R.I.P alla bortgågna hojåkare

[Ravetrancer]

Sitter och lyssnar på Gary Jules med låten Mad world. Jag blir så jävla ledsen när hör denna låt som Roller gjorde film med Gpf. Får mig tänka på alla som gått bort som man kände eller dom på sporthoj....
Tänker ofta på min bror fortfarande efter 5 år snart och undrar hur det går för alla dom som mist syskon, föräldrar, vänner här på forumet. Dom senaste 6 åren har jag mist 5 nära släktingar som gått bort, bla. min lillebror, morfar, mormor, gammelmormor.....
Sen har massa här på forumet gått bort och varje gång man läst om det så har man mått dåligt och undrat om det är värt att köra hoj.

Jag tänker ofta på er som var med när Sp1(joey?) dog förra året, hur är det med er som fick se detta hända, tänker ni på det ofta, hur bearbetar ni det???

Tänker på Lillebror, när Storebror dog, vred sig i magen på mig när jag läste det, träffades på gelleråsen o han va en riktig go norrlänning. Hur e det med lillebror???

Kfc krockade utan hjälm o kläder rätt in i en vägg, har fått pm från en som var där på plats o såg detta. Hur e det med vänner där???

MrCrone gick bort oxo =(,hur e det med mrcrones vänner??? Nu börjar man allvarligt tänka på vad e det som pågår.

Gpf nu senast, fan va lessen man blir alltså, undrar hur det e med Lucky och alla andra runt om Gpf.....

Och alla andra hojåkare som gått bort i år, mamman som lämnade 2 barn, han som nästan klöv bilen o dödade 2 till, nån på Gotland, nån på åland. =(

Sen alla krascher, folk som blir rullstollsbundna, Mavve som blir söndertrasad, Blondier som fortfarande knappt kan sova sen plyckan för 1 år sen. Tänker på mig själv att jag aldrig komer att kunna springa riktigt. Tänker på när jag krascha Timmys hoj i vägräcket, när jag slog ryggen i en stolpe på vägräcket. Även valmers som drog benet i en stolpe, kunde lika gärna vart ryggraden.....=(
Emmis krasch var ju hemsk oxo, hon kunde lika gärna blivit överkörd samtidigt =(

Det e många mer, som har skadat sig o gått bort , tycker det vart ett hemskt år i år......

Ni som gått bort, Vila i frid, och jag hoppas innerligt att det finns en himmel till er.

Ni som skadat er, Krya på er och hoppas att ni blir så återställda som möjligt.

//ravetrancer

 

[twinner]

ängnar dom bortgågna en tanke*

 

[Bruno]

så är det, men kom ihåg...de hade aldrig varit de människor som de var om det inte hade varit för vårt gemensamma intresse. Håll deras låga brinnande genom att köra hoj, hedra dem genom att ta det lungt.....

GIXxXER

 

[oXydex]

Bra skrivet

Tanke går till bortgångna och de som har haft millimetrarna på sin sida och fortfarande är med oss

/oXydex

 

[oFFkeFF]

Det är alltid svårt att bearbeta död. Och man gör det olika.
Har förlorat många hojpolare, själv varit nära döden i en olycka och när jag var yngre trodde jag inte att jag skulle överleva särskilt länge till. Då man både körde som en kratta och alldeles för galet.
Skrivit det massor med gånger, det är livsfarligt att köra hoj och man ska vara beredd att betala dyrt för det, de som tror att de är odödliga får ta en hårdare smäll när det väl händer.
Älskar hojåkning, och kan inte tänka mig sluta med det, även om mina nära och kära inte alls är särskilt förtjust över min hobby.

Jag brukar dock åka förbi och lämna en blomma på vänners gravar när jag passerar, och de finns alltid i mitt minne.

 

[Mattias650]

Jag tänker ofta på er som var med när Sp1(joey?) dog förra året, hur är det med er som fick se detta hända, tänker ni på det ofta, hur bearbetar ni det???

Var tyvärr med när SP1 dog. En "upplevelse" jag hoppas att alla ni andra slipper vara med om.

Fick se på nära håll vad en krock mellan en långtradare och en mc-åkare innebär.

Jag kommer aldrig glömma det och jag tänker på det ganska ofta. Men det har hjälpt att då och då få prata om det med de andra som var med den dagen. Det gäller att stötta varandra så gott det går.

