra det efter vi pratat tio minuter på telefon."
Sedan avhandlas lite olika saker och samtalet avslutas med att hon mer eller mindre bestämmer att vi ska gå på dejt.
Så när helgen närmar sig ringer hon och vi bestämmer tid och plats. En glass ute vid Bjärred. Föreslår självklart att vi kan ta hojen dit, om jag hinner byta bakdäcket, men hon avböjer bestämt och föreslår jag tar bilen istället.
Efter samtalet är avslutat tänker jag att det här kommer aldrig någonsin hålla, om det skulle bli en början, med tanke på att hon inte vill åka hoj. Börjar också så smått misstänka, att hon mycket väl skulle förbjuda mig att köra hoj om det skulle bli mer allvarligt. Man har ju läst den här tråden:
http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=108640
Hur som helst infaller dagen med stort D som i dejt. Har pysslat till mig själv så att jag visar mig från min bästa sida, vilket förvisso inte säger så mycket, men jag tror inte jag kommer skrämma slag på barn och pensionärer i alla fall. Hoppar in i bilen och kör till mötesplatsen, hon dyker upp och jag tänker igen, att det här är inte sant: En ung tjej på 25, som är både vacker och lite exotisk och så jag? Skrattar lite för mig själv då jag är väl medveten om att det är för bra för att vara sant.
Vi pratar lite om ditten och datten på väg ut mot Bjärred. Självklart så handlar det mest om hur hon ser på ett förhållande. Att man till exempel ska träffas i tre månader, sedan ska man flytta ihop och efter ca ett år ska man gifta sig och "tillverka" ett barn. Får dessutom höra att nästan alla hennes vänner gift sig och fått barn och då drar jag slutsatsen, att hon helt enkelt inte vill känna sig utanför i den vänkrets hon umgås i. Än en gång frågar hon om jag tror hon kan vara den rätta, varpå att jag svarar, att kanske är hon, kanske inte, att det fortfarande är ganska svårt att svara på en sådan fråga.
Ute i Bjärred bjuder jag henne på en glass. Vi går ner till stranden och pratar i ca en timme. Vi pratar om väldigt många saker, små som stora och det är ganska trevligt faktiskt. Sedan är det dags att köra hem igen och då vi står vid min bil så kommer en fräck Audi TT in på parkeringsplatsen och ut hoppar två brats-liknande killar i ungefär samma ålder som henne. Ser henne studera bilen och dem och nästan äta upp dem med blicken och jag ler för mig själv. Min bil är självklart inte lika cool som deras.
På väg hemåt så fortsätter vi prata lite.
"Tror du jag kan vara den rätta för dig?", frågar jag lite skämtsamt.
Hon ser lite besvärad ut och säger att det är svårt att veta.
"Tja, du ser att det är inte så lätt att veta sådana saker ens efter lite mer än en timme", säger jag och ler.
Väl tillbaka så säger hon att jag ju kan höra av mig. Hon säger hejdå och går hem.
På kvällen skickar jag ett SMS av ren artighet, tackar för en trevlig dejt och skriver att jag inte har något emot att ses igen, men att vi då tar hojen. Efter det har jag inte hört från henne, förutom då hon en gång, ca två månader efteråt, råkade komma åt telefonen på någon nattklubb, så att den ringde upp mig och jag hörde tjo och tjim och dunka-dunka-musik i bakgrunden.
Psycho? Tja... Lite grand på ett sätt, men inte på ett annat. Alla "konstiga" frågor hon hade i början - det kändes lite som ett förhör - och hennes bestämda uppfattning om hur ett förhållande ska fortlöpa: Pang, pang, pang, snabbt ska det gå! Barn, hus och säkert även en vovve inom ett år! Däremot inte psycho eftersom hon inte började ringa och telefonterrorisera mig.
Jag hoppas hur som helst det går bra för henne, för hon var trots allt rätt så trevlig att prata med. Hennes sätt - förhörsmetoderna och åsikterna om ett förhållande - skrämmer däremot säkert de flesta killar på flykt.
:
