Torsdag kväll styrde Anneli och undertecknad kosan mot Karlskoga för att köra friträning på fredagen. Det är alltid skönt att vara på plats i god tid så att man kan ta sovmorgon och bara hoppa på hojen när det är dags. Planen gick dock i stöpet den här gången då det blåste så man undrade om vädergudarna var ovanligt sura på torsdagskvällen att vi bestämde oss för att vänta till på fredagsmorgonen med att sätta upp tältet.
På fredagsmorgonen anmälde vi oss och packade upp alla våra prylar. Anneli valde att hoppa över förmiddagsträningen då denna skulle köras tillsammans med Rookie 1000-grabbarna. Lat som jag är hade jag inte orkat skifta däck så det blev till köra på mina gamla Dunlopslicks återigen. Börjar bli en favorit i repris det där. Åker ut bakom Macke på hans ZX-10 och tar rygg. Jag har lärt mig att det är bra bromsträning att åka med snabbare hojar, eftersom man tappar så fort det går rakt och blir tvungen att bromsa sig ikapp. Hänger kvar bakom Macke ett tag men känner att axlar och nacke redan börjar göra sig påminda. Flåset som inte heller är det bästa börjar också bli besvärande, så när bakdäcket börjar kännas slirigt så bestämmer jag mig för att det är bättre att satsa på mer bantid på friskare däck under nästa pass.
I pausen fram till nästa pass skiftar jag till ett par nybegagnade Pirellislicks. Struntar dock i att balansera dem vilket visade sig vara ett misstag. Pass nummer två känns saker och ting bättre, utom framändan på cykeln som behagar vibrera otäckt i inbromsningen efter rakan.
Lyckas iaf bättra min kvaltid från Bikeweek med två tiondelar vilket bådade gott. Helt slut i kroppen slappas det i husbilen innan det blir tidig läggning på kvällen.
Lördag morgon börjar med kroppsliga övningar direkt efter frukost.Gurra och jag byter däck på Annelis hoj då hennes Racetech börjar se skamliga ut. Kommer även på att det kanske skulle vara läge att balansera mitt eget framdäck för att till fullo kunna utnyttja hejdarna i slutet av rakan utan att riskera att vibrera av hojen. Hojarna är klara lagom tills det är dags att sätta på däckvärmarna efter att jag svettats en stund och Anneli har najjat enligt konstens alla regler.Till vår stora bestörtning märker Anneli och Tobbe att det börjar pyra om Annelis bakre däckvärmare. Tio minuter senare har ett friskare par däckvärmare inlånats av en vänlig själ som hade ett par över.
Första kvalet löper odramatiskt och det är för en gångs skull inga problem att få till fria varv eftersom startfältet verkar vara både jämt och riktigt snabbt. Noterar en bästa tid på 1.13.1 vilket jag var nöjd med då det är 0.8 sek bättre än mitt förra kval på Gelleråsen. Observerar att bakdäcket redan visar tecken på taskig slitning på högersidan och funderar på att justera returdämpningen. Efter lite lätt förvirring (har ingen handbok till R6:an) så mjukas returen med 2 klick.
Pass två känner jag mig än mer sliten och är framför allt mör som spaghetti i benen. Har svårt att få upp tempot och lyckas enligt tradition vid det här laget inte att förbättra tiden från första kvalet. Min strategi att förbättra genom att utnyttja växellådan istället för att köra på varvstoppet sista biten mot Ejekurvan och hårnålen funkar inte riktigt och jag kör 1.13.3 som bäst. Halkar därmed från 22:a till 26:e plats i listorna, vilket innebär start från näst sista led, precis som i fjol då jag körde nästan två sekunder långsammare.
Efter mycket ansträngning lyckas jag nästan att bli nöjd och konstaterar att ett par av ärkerivalerna (Mille-R och Magnus) faktiskt står i samma led, vilket var positivt. Det fanns dock risk att åka på smisk av Anneli i starten då hon stod rakt bakom mig!
Efter en välförtjänt dusch i kallvatten och depåsök efter ketchup tänder Gurra engångsgrillen och vi käkar grillade majskolvar och korv med bröd. Två folköl rinner lätt genom strupen och resten av gänget har roligt på min bekostnad när en hicka som inte vill ge sig sätter igång.