 

[Ankan]

Bra tankar av Racetrancer.
Igår var det fem år sedan en nära vän dog i cancer. Har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på honom...
Jag kände ingen av de här på SH som gått bort, men jag visst tänker man på dem alltsomoftast.
Tänk på dem ute i trafiken så minskar risken för fler dödsfall!

 

[Silwer]

jo, jag antar att man tar det på ett annat sätt om man ser olyckan och dessutom är vän till den dödade.
Själv känner jag ju inga här på forumet så även om det är trist att se dödsrunor så blir det rätt opersonligt för mig ändå.

 

[Söder]

Mycket bra skrivet!
Klart man tänker på hur det kan gå när man åker hoj.
Men inget som stoppar en från att fortsätta med det.
Och som GIXxXer skrev, kom ihåg vad deras intresse var.
Håll lågan uppe och kör hoj, men kör försiktigt!

 

[snobben]

Bra
Det finns ju för satan inge värre än att förlora en släkting eller när vänn...
R.I.P.

 

[petterekman]

Inte nog med att man har läst igenom krasch-trådarna i sig, nu komnmer en sådan här och påminner om hur nära till döden egentligen är. Jag kände ingen av de som dött, inte ens Ålänningen, men ändå får jag tårar i ögonen när man läser om sådant här. De närmast mig som dött är farmor och farfar, och när jag läser sådana här trådar tänker jag tillbaka på farmors begravning för 3 år sedan. Och tårarna. Jag hoppas att jag aldrig behöver mista någon när och kär, det måste vara fruktansvärt.

Ägnar en tanke i Mariehamn.

 

[Ravetrancer]

Matte 650: Jag vet vad som hände den där åkturen, och jag säger bara, jag tycker synd om er som fick uppleva det, aldrig i hela världen att jag hade klarat av att köra hoj igen efter en sån upplevelse. Hoppas att ni snackar med varandra ofta......

Jag kan se på min son o undra hur hade han reagerat på om pappa inte kom hem igen??? Skulle han fråga efter mig, hur länge, skulle han glömma mig till slut??? Hur skulle min sambo berätta det för honom, hur berättade dom det för barnen som miste sin mamma i somras i mcolyckan.........
Hur skulle jag ta det om nån av mina närmare vänner gick bort???? Ångest är det enda jag kan säga, fy fan vilken ångest man får, det gjorde så jävla ont i mig när min bror dog och jag vill aldrig återuppleva dom ångestfyllda känslor som det medförde. Kommer ihåg när polisen hämtade mig och min sambo och körde oss till mina föräldrar som inget visste. Min mamma stog på balkongen o rökte en cigg, det var slask ute i december.........jag kunde inte hålla mig, jag sa att dom hade dödat min lillebror och hon började skrika.........När jag kom in i lägenheten log hon bara där på golvet o skrek o vred sig. Denna syn vill jag aldrig se igen, min mammam har inte satt sin fot på balkongen på 5 år nu. Så därför undrar o tänker jag på dom föräldrar , syskon och vänner som råkat ut för detta. Jag lider verkligen med er och jag hoppas att ni kommer må bättre med tiden trots att det inte känns så i början.......
Har alltid undrat vad som sker i ens huvud innan man dör, speciellt om man vet att det är kört, har man ångest då, skriker man, hinner man skrika. Hinner man tänka på sina föräldra, syskon, flick/pojkvänner o vänner..........gråter man när man vet att man kommer dö???

Kfc, vad gjorde han, han ville bara hjälpa egentligen, det kostade honom livet Hur ont gjorde det i dig när du kanade 100m utan kläder o hjälm rätt in i väggen??? Trodde du att du skulle dö, eller tuppa du av innan??? Hoppas du tuppa av, min vän.

Gpf, vad hände med dig killen, hann du känna nåt innan, hann du förstå att du skulle dö??? Jag hoppas inte det ...

Storebror, vad tänkte du när du såg att bilen körde rätt ut i vägen? Hann du tänka på lillebror, hann du tänka att du aldrig mer skulle få gränsla din fina svart hingst och känna vridet i den? Hoppas inte det...

Sp1, greps du av panik när du trycktes in under lastbilen??? Hann du tänka o känna nåt när delar av din kropp slets av??? Jag hoppas att du inte gjorde det.

MrCrone, vad hände, det är nog många som frågar sig det, men det verkar vara dåligt med svar.....hoppas att du inte kände nåt vännen.

