Birger H
Sporthojsnörd
- Gick med
- 26 Jun 2024
- Hoj
- Enfield Classic 500
Hur tänker ni när det kommer till risker och hojresor? Min grundtanke oavsett vart man reser är att trafiken alltid är den största risken..... Sen har jag samtidigt märkt att svenska hojåkare har en mycket mindre "comfort zone" när det kommer till resor och resmål än många andra nationaliteter. Och det finns ju undantag givetvis men det är mindre vanligt att svenska kör jorden runt än belgare, engelsmän, amerikanare, tyskar, fransmän etc..... Jag har även märkt att det är en REJÄL skillnad på hur folk tänker och reser när man läser på Horizons Unlimited och andra internationella hojforum i jämförelse med här på Sporthoj där det verkar vara mer "nervöst" och mindre öppensinnat. Pratade med en tjej jag känner som kör hoj igår. Hon hade en teori att under missväxtåren här i Sverige för 100 + år sedan drog 25 - 30 % av Sveriges befolkning till USA. 50 % av alla Småläningar (där jag själv är född) drog iväg. Hennes teori var att då utarmades samtidigt en stor del av svenskarnas "äventyrspotential" då det var dom som vågade som drog iväg. Kvar blev dom mindre äventyrliga och då kan det ha påverkat resterande och efterföljande generationer och att det kanske blivit ursprunget till "jantelagen" och annat. "Vi ska inte tro att vi är något......"
När jag och frugan skulle dra en sväng genom Östeuropa blev vi varnade av rejält många vi känner. Vi riskerade våra liv i princip och vi fick höra skräckhistorier..... Senare har det visat sig att i princip ingen som varnade oss hade ens varit i Östeuropa utan dom i sin tur hade hört historier om någons morfar eller ytligt bekant som varit där 1973 och blivit stoppade av polisen som hade varit otrevliga när dom hade kört bil på fyllan eller kört för fort...... Min egen erfarenhet efter att ha flängt runt där rejält mycket är att Östeuropa är fantastiskt att resa genom, det är vettiga priser, folk är hjälpsamma och snälla. Aldrig någonsin haft några problem med polisen. Första turen så hittade vi Motocamp Bulgaria dit hojåkare från hela jordklotet hamnar. Vi träffade ett isländskt par som bjöd dit oss så året efter drog vi till Färöarna och Island. Vi fick höra talas om folk som dragit till Mongoliet och beskrev det som livsomvändande så vi drog till Mongoliet...... Och dom hade rätt. Det var en livsomvändande resa. Sen har vi dragit runt Svarta Havet, vi drog till Kazakstan och en massa annat på hoj. Vi har alltid blivit vänligt bemötta och vi har fått hjälp överallt när vi behövt det. Jag brukar säga så här. Efter att ha flängt runt på hoj så inser man att jordklotet är en mycket bättre plats än man kan tro efter att ha sett nyheterna på Tv´n en kväll...... Jag känner tjejer som i hyfsad nutid solokört genom Afghanistan på hoj. Känner folk som flängt klotet runt på allt från mopeder till stora Harley´s och allt där emellan. En rumänsk polare körde Road of bones (Kalyma hgwy) från Rumänien till Magadan. Mitt i östra Sibirien ute i ingenstans klappade hojen ihop. Han lyckades inte få igång den. Dök upp en lastbil som lastade på hojen, körde honom till en militärbas där han och hojen lastades ombord på ett transportflygplan till Moskva. Väl där kördes han till en hojfirma som lagade hans hoj, blev körd tillbaka till flygplatsen där han åter igen lastades ombord på samma transportflygplan som skulle tillbaka till östra Sibirien igen och sen kunde han fortsätta på Road of bones till Magadan. Allt det där tog tre dagar och han satt och rökte bredvid sin hoj ombord på transportflygplanet...... Och han fick inte betala en krona för besväret heller...... I höstas fick jag problem med min hoj i Polen. Lyckades ta oss till en hojverkstad som fixade min hoj omedelbart och inte heller jag fick betala för jobbet. Liknande har hänt mig flera gånger..... Skulle nog ALDRIG hända i Sverige så länge man inte hittar någon privatperson med koll och verktyg som hjälper en. Tjejen som solokörde genom Afghanistan konstaterade att konflikter vanligtvis är väldigt lokala så om man pratar med civilbefolkningen så får man råd och tips om vägar man ska undvika. Hon är från England. Hon avfärdade inte ett helt land pga lokala oroligheter...... Jag själv har blivit rånad två gånger. Båda gångerna i Sverige av kritvita knarkare som ryckt pengar ur händerna på mig vid Bankomater. Jag har konstaterat att jag själv ofta är mindre på alerten när jag är hemma än när jag är ute och reser. Har ögonen mindre i bakhuvudet här hemma. Å andra sidan så är det aldrig någon ens som försökt råna mig under hojresor. Men här hemma har det faktiskt hänt två gånger.