Stämningen är på topp och depålivet visar sig återigen från sin bästa sida när vi sitter och skrattar tills vi har ont i magen! Senare på kvällen bjuds vi även på norrsken, och kvällen är komplett.
Uppvärmingspasset på söndag förmiddag går bra och jag kör 1.13.0. Dagen till ära har även min självutnämnde soffcoach kommit på visit. ”Gasa mer, bromsa mindre, och ha högre kurvhastighet så ska du se att det går bra” upplyser Sphyrna mig om innan det är dags att sticka ut till racet. Jaså är det så man gör.....
10 minuter före line up börjar nervositeten gå över och det känns som att det ska bli roligt att köra igen. Får till en hyfsad start och lämnar mitt startled bakom mig och går mot innern i Trösen. Det blir dock trafikstockning och jag tappar snarare än vinner platser. Försöker samma manöver in i esset men får nypa hejdarna då någon viker in framför näsan på mig. Hojen ställer sig på näsan och tvingar mig brett så att utgången ur esset blir taskig värre. Tar rygg på Jocke (Mille-R) fast besluten att inte låta honom köra ifrån mig som på Sviestad i somras. På tredje varvet får halva startfältet väja åt både höger och vänster när en förare går i backen i svackan efter Ejes och både förare och hoj tumlar runt mitt på banan.
Hänger iaf med bra men har svårt att få till depåkurvan och tappar därmed en del på rakan och blir tvungen att bromsa mig ikapp. Till slut börjar jag bli trött och orkar inte bromsa ikapp längre. Samtidigt har Jocke kommit in i andra andningen och börjar avancera. Precis när jag tror att det kommer att bli ett ensamt race så blir jag ombromsad in i Ejes. Tar rygg på killen och lyckas bibehålla tempot en stund till. Efter nåt varv eliminerar framförvarande sig själv genom att higside:a spektakulärt en bit framför mig i depåkurvan.
Kör i mål på näst sista plats, trött som en sill som korsat atlanten non-stop. Kluven, då jag är nöjd med mina tider men inte placeringen. Nästa år ska det införskaffas en bättre kondis samt lite drev så att det bättre går att utnyttja hojen. Då ni, jag säger bara då ni……
Allt som allt var det en toppenhelg trots det tråkiga tävlingsresultatet. Ett stort tack till framför allt Tobbe och Gurra som var behjälpliga med både det ena och andra under helgen, och höjde stämningen i depåtältet!
På fredagsmorgonen anmälde vi oss och packade upp alla våra prylar. Anneli valde att hoppa över förmiddagsträningen då denna skulle köras tillsammans med Rookie 1000-grabbarna. Lat som jag är hade jag inte orkat skifta däck så det blev till köra på mina gamla Dunlopslicks återigen. Börjar bli en favorit i repris det där. Åker ut bakom Macke på hans ZX-10 och tar rygg. Jag har lärt mig att det är bra bromsträning att åka med snabbare hojar, eftersom man tappar så fort det går rakt och blir tvungen att bromsa sig ikapp. Hänger kvar bakom Macke ett tag men känner att axlar och nacke redan börjar göra sig påminda. Flåset som inte heller är det bästa börjar också bli besvärande, så när bakdäcket börjar kännas slirigt så bestämmer jag mig för att det är bättre att satsa på mer bantid på friskare däck under nästa pass.
I pausen fram till nästa pass skiftar jag till ett par nybegagnade Pirellislicks. Struntar dock i att balansera dem vilket visade sig vara ett misstag. Pass nummer två känns saker och ting bättre, utom framändan på cykeln som behagar vibrera otäckt i inbromsningen efter rakan.
Lyckas iaf bättra min kvaltid från Bikeweek med två tiondelar vilket bådade gott. Helt slut i kroppen slappas det i husbilen innan det blir tidig läggning på kvällen.
Lördag morgon börjar med kroppsliga övningar direkt efter frukost.Gurra och jag byter däck på Annelis hoj då hennes Racetech börjar se skamliga ut. Kommer även på att det kanske skulle vara läge att balansera mitt eget framdäck för att till fullo kunna utnyttja hejdarna i slutet av rakan utan att riskera att vibrera av hojen. Hojarna är klara lagom tills det är dags att sätta på däckvärmarna efter att jag svettats en stund och Anneli har najjat enligt konstens alla regler.Till vår stora bestörtning märker Anneli och Tobbe att det börjar pyra om Annelis bakre däckvärmare. Tio minuter senare har ett friskare par däckvärmare inlånats av en vänlig själ som hade ett par över.
