Hoztic
Alltid på väg mot nya mål
Tja Sporthoj!
Efter mitt livs första race, Anderstorp i våras, var jag skeptisk till om det här med racing var något för mig. Det var ju jävligt kul, men näst siste man var ju 3/4 varv för mig i mål. Men legenden går ju om LMS b-racehelg, så i god tid bestämde jag mig för att ge det ett försök, dvs 10:15 sista anmälningsdagen.
Nervositeten var faktiskt bättre den här gången, jag hade gått från condorer i magen till havstrut och jag kände att jag hade grepp om det mesta. Jag hade lagat lunch och middag för hela helgen och fryst in, micron gjorde passagerarsätet i busen till kök, jag hade värmefläktar, shorts å sovsäck för nordpolssafari med mig. Jag hade tom en stöveltork! Två dagar innan stod allt färdigpackat i hallen och garaget, bara att stapla in i bussen. Tom hojen var genomgången och mysd med. Nu var allt runt omkring så bra det kunde bli, dvs min brist på talang var det avgörande, på gott och ont...
Väl framme pekades det lite vars jag kunde ställa mig och jag började lasta ur. När jag skulle resa tältet kom Lasse som kör 125 räser och undrade om jag verkligen skulle resa tältet själv? Nja, jo mumlade jag ur mig. Det tyckte han var en rackarns dum idé och vips tog det 2s istället för en kvart att få upp det, tackar Lasse!
Efter en stund kom Jonas och Stellan från Skellefteå och ställde sig bredvid mig. De va som riktigt trevliga norrlänningar, sådär lugna å rättframma. Ja tror som int dom kunde hetsa upp sig för nå int. Efter lite pyssel var Camp Hoztic Racing rest och jag kunde värma lite käk och krypa till kojs. Min buss ser inte mycket ut för världen, men på race är den mitt hem och min borg, och det gör den förbannat bra!
Fredagen gick riktigt bra, jag satte nytt personbästa och började få ett bra flyt. Efter första passet fick jag ett sms: Sätt i transpondern, dina supportrar vill kunna följa dig! Ja, vad gör man inte för sina fans Efter att ha kollat på tiderna insåg jag att jag inte var kronsist! Nu tändes ett visst hopp faktiskt.
Sege dök upp på förmiddan nån gång och svor sig blå över köerna, 5h från Stockholm till Nyköping, det borde jag klara med trampcykel Efter att ha sorterat och flyttat runt alla sneda och trasiga delar till hans jättetält började vi resa det, tills nån kom på att vi hade minst två olika nockvinklar... Men till slut var hangaren rest! Helt klart mest tält/hoj i hela depån! Även när Sleven, Gustav och Teddy kom... 
Även Jim från Bromölla dök upp på morgonkvisten. Dvs, jag hade hamnat i ett väldigt trevligt hörn av depån 
Fredag kväll strosade jag runt i depån och pratade med folk och hade grymt trevligt. Uppsluppen stämning är nog en bra sammanfattning. Fam Sandström aka The Black Meatball Family turades om att att ge blåsjobb, på grillen alltså, som Perra hade fått perfekt på ena halvan och helt släckt på den andra
Nu nånstans hade min kropp kommit på att det ju trots allt var race i helgen, och jag måste säga att jag var något spänd när jag kröp in i sovsäcken på fredag kväll.
Jag fick inga vidare tider på kvalet, men slapp starta sist iaf, så det var med gott hopp om livet som jag rullat ut på sighting lap på lördag em. När starten väl gick så råkade jag ha ställt in högerhanden på 3-sekundersregeln, dvs 3s till fordonet framför
Men efter ett tag kom jag iväg och kastade mig in i trängseln i esset. I torparn, kurvan from hell lyckades jag tom köra om en hoj på innern! Min lycka var gjord, mitt livs största racingframgång! Sen körde han iofs om mig efter ett tag, men det är en annan sak Men jag hängde på hojen framför mig, och var många gånger upp jämsides men vågade inte ge det där sista och tränga mig förbi. Näst sist i mål, jag fnissade euforiskt inne i hjälmen. Framåt kvällen vräkte regnet ner och jag satte mig i bussen med en bok. När jag hade läst samma sida 5 gånger på en timme och började få konstiga smärtor av att somna med gamnacke kröp jag ner i sovsäcken istället.
