Jahaja, då är man just hemkommen ifrån en lite udda utflykt.
Vi tar det hela från början:
Jag hade precis lagt mig i sängen för att sova när jag hör någonting som brummar utanför, tänker att det kanske är grannen eller fler av dessa tokiga studenter, så jag försöker somna om.
Brummandet fortsätter så jag stiger upp ur sängen och tittar ut ur fönstret för att se vad som pågår.
Då ser jag en vit Audi 100 som står precis utanför vårat garage. Funderar lite, varför står han där? Det är ju allt ett lite kontigt ställe att parkera på, mitt i gatan och allt.
Springer ut i vardagsrummet för att få en lite bättre synvinkel in mot bilen och garaget. När jag tittar ut ser jag att förardörren till bilen är öppen och att det knallar runt en person bredvid min och pappas motorcyklar.
SATAN!
Väcker mor och far och förklarar vad som just håller på att hända. Pappa fullkomligt flyger ur sängen och springer fram till fönstret.
Nu blir det fart på oss båda, på med jeansen och ner för trappen. Pappa tänder då lampan i hallen, något som tjuvarna ser och deras bil försvinner iväg ner mot stranden.
Jag är inte långt efter och hoppar in i bilen för att åka efter. 200meter senare ser jag bilen stå nere vid vändplanen. Gasar ner och ställer bilen så att han inte kan åka iväg någonstans. Öppnar rutan och börjar skrika åt gubbjäveln. Han säger någonting i stil med att han är vilse och undrar hur man kommer härifrån.
Frågar honom då hur det kommer sig att han vandrar runt i vårat garage? Han svarar att han är oskyldig. Fly förbannad som jag är släpper jag iväg några väl valda ord om vad jag tycker om såna som inte vet vad som är mitt och ditt.
Jag åker runt bilen för att vända, då tar han chansen och gasar iväg. Upp för backen och förbi vårat hus igen. Jag gasar efter och plockar upp pappa som kommer springande med mobilen i högsta hugg.
Nu börjar jakten! Han kör fort igenom vårat lilla lugna villaområde, fram och tillbaka på olika vägar. Killen är inte alls vilse, han försöker komma undan och det fort.
Några hundra meter längre fram ser vi att det ligger någonting på vägen. Det är en matta som de har lyckats få med sig från vårat garage men dumpat mitt på vägen. Skit i den, efter dem! Beordrar far.
Far kommer efter lite om och men fram till polisen som inte verka förstå ett ord av det pappa bräker fram på lite halvsvenskdanska. Han får repetera om och om igen men till slut går det fram att det är ett inbrott och att vi nu följer efter tjuvarnas bil.
Hastigheterna är omkring 100km/h inne bland farthinder och radhus. Jag saktar ner lite och det blir en liten lucka mellan oss och bilen.
Vi kommer fram till en lite större väg och ser att dom nu har fått ett ganska bra försprång.
Yes! Biljakt! Adrenalinet pumpar och jag gasar efter, full fart! Samtidigt som pappa pratar med polisen klagar lite om hans nya däck och varför jag ritar svarta streck på vägen.
Fortfarande problem med att få en polisbil till platsen så jakten går vidare. Han kör ut på 276an mot E18 och vi är inte långt efter. Nu gasar han på upp mot 200km/h med oss 150meter bakom.
Han svänger upp på E18 och jakten fortsätter. Pappa får nu veta av polisen att det står en polisbil några kilometer längre fram på motorvägen som klar att ta upp jakten.
Vi ser polisbilen och säger att den bilen framför oss är tjuvarna. Nu är det både polisbilen och vi som följer efter. Efter ca 1km stannar så bilen när poliserna får på blåljusen. Vi svänger in strax bakom och avvaktar lite.
De båda poliserna går upp mot bilen och håller i ena handen på pistolen och i den andra en ficklampa. Läget verkar under kontroll och den ena polisen tar nycklarna till bilen. Vi får nu berätta vad som hänt under jakten och lämnar lite uppgifter.
Det sas ungefär såhär:
Far: Vi har följt efter den här bilen nu i ca 20km i ganska rakt tempo.
Polisen: Tror ni att de har kännt sig jagade av er?
Far: ja, vi har följt efter den här bilen i nära på 100km/h inne i ett bostandområde och i nästan 200km/h ute på motorvägen kan man nog säga att de har varit stressade.
Poisen: Ojävlar, gick det så fort?
Far: Ja, men det får du inte skiriva upp.
Polisen: Ehh, nejdå, hehe.
Han säger att vi har gjort ett modigt och bra jobb och att tjuvarna nu kommer bli gripna misstänkta för inbrottsförsök.
De ska vänta vänta in några kollegor för att göra en husrannsakan på bilen så vi tackar för oss och åker hemåt.
Väl hemma plockar vi upp mattan tjuvarna tappade på vägen och konstaterar att det är våran. Vi hittar även delar av handskfacket med innehåll ifrån våran andra bil utspritt på vägen.
Allt till ett värde av kanske 30:- (då är parkeringspengarna inräknade)
Herregud vilka idioter det finns alltså!
suck...