Första kvalet löper odramatiskt och det är för en gångs skull inga problem att få till fria varv eftersom startfältet verkar vara både jämt och riktigt snabbt. Noterar en bästa tid på 1.13.1 vilket jag var nöjd med då det är 0.8 sek bättre än mitt förra kval på Gelleråsen. Observerar att bakdäcket redan visar tecken på taskig slitning på högersidan och funderar på att justera returdämpningen. Efter lite lätt förvirring (har ingen handbok till R6:an) så mjukas returen med 2 klick.
Pass två känner jag mig än mer sliten och är framför allt mör som spaghetti i benen. Har svårt att få upp tempot och lyckas enligt tradition vid det här laget inte att förbättra tiden från första kvalet. Min strategi att förbättra genom att utnyttja växellådan istället för att köra på varvstoppet sista biten mot Ejekurvan och hårnålen funkar inte riktigt och jag kör 1.13.3 som bäst. Halkar därmed från 22:a till 26:e plats i listorna, vilket innebär start från näst sista led, precis som i fjol då jag körde nästan två sekunder långsammare.
Efter mycket ansträngning lyckas jag nästan att bli nöjd och konstaterar att ett par av ärkerivalerna (Mille-R och Magnus) faktiskt står i samma led, vilket var positivt. Det fanns dock risk att åka på smisk av Anneli i starten då hon stod rakt bakom mig!
Efter en välförtjänt dusch i kallvatten och depåsök efter ketchup tänder Gurra engångsgrillen och vi käkar grillade majskolvar och korv med bröd. Två folköl rinner lätt genom strupen och resten av gänget har roligt på min bekostnad när en hicka som inte vill ge sig sätter igång.
Stämningen är på topp och depålivet visar sig återigen från sin bästa sida när vi sitter och skrattar tills vi har ont i magen! Senare på kvällen bjuds vi även på norrsken, och kvällen är komplett.
Uppvärmingspasset på söndag förmiddag går bra och jag kör 1.13.0. Dagen till ära har även min självutnämnde soffcoach kommit på visit. ”Gasa mer, bromsa mindre, och ha högre kurvhastighet så ska du se att det går bra” upplyser Sphyrna mig om innan det är dags att sticka ut till racet. Jaså är det så man gör.....
10 minuter före line up börjar nervositeten gå över och det känns som att det ska bli roligt att köra igen. Får till en hyfsad start och lämnar mitt startled bakom mig och går mot innern i Trösen. Det blir dock trafikstockning och jag tappar snarare än vinner platser. Försöker samma manöver in i esset men får nypa hejdarna då någon viker in framför näsan på mig. Hojen ställer sig på näsan och tvingar mig brett så att utgången ur esset blir taskig värre. Tar rygg på Jocke (Mille-R) fast besluten att inte låta honom köra ifrån mig som på Sviestad i somras. På tredje varvet får halva startfältet väja åt både höger och vänster när en förare går i backen i svackan efter Ejes och både förare och hoj tumlar runt mitt på banan.
Hänger iaf med bra men har svårt att få till depåkurvan och tappar därmed en del på rakan och blir tvungen att bromsa mig ikapp. Till slut börjar jag bli trött och orkar inte bromsa ikapp längre. Samtidigt har Jocke kommit in i andra andningen och börjar avancera. Precis när jag tror att det kommer att bli ett ensamt race så blir jag ombromsad in i Ejes. Tar rygg på killen och lyckas bibehålla tempot en stund till. Efter nåt varv eliminerar framförvarande sig själv genom att higside:a spektakulärt en bit framför mig i depåkurvan.
Kör i mål på näst sista plats, trött som en sill som korsat atlanten non-stop. Kluven, då jag är nöjd med mina tider men inte placeringen. Nästa år ska det införskaffas en bättre kondis samt lite drev så att det bättre går att utnyttja hojen. Då ni, jag säger bara då ni……
Allt som allt var det en toppenhelg trots det tråkiga tävlingsresultatet. Ett stort tack till framför allt Tobbe och Gurra som var behjälpliga med både det ena och andra under helgen, och höjde stämningen i depåtältet!