Söndagen gick sådär. På natten lyckades mina tår peta ur proppen ur luftmadrassen, så halv ett fick jag gå upp och leta reda på pumpen och pumpa upp madrasseländet igen. Det gjorde väl att ögonlocken kändes något tyngre när klockan ringde... Första kvalet blev inget vidare eftersom det gick en smärre flod tvärs över banan vid crossböjen och fukt på en del andra ställen. Stor till LMS som raskt kortade kvalen och fick tid till att dika ut och städa upp banan 
Andra kvalet kom jag 5 varv sen ville inte min hoj vara med längre, den stendog precis efter torparn så jag rullade ut och parkerade på escapen. Hampus, din moppeknapp is no more... 
Iofs var det snabbt både hittat och fixat, men när vi skulle ut på racet så öppnades himlen och jag valde att stå över. Jag har aldrig kört i regn på Sviestad och har för lite erfarenhet av det rent generellt, så för både min och andras säkerhet valde jag att stå över. Istället lekte jag depåslav åt Jonas och Stellan när dom satte på regndäck. Hoppas ni kom hem som ni skulle, jag ska nog sluta klaga över 40 mil ToR, ni hade ju runt 190
Så, summa sumarum, jag hade en helt underbar helg! Kanontrevligt och hjälpsamt folk i depån, skön stämning och jag har gått från att släppa hojen och springa till skogs när nån kom nära (inom 20m) till knappt bry mig när dom snabba killarna klipper om på innern så att det blir repor i kåporna. Dessutom hade jag bra häng på hojen framför mig och jag vågade vara framme och tampas lite, även om det inte räckte hela vägen. Håkan skällde ut mig för det i depån efter racet, och han kanske hade lite rätt i att jag fegar för mycket Med den här utvecklingstakten, från sist till näst sist på 2 race, så borde jag stå på pallen om 30-40 racehelger, å med mitt snitt på 2 om året så är det bara 15-20 år bort
På vägen hem satt jag och åt min Anton Bergh som alltid ligger och väntar och är min morot och belöning när allt har gått bra samtidigt som Poisons Every rose has its thorn rullade ut på stereon. Den här helgens törne var att den precis hade tagit slut, och att det är ett år till nästa! Tack LMS, alla mina depågrannar och medtävlande för en grymt trevlig helg! Och självklart tack till Heino och Raimo för ert stöd och era hejarop! Vad skulle jag göra utan er?
Ps. Jag har börjat snegla på en ny(are) racehoj. Det gav lite mersmak...
Efter mitt livs första race, Anderstorp i våras, var jag skeptisk till om det här med racing var något för mig. Det var ju jävligt kul, men näst siste man var ju 3/4 varv för mig i mål. Men legenden går ju om LMS b-racehelg, så i god tid bestämde jag mig för att ge det ett försök, dvs 10:15 sista anmälningsdagen.
Nervositeten var faktiskt bättre den här gången, jag hade gått från condorer i magen till havstrut och jag kände att jag hade grepp om det mesta. Jag hade lagat lunch och middag för hela helgen och fryst in, micron gjorde passagerarsätet i busen till kök, jag hade värmefläktar, shorts å sovsäck för nordpolssafari med mig. Jag hade tom en stöveltork! Två dagar innan stod allt färdigpackat i hallen och garaget, bara att stapla in i bussen. Tom hojen var genomgången och mysd med. Nu var allt runt omkring så bra det kunde bli, dvs min brist på talang var det avgörande, på gott och ont...
Väl framme pekades det lite vars jag kunde ställa mig och jag började lasta ur. När jag skulle resa tältet kom Lasse som kör 125 räser och undrade om jag verkligen skulle resa tältet själv? Nja, jo mumlade jag ur mig. Det tyckte han var en rackarns dum idé och vips tog det 2s istället för en kvart att få upp det, tackar Lasse!
Efter en stund kom Jonas och Stellan från Skellefteå och ställde sig bredvid mig. De va som riktigt trevliga norrlänningar, sådär lugna å rättframma. Ja tror som int dom kunde hetsa upp sig för nå int. Efter lite pyssel var Camp Hoztic Racing rest och jag kunde värma lite käk och krypa till kojs. Min buss ser inte mycket ut för världen, men på race är den mitt hem och min borg, och det gör den förbannat bra! Fredagen gick riktigt bra, jag satte nytt personbästa och började få ett bra flyt. Efter första passet fick jag ett sms: Sätt i transpondern, dina supportrar vill kunna följa dig! Ja, vad gör man inte för sina fans
Efter att ha kollat på tiderna insåg jag att jag inte var kronsist! Nu tändes ett visst hopp faktiskt.Sege dök upp på förmiddan nån gång och svor sig blå över köerna, 5h från Stockholm till Nyköping, det borde jag klara med trampcykel
Efter att ha sorterat och flyttat runt alla sneda och trasiga delar till hans jättetält började vi resa det, tills nån kom på att vi hade minst två olika nockvinklar... Men till slut var hangaren rest! Helt klart mest tält/hoj i hela depån! Även när Sleven, Gustav och Teddy kom... Även Jim från Bromölla dök upp på morgonkvisten. Dvs, jag hade hamnat i ett väldigt trevligt hörn av depån Fredag kväll strosade jag runt i depån och pratade med folk och hade grymt trevligt. Uppsluppen stämning är nog en bra sammanfattning. Fam Sandström aka The Black Meatball Family turades om att att ge blåsjobb, på grillen alltså, som Perra hade fått perfekt på ena halvan och helt släckt på den andra
Nu nånstans hade min kropp kommit på att det ju trots allt var race i helgen, och jag måste säga att jag var något spänd när jag kröp in i sovsäcken på fredag kväll.