Till slut, min käre lillebror.....Vad hände dig, vad fick någon dåre att hugga dig 11ggr med en dykarkniv. Dom säger att du dog med en nytänd cigarett i hande, att du inte hade värjt dig med händerna när du dog. Var du avsvimmad käre lillebror?? Jag hoppas det min kärlek.

Jag hoppas att ingen av ovanstående nånsin fattar vad som hände dem, att dom aldrig fick lida, att dom inte behövde tortera sig själva med bilder av sina nära och att dom aldrig mer skulle få se dom.
Hoppas ni slapp, för jag vet att vi inte slapp, och det är fan jobbigt skall ni veta, varje dag e jobbig, men man lär sig hantera dan som den kommer. Ni försvinner aldrig ur våra minnen och våra hjärtan. Hoppas att det finns en himmel där ni är. Där ni kan lära känna min bror och han lära känna er.

//Ravetrancer - ledsen idag

 

[fluppen]

Matte 650: Jag vet vad som hände den där åkturen, och jag säger bara, jag tycker synd om er som fick uppleva det, aldrig i hela världen att jag hade klarat av att köra hoj igen efter en sån upplevelse. Hoppas att ni snackar med varandra ofta......

Jag kan se på min son o undra hur hade han reagerat på om pappa inte kom hem igen??? Skulle han fråga efter mig, hur länge, skulle han glömma mig till slut??? Hur skulle min sambo berätta det för honom, hur berättade dom det för barnen som miste sin mamma i somras i mcolyckan.........
Hur skulle jag ta det om nån av mina närmare vänner gick bort???? Ångest är det enda jag kan säga, fy fan vilken ångest man får, det gjorde så jävla ont i mig när min bror dog och jag vill aldrig återuppleva dom ångestfyllda känslor som det medförde. Kommer ihåg när polisen hämtade mig och min sambo och körde oss till mina föräldrar som inget visste. Min mamma stog på balkongen o rökte en cigg, det var slask ute i december.........jag kunde inte hålla mig, jag sa att dom hade dödat min lillebror och hon började skrika.........När jag kom in i lägenheten log hon bara där på golvet o skrek o vred sig. Denna syn vill jag aldrig se igen, min mammam har inte satt sin fot på balkongen på 5 år nu. Så därför undrar o tänker jag på dom föräldrar , syskon och vänner som råkat ut för detta. Jag lider verkligen med er och jag hoppas att ni kommer må bättre med tiden trots att det inte känns så i början.......
Har alltid undrat vad som sker i ens huvud innan man dör, speciellt om man vet att det är kört, har man ångest då, skriker man, hinner man skrika. Hinner man tänka på sina föräldra, syskon, flick/pojkvänner o vänner..........gråter man när man vet att man kommer dö???

Kfc, vad gjorde han, han ville bara hjälpa egentligen, det kostade honom livet Hur ont gjorde det i dig när du kanade 100m utan kläder o hjälm rätt in i väggen??? Trodde du att du skulle dö, eller tuppa du av innan??? Hoppas du tuppa av, min vän.

Gpf, vad hände med dig killen, hann du känna nåt innan, hann du förstå att du skulle dö??? Jag hoppas inte det ...

Storebror, vad tänkte du när du såg att bilen körde rätt ut i vägen? Hann du tänka på lillebror, hann du tänka att du aldrig mer skulle få gränsla din fina svart hingst och känna vridet i den? Hoppas inte det...

Sp1, greps du av panik när du trycktes in under lastbilen??? Hann du tänka o känna nåt när delar av din kropp slets av??? Jag hoppas att du inte gjorde det.

MrCrone, vad hände, det är nog många som frågar sig det, men det verkar vara dåligt med svar.....hoppas att du inte kände nåt vännen.

Till slut, min käre lillebror.....Vad hände dig, vad fick någon dåre att hugga dig 11ggr med en dykarkniv. Dom säger att du dog med en nytänd cigarett i hande, att du inte hade värjt dig med händerna när du dog. Var du avsvimmad käre lillebror?? Jag hoppas det min kärlek.

Jag hoppas att ingen av ovanstående nånsin fattar vad som hände dem, att dom aldrig fick lida, att dom inte behövde tortera sig själva med bilder av sina nära och att dom aldrig mer skulle få se dom.
Hoppas ni slapp, för jag vet att vi inte slapp, och det är fan jobbigt skall ni veta, varje dag e jobbig, men man lär sig hantera dan som den kommer. Ni försvinner aldrig ur våra minnen och våra hjärtan. Hoppas att det finns en himmel där ni är. Där ni kan lära känna min bror och han lära känna er.

