Råd angående "vänner"

[Brother Wolf]

Hej allihopa
Vill bara ha råd och tankar angående dom människor som man trodde var sina vänner. Men när något tungt händer (som sjukdom, Cancer, Skilsmässa etc) så visar det sig att dom är allt annat än. Är vi verkligen så ytliga att vi inte kan stå vid varandra när vi är nere i mörkret? Vem vill inte ha en vän som ställer upp när du mår dåligt. Någon som kan hjälpa dig när du inte klarar av allt för stunden. Vill bara veta vad ni anser om detta.

Ha det gott och ta hand om varandra.

BW

 

[GubbLasse]

Man får oxå respektera att människor ser väldigt olika på saker o ting.
Ditt problem kanske inte är nåt stort i andras ögon.
Vissa kan ha väldigt svårt för att visa känslor och empati.
Men har du sökt hjälp och kontakt hos en vän och fått kalla handen så kanske du ändå kan ha hen som vän ändå med förståelse för att hen kan ha ovanstående empatiproblem.

Lite svårt att ge dig expertråd i nåt som vi inte vet bakgrunden till. Vilket du inte behöver berätta.

 

[Brother Wolf]

Det är lugnt, jag mår så bra att jag håller på att explodera (friskförklarad efter 6 år 8 månader 30 dagar och 44 operationer). Efter att vad jag har gått igenom får mig att bli väldigt återhållsam när människor säger att dom är dina vänner. Jag är en människa som har stöttat flera som har gått igenom ett helvete samtidigt som jag har gjort det. En av dem var Prillan. Vi var på samma sjukhus, vi pratade via Skype (träffade aldrig henne IRL) varje morgon och kväll under 1 ½ år. Hon var närmare mig än min familj eller mina vänner. Vi skämtade om Danderyds sjukhus (som är fantastiskt). Jag vill verkligen inte peka finger, jag bara önskade att vi kunde ta hand om varandra lite bättre, som jag ser det har vi ett liv, en chans.
Vill inte mörka, jag tror jag bara skriver för att fatta att det är över för min del.

 

[Alleycat]

Visst finns det de som håller sig undan vid problem, av olika anledningar. Det kan vara empatiproblem, eller så kan det vara så att man inte klarar av att belastas av andras problem och oavsett anledning tycker jag nog det är något man får respektera.

Något jag själv har upplevt är att det finns folk som i lägen av sorg/depression tar vänskapen "för långt" och snarare utnyttjar vännen som psykolog och hjälp än just vän... Det ÄR skittufft att stötta och hjälpa någon som går igenom något svårt, och det är väl i det läget man kanske själv också måste tänka på att vänner faktiskt är just det - vänner. Ifall hela vänskapen helt plötsligt bara blir en massa negativt kan det psykiska påfrestningen bli för stor.

Det finns professionell hjälp för sånt, personer som lärt sig hantera andras problem och har det som yrke, samt att det idag är väldigt enkelt att hitta andra som går eller gått igenom samma sak, där man nog kan ha utbyte av varandra på ett helt annat sätt, som du själv upplevde. Såklart att även vänner kan stötta, men man får nog inte glömma att de är just vänner och att alla faktiskt inte klarar av det.

Jag kan absolut stötta vänner, så länge de fortfarande är just mina vänner. Men jag har även varit med om fall där vänskapen försvunnit och jag istället blivit någon form av psykolog och hemhjälp och det gör jag inte om igen, för min egen hälsa.

Jag tror man måste fundera på vad man anser att en vän är och hur mycket man kräver av en och i svåra perioder kanske även försöka se hur mycket ansvar man lägger hos vännerna och om det är rimligt. Jag tror att det är få vänner som backar om man fortfarande i huvudsak har dem som just vänner och umgås som tidigare, men om det negativa blir mer än det positiva är det nog inte så många som orkar med.

 

[Brother Wolf]

Alleycat, fantastiskt sammanfatta

 

[Skäggot]

Sjukdom är en ypperlig möjlighet att sortera ut miserabla individer ur vänskaran.

Tyvärr.

 

[berserken]

Sen finns det de som bara hör av sej när de själv har det svårt .När det går bra för dem så duger bara andra vänner

 

[Diversion]

Man måste nog också skilja på vänner, kompisar och bekanta även om gränsen kan vara flytande. Jag har haft tur så långt och sluppit större kriser men man vet ju aldrig. Dock har jag fått uppleva hur folk man trodde var vänner bara drar när dom hittar en bättre deal. Helt plötsligt är man bara en belastning. Tänk på det gott folk, människor är inte tomma ölburkar man bara kastar i soptunnan när dom tjänat sitt syfte.