Jag fick inga vidare tider på kvalet, men slapp starta sist iaf, så det var med gott hopp om livet som jag rullat ut på sighting lap på lördag em. När starten väl gick så råkade jag ha ställt in högerhanden på 3-sekundersregeln, dvs 3s till fordonet framför
Men efter ett tag kom jag iväg och kastade mig in i trängseln i esset. I torparn, kurvan from hell lyckades jag tom köra om en hoj på innern! Min lycka var gjord, mitt livs största racingframgång! Sen körde han iofs om mig efter ett tag, men det är en annan sak Men jag hängde på hojen framför mig, och var många gånger upp jämsides men vågade inte ge det där sista och tränga mig förbi. Näst sist i mål, jag fnissade euforiskt inne i hjälmen. Framåt kvällen vräkte regnet ner och jag satte mig i bussen med en bok. När jag hade läst samma sida 5 gånger på en timme och började få konstiga smärtor av att somna med gamnacke kröp jag ner i sovsäcken istället.Söndagen gick sådär. På natten lyckades mina tår peta ur proppen ur luftmadrassen, så halv ett fick jag gå upp och leta reda på pumpen och pumpa upp madrasseländet igen. Det gjorde väl att ögonlocken kändes något tyngre när klockan ringde... Första kvalet blev inget vidare eftersom det gick en smärre flod tvärs över banan vid crossböjen och fukt på en del andra ställen. Stor
till LMS som raskt kortade kvalen och fick tid till att dika ut och städa upp banan Andra kvalet kom jag 5 varv sen ville inte min hoj vara med längre, den stendog precis efter torparn så jag rullade ut och parkerade på escapen. Hampus, din moppeknapp is no more... Iofs var det snabbt både hittat och fixat, men när vi skulle ut på racet så öppnades himlen och jag valde att stå över. Jag har aldrig kört i regn på Sviestad och har för lite erfarenhet av det rent generellt, så för både min och andras säkerhet valde jag att stå över. Istället lekte jag depåslav åt Jonas och Stellan när dom satte på regndäck. Hoppas ni kom hem som ni skulle, jag ska nog sluta klaga över 40 mil ToR, ni hade ju runt 190 Så, summa sumarum, jag hade en helt underbar helg! Kanontrevligt och hjälpsamt folk i depån, skön stämning och jag har gått från att släppa hojen och springa till skogs när nån kom nära (inom 20m) till knappt bry mig när dom snabba killarna klipper om på innern så att det blir repor i kåporna. Dessutom hade jag bra häng på hojen framför mig och jag vågade vara framme och tampas lite, även om det inte räckte hela vägen. Håkan skällde ut mig för det i depån efter racet, och han kanske hade lite rätt i att jag fegar för mycket
Med den här utvecklingstakten, från sist till näst sist på 2 race, så borde jag stå på pallen om 30-40 racehelger, å med mitt snitt på 2 om året så är det bara 15-20 år bort På vägen hem satt jag och åt min Anton Bergh som alltid ligger och väntar och är min morot och belöning när allt har gått bra samtidigt som Poisons Every rose has its thorn rullade ut på stereon. Den här helgens törne var att den precis hade tagit slut, och att det är ett år till nästa! Tack LMS, alla mina depågrannar och medtävlande för en grymt trevlig helg! Och självklart tack till Heino och Raimo för ert stöd och era hejarop! Vad skulle jag göra utan er?
Ps. Jag har börjat snegla på en ny(are) racehoj. Det gav lite mersmak...
Jag hade tydligen satt min kylväska på värme också, tur att den var effektsvag (Biltema) och att jag hade 6 frysta matportioner i den. Yoghurten var dock ganska varm på fredag morgon. Men jag blev inte sjuk av den ens på söndagen, konserveringsmedel är nog inte så dumt ändå 