Oavsett...... Hur ser ni på hojar, resor och risker? Vad är det som får er att bestämma resmål? Hur tänker ni? Strategier? Är svenskar mer restriktiva när det kommer till "äventyr" och att ta "risker" än hojåkare från andra länder? Hur ser ni på saken?
När jag och frugan skulle dra en sväng genom Östeuropa blev vi varnade av rejält många vi känner. Vi riskerade våra liv i princip och vi fick höra skräckhistorier..... Senare har det visat sig att i princip ingen som varnade oss hade ens varit i Östeuropa utan dom i sin tur hade hört historier om någons morfar eller ytligt bekant som varit där 1973 och blivit stoppade av polisen som hade varit otrevliga när dom hade kört bil på fyllan eller kört för fort...... Min egen erfarenhet efter att ha flängt runt där rejält mycket är att Östeuropa är fantastiskt att resa genom, det är vettiga priser, folk är hjälpsamma och snälla. Aldrig någonsin haft några problem med polisen. Första turen så hittade vi Motocamp Bulgaria dit hojåkare från hela jordklotet hamnar. Vi träffade ett isländskt par som bjöd dit oss så året efter drog vi till Färöarna och Island. Vi fick höra talas om folk som dragit till Mongoliet och beskrev det som livsomvändande så vi drog till Mongoliet...... Och dom hade rätt. Det var en livsomvändande resa. Sen har vi dragit runt Svarta Havet, vi drog till Kazakstan och en massa annat på hoj. Vi har alltid blivit vänligt bemötta och vi har fått hjälp överallt när vi behövt det. Jag brukar säga så här. Efter att ha flängt runt på hoj så inser man att jordklotet är en mycket bättre plats än man kan tro efter att ha sett nyheterna på Tv´n en kväll...... Jag känner tjejer som i hyfsad nutid solokört genom Afghanistan på hoj. Känner folk som flängt klotet runt på allt från mopeder till stora Harley´s och allt där emellan. En rumänsk polare körde Road of bones (Kalyma hgwy) från Rumänien till Magadan. Mitt i östra Sibirien ute i ingenstans klappade hojen ihop. Han lyckades inte få igång den. Dök upp en lastbil som lastade på hojen, körde honom till en militärbas där han och hojen lastades ombord på ett transportflygplan till Moskva. Väl där kördes han till en hojfirma som lagade hans hoj, blev körd tillbaka till flygplatsen där han åter igen lastades ombord på samma transportflygplan som skulle tillbaka till östra Sibirien igen och sen kunde han fortsätta på Road of bones till Magadan. Allt det där tog tre dagar och han satt och rökte bredvid sin hoj ombord på transportflygplanet...... Och han fick inte betala en krona för besväret heller...... I höstas fick jag problem med min hoj i Polen. Lyckades ta oss till en hojverkstad som fixade min hoj omedelbart och inte heller jag fick betala för jobbet. Liknande har hänt mig flera gånger..... Skulle nog ALDRIG hända i Sverige så länge man inte hittar någon privatperson med koll och verktyg som hjälper en. Tjejen som solokörde genom Afghanistan konstaterade att konflikter vanligtvis är väldigt lokala så om man pratar med civilbefolkningen så får man råd och tips om vägar man ska undvika. Hon är från England. Hon avfärdade inte ett helt land pga lokala oroligheter...... Jag själv har blivit rånad två gånger. Båda gångerna i Sverige av kritvita knarkare som ryckt pengar ur händerna på mig vid Bankomater. Jag har konstaterat att jag själv ofta är mindre på alerten när jag är hemma än när jag är ute och reser. Har ögonen mindre i bakhuvudet här hemma. Å andra sidan så är det aldrig någon ens som försökt råna mig under hojresor. Men här hemma har det faktiskt hänt två gånger.
Oavsett...... Hur ser ni på hojar, resor och risker? Vad är det som får er att bestämma resmål? Hur tänker ni? Strategier? Är svenskar mer restriktiva när det kommer till "äventyr" och att ta "risker" än hojåkare från andra länder? Hur ser ni på saken?