 

[Markus]

Dock har jag fått uppleva hur folk man trodde var vänner bara drar när dom hittar en bättre deal.

Hur då deal?

 

[Ankan1]

Vänskap är som motorcyklar.En del bara kör och kör medan andra ständigt försöker få delarna att fungera ihop.

 

[RymdBörje]

Vänner och kompisar prövas i nödens stund...

Kompisar brukar försvinna fortare än en avlöning innan jul....
Vänner däremot brukar alltsom oftast hänga i lite längre...
Vilka som är vad vet man inte oftast förräns det är försent...


Parasiterna som Berserk nämnde ovan är liksom inversen av de som drog på en gång...men det är lättare att bli av med något som är på plats än att få tillbaka någon som dragit...och jag är tillräckligt socialt obegåvad för att de inte skall dyka upp mer än en gång...

 

[bonny]

Jag vill verkligen inte peka finger, jag bara önskade att vi kunde ta hand om varandra lite bättre, som jag ser det har vi ett liv, en chans.

Tyvärr lever du i fel tid! Vi kan tycka vad vi vill om det men trenden i Sverige är mer och mer egoism och självupptagenhet. Jag tror dock inte att det handlar om att folk är empatistörda, min erfarenhet är snarare att folk är generellt väldigt vänliga och stöttande, men bara till en viss gräns och när de har tid. Jag kan bara se på mig själv, det finns gott om folk jag skulle kunna stötta och engagera mig i men problemet är att även om jag gjorde det 24/7 så skulle det inte vara tillräckligt för alla. Varje minut jag sitter och pratar mediciner med min mamma är tid som jag inte leker med mina barn.

Jag håller dock med dig om att det hade varit trevligt med ett samhälle där vi hade mer tid för varandra men vi har, som sagt, valt en annan väg.

 

[RymdBörje]

Hur då deal?

Bättre underhållning, mer pilsner, bättre käk?
Roligare kompisars kompisar...

Många låtar i den jukeboxen...

 

[SJP]

som jag ser det har vi ett liv, en chans.

Ett liv, men ingen chans....

Bättre underhållning, mer pilsner, bättre käk?
Roligare kompisars kompisar...

Många låtar i den jukeboxen...

Det är tråkigt att vara en tråkig person.

 

[Diversion]

Hur då deal?

När de hittar en partner och/eller skaffar familj t.ex. eller när de kommer upp sig på ett eller annat sätt. Ja jag är inte naiv, jag begriper mycket väl att saker ändras och man får mycket att stå i men jag är en "low maintenance" vän. Även om någon som man umgåtts med väldigt mycket skaffar flickvän eller barn så visst fan kan man väl titta förbi en timme i månaden och ta en kaffe och låta bli att ha ett lidande uttryck i ansiktet om man gör det själv. Jag tycker inte det är orimligt. I synnerhet inte om det är fråga om gångavstånd.

 

[Carnivore]

Somliga är dig nära och stannar oavsett... man behöver inte ens prata ofta men när man väl pratar så är det inget blame game utan snarare en catch up.
Sen finns det de som man själv ställer upp på till tusen men får aldrig något tillbaka så att säga, de är parasiter och hålls gärna på armslängds avstånd.

 

[Markus]

När de hittar en partner och/eller skaffar familj t.ex. eller när de kommer upp sig på ett eller annat sätt. Ja jag är inte naiv, jag begriper mycket väl att saker ändras och man får mycket att stå i men jag är en "low maintenance" vän. Även om någon som man umgåtts med väldigt mycket skaffar flickvän eller barn så visst fan kan man väl titta förbi en timme i månaden och ta en kaffe och låta bli att ha ett lidande uttryck i ansiktet om man gör det själv. Jag tycker inte det är orimligt. I synnerhet inte om det är fråga om gångavstånd.

Jag känner mig lyckligt lottad som har svårt att förstå vad du menar. Beklagar läget, tycker inte du skall gå dit och fika något mer, men det kanske du listat ut solo.

Personligen fyller jag på med en del nya vänner, prioriterar andra gamla, låter nya vänner försvinna bort, några gamla också. Om jag mot förmodan umgås med någon mot bättre vetande sitter jag inte och lider för det utan tar det inte så allvarligt, hela livet kommer ju vara fullt av bekantskaper man gärna sluppit, så länge man har ett jobb i alla fall. Man får försöka cheer up helt enkelt.