Vi tar det hela från början:
Jag hade precis lagt mig i sängen för att sova när jag hör någonting som brummar utanför, tänker att det kanske är grannen eller fler av dessa tokiga studenter, så jag försöker somna om.
Brummandet fortsätter så jag stiger upp ur sängen och tittar ut ur fönstret för att se vad som pågår.
Då ser jag en vit Audi 100 som står precis utanför vårat garage. Funderar lite, varför står han där? Det är ju allt ett lite kontigt ställe att parkera på, mitt i gatan och allt.
Springer ut i vardagsrummet för att få en lite bättre synvinkel in mot bilen och garaget. När jag tittar ut ser jag att förardörren till bilen är öppen och att det knallar runt en person bredvid min och pappas motorcyklar.
SATAN!
Väcker mor och far och förklarar vad som just håller på att hända. Pappa fullkomligt flyger ur sängen och springer fram till fönstret.
Nu blir det fart på oss båda, på med jeansen och ner för trappen. Pappa tänder då lampan i hallen, något som tjuvarna ser och deras bil försvinner iväg ner mot stranden.
Jag är inte långt efter och hoppar in i bilen för att åka efter. 200meter senare ser jag bilen stå nere vid vändplanen. Gasar ner och ställer bilen så att han inte kan åka iväg någonstans. Öppnar rutan och börjar skrika åt gubbjäveln. Han säger någonting i stil med att han är vilse och undrar hur man kommer härifrån.
Frågar honom då hur det kommer sig att han vandrar runt i vårat garage? Han svarar att han är oskyldig. Fly förbannad som jag är släpper jag iväg några väl valda ord om vad jag tycker om såna som inte vet vad som är mitt och ditt.
Jag åker runt bilen för att vända, då tar han chansen och gasar iväg. Upp för backen och förbi vårat hus igen. Jag gasar efter och plockar upp pappa som kommer springande med mobilen i högsta hugg.
Nu börjar jakten! Han kör fort igenom vårat lilla lugna villaområde, fram och tillbaka på olika vägar. Killen är inte alls vilse, han försöker komma undan och det fort.
Några hundra meter längre fram ser vi att det ligger någonting på vägen. Det är en matta som de har lyckats få med sig från vårat garage men dumpat mitt på vägen. Skit i den, efter dem! Beordrar far.
Far kommer efter lite om och men fram till polisen som inte verka förstå ett ord av det pappa bräker fram på lite halvsvenskdanska. Han får repetera om och om igen men till slut går det fram att det är ett inbrott och att vi nu följer efter tjuvarnas bil.
Hastigheterna är omkring 100km/h inne bland farthinder och radhus. Jag saktar ner lite och det blir en liten lucka mellan oss och bilen.
Vi kommer fram till en lite större väg och ser att dom nu har fått ett ganska bra försprång.
Yes! Biljakt! Adrenalinet pumpar och jag gasar efter, full fart! Samtidigt som pappa pratar med polisen klagar lite om hans nya däck och varför jag ritar svarta streck på vägen.
Fortfarande problem med att få en polisbil till platsen så jakten går vidare. Han kör ut på 276an mot E18 och vi är inte långt efter. Nu gasar han på upp mot 200km/h med oss 150meter bakom.
Han svänger upp på E18 och jakten fortsätter. Pappa får nu veta av polisen att det står en polisbil några kilometer längre fram på motorvägen som klar att ta upp jakten.
Vi ser polisbilen och säger att den bilen framför oss är tjuvarna. Nu är det både polisbilen och vi som följer efter. Efter ca 1km stannar så bilen när poliserna får på blåljusen. Vi svänger in strax bakom och avvaktar lite.
De båda poliserna går upp mot bilen och håller i ena handen på pistolen och i den andra en ficklampa. Läget verkar under kontroll och den ena polisen tar nycklarna till bilen. Vi får nu berätta vad som hänt under jakten och lämnar lite uppgifter.
Det sas ungefär såhär:
Far: Vi har följt efter den här bilen nu i ca 20km i ganska rakt tempo.
Polisen: Tror ni att de har kännt sig jagade av er?
Far: ja, vi har följt efter den här bilen i nära på 100km/h inne i ett bostandområde och i nästan 200km/h ute på motorvägen kan man nog säga att de har varit stressade.
Poisen: Ojävlar, gick det så fort?
Far: Ja, men det får du inte skiriva upp.
Polisen: Ehh, nejdå, hehe.
Han säger att vi har gjort ett modigt och bra jobb och att tjuvarna nu kommer bli gripna misstänkta för inbrottsförsök.
De ska vänta vänta in några kollegor för att göra en husrannsakan på bilen så vi tackar för oss och åker hemåt.
Väl hemma plockar vi upp mattan tjuvarna tappade på vägen och konstaterar att det är våran. Vi hittar även delar av handskfacket med innehåll ifrån våran andra bil utspritt på vägen.
Allt till ett värde av kanske 30:- (då är parkeringspengarna inräknade)
Herregud vilka idioter det finns alltså!
suck...