//Ravetrancer - ledsen idag

Ger dig Ravis och ni andra anhöriga en varm tanke...

 

[Bikerbitch]

Fint o bra skrivet Ravetrancer. Det här är ju funderingar man har haft sedan gpf lämnade oss.
Jag kommer nog aldrig hitta svaren på mina frågor angående döden. Det enda jag vet är att det kan hända närsomhelst, så det gäller att ta vara på dagarna. Att krama om sina nära o kära en extra gång och säga snälla ord.
Jag själv är livrädd för döden..

 

[Daytona Peter]

Fint skrivet. Jag kände inte några av de nämnda men får ändå en klump i halsen när jag läser.

Vila i frid i hojhimlen.

// Peter

 

[Johansson]

Ravve det här får en verkilgen att tänka efter, visste inte detta om din bror, kan inte föreställa mig hur svårt det måste vara. Fyfan för att få uppleva något sådant Det gäller också alla andra som mist en nära vän mc-åkare eller ej.

Måtte jag själv aldrig få uppleva detta, usch man mår ju dåligt när man tänker på alla olyckor som hänt i år, ta det försiktigt där ute.

// J

 

[Ravetrancer]

Hoppas oxo innerligt att jag aldrig får se nån mcåkare dö, livrädd för detta o jag brukar gnälla på vissa i WCX o sluta hetsa bilar när dom vill körea om med mc:n......

 

[Lucky9]

Fint skrivet. Självklart skänker jag en tanke till anhöriga som blivit drabbade. Det gör jag ofta nu för tiden...

Gpf nu senast, fan va lessen man blir alltså, undrar hur det e med Lucky och alla andra runt om Gpf.....

Jo tack. Det är förhållandevis bra. Mycket tack vare medlemmar på sporthoj som frågat hur jag mår och pratat med mig. Min hjälp har varit att få hjälpa andra och prata med folk.

Idag är det 2 veckor sedan Rikard (gpf) omkom. Jag var ute vid olycksplatsen idag och tände ljus. Det var tungt men ändå ganska ok.

Vissa dagar är bättre än andra. Men dom dåliga dagarna är inte fruktansvärda som i början utan nu är det mer skönt att få vara ledsen.

Dom bra dagarna är fortfarande bara bra. Det tar nog ett tag till innan dom bli toppen...

Det är, tyvärr, inte första gången en nära vän går bort. Så den här gången går det faktiskt bättre. Jag har lättare att acceptera faktumet att min vän är borta. Men det gör ont. Väldigt ont. Och det kommer det förmodligen göra ett tag till... Men samtidigt kan jag hantera smärtan den här gången.

Som sagt... Tack alla på SH som hjälpt mig. Ni har varit ett bra stöd. Även om det bara har varit ett pm eller liknande så har det hjälpt.

Ta hand om varandra.

/Fredrik

 

[Magoozi]

Jag såg filmen om gpf först nu ikväll, och trots att jag aldrig träffat killen,vet vem han var så kniper sig det i min mage. känslan man får gör att man tänker efter en gång extra. en vän tog livet av sig i julas och jag har ofta frågat mig varför. Jag kan tänka mig att när en olycka sker kan man inte göra något för att förhindra den, åtminstone inte när det sker. Men kan man det med ett självmord? ska man respektera personen för vad han/hon gjort? jag vet faktiskt inte? Förlåt, det känns som om jag tagit tråden åt ett annat håll, men jag förstår hur ni känner. tankar till er/Magnus AKA molia

 

[loop]

Nä för fan grabbar och tjejer... Taet lungt!
Känner inga av er personligen eller nån av de som gått vidare till efterlivet... Instämmer dock med Daytona Peter, klumpen i halsen blir riktigt stor!
Bara tanken av att killar och tjejer skadats eller dött när de varit ute och gjort det de tyckte om... Får mig att må riktigt dåligt, liksom inte meningen att det ska ske nått sånt när man gör nått som man älskar... Blir desto lyckligare när jag tänker på att jag hittade den här sidan, visst finns det meningsskildaktigheter, men till syven och sist är det en grym "vi känsla" som jag är glad över att få dela... Men än en gång! Taet lungt!